Tjuvstart tillåten! Nya namn i almanackan 2015
1/2014

Marianne Blomqvist

Tjuvstart tillåten! Nya namn i almanackan 2015

Det är åter dags för en revidering av namnlängderna i Finland. Vilka namn är nya i den finlandssvenska almanackan, och varför har just de namnen fått komma in?

Almanacksrevideringen blir den elfte sedan 1908. De nya namnen införs i almanackorna för 2015, men det har blivit praxis att presentera nyheterna redan ett år i förväg. I den finlandssvenska utgåvan för 2015 tas hela 57 nya namn in ‑ eller strängt taget 56 nya jämte det nygamla Amos. Därmed kommer den finlandssvenska längden att omfatta 715 olika namn. Den finska utgåvan utökas med 39 namn och kommer att bestå av totalt 873 namn. Sedan 1997 finns det också en samisk namnlängd, och därtill har vår ortodoxa kyrka sin helgonkalender. Samtliga fyra längder ingår Universitetets namnsdagsalmanacka (Yliopiston nimipäiväalmanakka, Universitehta nammabeaivealmmenáhkk) för 2014.

Kort historik

Den svenska och finska almanackans namn går ursprungligen tillbaka på den katolska kyrkans helgonkalender. Därför var antalet mansnamn i almanackorna till en början betydligt större än antalet kvinnonamn. Om manliga helgon påminner oss än i dag bl.a. Knut 13.1, Henrik 19.1, Bengt 21.3, Georg 23.4, Erik 18.5 och Stefan 26.12 och om kvinnliga Gertrud 17.3, Sofia 15.5, Katarina 25.11, Birgitta 7.10, Lucia 13.12 samt Jungfru Maria både 2.7 (Marie besökelse) och 15.8 (Vårfrudagen). Bland de helgonnamn som ströks 1908 fanns Barnabas, Dionysius, Hippolytus, Kunigunda, Priska, Teofilus m.fl.

Namnlängden i våra almanackor har genomgått tio större revideringar sedan vi 1809 skiljdes från Sverige. Som ovan nämnts, trädde den första namnlängden i kraft 1908 och var så tillvida exceptionell att den var gemensam för den finska och den svenska befolkningen. Inspiration till revideringen fick Helsingfors universitetets namnkommitté dels av länsman Isak Edward Sjömans år 1865 utgivna finska almanacka kallad Kauno-annakka, dels från Sverige, där en moderniserad officiell almanacksversion gavs ut 1901. Vår första profana namnlängd kom således av trycket kort efter det att allmän och lika rösträtt införts i vårt land, dvs. under de några år efter rysk-japanska kriget då det ryska kejsardömet var försvagat. Som svensk medlem i universitetets almanackskommitté ingick lektor Hugo Bergroth.

Den elfte och nu aktuella revideringen presenteras i förväg på svenska framför allt i Universitetsalmanackan, den s.k. ”Lilla blå”. En översikt över hur antalet namn vuxit vid de olika revideringarna framgår av följande uppställning. Den inleds med år 1810, då Storfurstendömet Finlands första egna almanacka kom av trycket.

Den finlandssvenska almanackan för 1810 upptog, såsom tabellen visar, totalt endast 340 olika namn, dvs. färre än ett namn per dag. År 1973 översteg antalet namn 500 och fr.o.m. 2015 får 716 namn plats – eller drygt två namn per dag. Antalet kvinnonamn var år 1810 endast 69. Det var först 1973 som mans- och kvinnonamnen kom att bli lika många eller 263. Fr.o.m. 1989 ökade kvinnonamnen för varje revidering snabbare än mansnamnen.

 

SB_114_Blomqvist.jpg

Ett faktum är likväl att antalet olika kvinnonamn i bruk redan en längre tid varit större hos oss än antalet olika mansnamn. Och då avses med ”olika namn” olika stavningar av namn, exempelvis Carl – Karl och Kristina ‑ Christina. Orsakerna till detta har inte undersökts närmare. Men man brukar hänvisa till att det åtminstone på senare tid lånats in fler utländska kvinnonamn än mansnamn och att det därmed finns fler stavnings- och kombinationsmöjligheter bland de förra. Skämtsamt har det också sagts att pojkarna förde namntraditionen i släkten vidare, medan flickorna skulle prydas med nya, intressanta, ofta främmande namn för att bli bortgifta!

Trots att antalet namn i almanackan vid varje revidering ökat, finns det fortfarande gott om plats för nya namn. I den finlandssvenska almanackan är fr.o.m. 2015 exempelvis mer än 170 dagar s.k. ennamnsdagar.   

Materialet för revideringarna

Avsikten med revideringarna har varit att utöka antalet namn för att så många som möjligt ska kunna fira namnsdag, men också för att erbjuda föräldrar förslag till nya, lämpliga förnamn. I äldre tid gav framför allt det egna släktträdet, dagstidningar, telefonkataloger och skolmatriklar tips. Ibland har man på känn att reviderarna velat styra namnvalet, t.ex. inför den första moderna utgåvan 1908, då ett flertal nordiska och/eller nationella namn bereddes plats: typ Björn, Bror, Fjalar, Tor, Dagny, Ingeborg, Oihonna, Saga, Svea, Göta; Ahti, Heimo, Into, Otso, Veikko, Helmi, Impi, Mielikki, Saima, Tyyne.

På 1980-talet fick almanacksreviderarna tillgång till Finlands befolkningsregisters databas över förnamn givna åt barn registrerade i Finland. Förstanamnen är numera i regel tilltalsnamn och det är därför deras frekvens som avgör vilka namn som står i tur att tas in. På så sätt ges så många som möjligt nu levande en chans att fira namnsdag. Mycket sällsynta namn har stegvis strukits. Men ibland blir namn populära på nytt och återinförs då om möjligt på sin gamla dag. Det sker nu med det ovan nämnda bibliska Amos och har redan tidigare skett med Benjamin, Jeremias, Kasper, Rebecka och Sebastian.

Inför ändringarna 2015 beställde den nya chefen för universitetets almanacksbyrå, Minna Saarelma-Paukkala, ett material från denna förnamnsdatabas omfattande alla förstanamn givna åt nyfödda åren 1965-2012. För de finska barnens del drogs gränsen vid 500 belägg för att ett nytt namn skulle tas in, för de svenskspråkiga vid 50 belägg.

Men så skulle de nya namnen placeras in på en dag. Det visade sig vara lättare än jag först trodde att hitta lämpliga datum för alla dessa nykomlingar. Många av dem är nämligen utländska varianter av namn som redan har en dag i vår namnlängd, såsom Elliot, Ian, Jean, Jimmy, Ken, Krista, Marco, Michelle, Molly, Nea, Nelly, Nicole och Simone. Mest förvånar det mig att några ursprungligen svenska smeknamn, som sedan länge är assimilerade också i finskan, såsom Janne, Kalle, Lasse och Ville, nu fått status av dopnamn. Min generations gossar döptes till Karl och Lars men kallades Kalle och Lasse. Är det kanske uppkallelse efter Lasse Viren, Ville Peltonen och andra idoler man ser här?

De 57 nya namnen som dyker upp i den svenska utgåvan för 2015 är följande (innehåller uppgifter om datum och antal bärare):

Mansnamn

Amos 31.3 (97), Eddie 18.3. (110), Elliot 9.4 (111), Ian 24.6 (65), Janne 24.6 (280), Jean 24.6 (53), Jeremias 26.6 (55), Jerry 2.1 (87), Jesse 13.8 (162), Jimmy 25.7 (331), Kalle 28.1 (113), Ken 11.5 (76), Lasse 10.8 (130), Marco 25.4 (62), Maximilian 18.11 (67), Melvin 14.6 (105), Milton 14.6 (85), Nico 6.12 (195), Noel 23.12 (94), Viggo 2.4 (74), Ville 6.4 (217) och Wilmer 6.4 (100). Summa 22.

Kvinnonamn

Alicia 14.7 (75), Amelie 19.5 (94), Ann 9.12 (210), Belinda 15.4 (51), Bianca 14.8 (72), Cassandra 4.11 (120), Elina 10.2 (85), Evelina 24.12 (119), Ira 5.4 (63), Isabel 11.2 (94), Janica 15.11 (64), Jasmine 9.7 (129), Jenna 21.7 (233), Jill 12.4 (59), Josefin 19.3 (176), Kira 12.8 (124), Krista 24.7 (67), Lenita 22.7 (56), Lilja 20.5 (54), Liv 29.5 (53), Livia 29.5 (51), Melina 5.5 (71), Melinda 5.5 (95), Melissa 5.5 (89), Miranda 5.5 (90), Mette 14.3 (57), Michelle 29.9 (147), Milla 19.5 (111), Mira 30.4 (77), Molly 15.8 (72), Nadja 9.8 (144), Nea 3.8 (199), Nelly 11.7 (81), Nicole 6.12 (124) och Simone 28.10 (53). Summa 35.       

De nya namnens ursprung

Redan en snabb titt på de nya namnen visar att flertalet till sitt ursprung, sin form eller stavning, är utländska. Så finns här vid sidan av de svensk-finska smeknamnen Janne, Kalle, Lasse, Ville sådana som hämtats från olika romanska språk, från engelskan, tyskan, skotskan, grekiskan och hebreiskan.

Nytt för vår namnflora är att de romanska namnen vinner terräng, bland dem latinets Livia och formen Viggo, som tolkas som en på 1200-talet skapad latinisering av det nordiska Vigge av vig ’kamp, strid’. Vidare italienskans Bianca och Marco, spanskans Alicia, Lenita och Isabel, franskans Amelie, Jean, Michelle, Nicole och Simone samt klassikern Maximilian.

Engelska namn, som ofta är kortformer av bl.a. bibliska namn, är i de två senaste generationerna liksom tidigare omtyckta, bland dem Ann av det hebreiska Anna; Eddie av fornengelskans Edward; Eliot eller Elliot som går tillbaka på en fornfransk smekform av hebreiskans Elias; Jasmine en engelsk eller fransk form av det persiska blomnamnet som troligtvis nådde Europa med sagosamlingen Tusen och en natt; Jenna av Bibelns grekiska form Johanna; Jerry av Jeremy av Bibelns Jeremias ’Jahwe upphöjer’ eller möjligen också av det forntyska Gerald; Jesse av (J)esaias bildat till hebreiskans ord jishaj ’Jahve hjälper, frälser’ och som ingår i julpsalmens fras ”av Jesse rot och stam”; Jill av en engelsk kortform av Gillian < Juliana och ytterligare Jimmy som är en smekform till Jim av James.

Från tyskan lånar vi fortfarande in namn, men de har blivit färre med åren. Ett typiskt lågtyskt namn är exempelvis smekformen Mette av Mechthild, medan Belinda som, om än det har tyskt ursprung, har kommit till oss närmast via engelskan.

Ett dussin förnamn av slaviskt ursprung har också under tidernas lopp fått plats i vårt namnförråd och så småningom i vår almanacka. Redan under medeltiden dök Svante och Valdemar upp. Under autonomin döptes finländare till bl.a. Dagmar, Olga och Vera. Det förstnämnda inspirerades av den danska prinsessan Dagmar som genom giftermål med Alexander III blev rysk kejsarinna. År 1870 kom Dagmar in i våra almanackor på den 26 november och där står hon än i dag på sin födelsedag i den svenska utgåvan. Nya slaviska inslag blir kortformen Ira av ryskans Irina, som går tillbaka på grekiskans Irene ’fred’. Vidare Kira, som är en rysk variant av grekiskans Kyra av Cyrillus ’Herren’ och ytterligare Nadja, en kortform av ryskans Nadeschda ’hopp’.

För att ge nya namn plats i almanackan, kan existerande namn strykas eller flyttas. Den här gången får bara ett namn respass, nämligen Mili. På så sätt ryms det nu omtyckta Milla in på den 19 maj där namnföljden blir: Emilia, Emma, Emelie, Amelie, Amalia, Milla.

Åtta namn kommer att byta dag. Bland dem Styrbjörn som bildar par med Björn 11.10, Carina som fogas till Katarina, Karina, Kajsa, Katrina och Katja 25.11 och Tord som förenas med de besläktade Tor, Tore och Tora 8.7.

Bland de namn som byter dag finns också Svea. Det flyttas från 14.8 till 6.11. Den dagen blev nämligen vid revideringen 2010 utan namnsdagsnamn i och med att Gustav Adolf kom att uppmärksammas i form av benämningen Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen. Detta efter modell av andra flaggningsdagar, såsom Snellmansdagen, finskhetens dag. Som namnsdagsnamn kunde varken det enkla Gustav eller Adolf stå kvar, eftersom de två kungliga namnen ända sedan 1700-talet har haft sina egna dagar: Gustav 6.6 och Adolf 23.6.

Valet av nytt namnsdagsnamn för den 6.11 föll efter diskussion på det symboliska Svea, som enligt den svenska namnforskaren Eva Brylla alltsedan 1600-talet fungerat som personifikation av Sverige i formen Svea rike ’svearnas rike’. Först år 1818, säger hon, när Esaias Tegnérs dikt Svea utkom, togs Svea i bruk som förnamn i Sverige. I rikssvenska almanackor inleder Svea sedan 1901 det nya året – men det sker den 2 januari i och med att den 1 januari där, liksom hos oss, saknar namnsdagsnamn.

I den första grundligt reviderade finländska namnlängden för 1908, som var gemensam för den svenska och den finska befolkningen, firade Svea namnsdag 14.8. Namnet var redan vid sekelskiftet 1900 omtyckt bland finlandssvenskar. I den rent finska utgåvan, som publicerades under språkstridens dagar 1929, fanns Svea inte längre med. Nu år 2015 tas det naturnära Mimosa in som finskt par till Svea 6.11.

När döptes den första flickan till Svea hos oss? Efter ett visst letande i Genealogiska samfundets digitaliserade material upptäckte jag en Svea, född den 10.2.1712, dvs. under Stora nordiska kriget på en herrgård i Valkeala i Östra Finland. Barnets far var gårdsfogden Elias Frimodig, sannolikt en f.d. rotesoldat. Tre år tidigare hade hans son fått namnet Sven. Fosterländska dopnamn med andra ord, givna av en f.d. krigare i Svea rike.   

I och med den elfte revideringen av den finlandssvenska almanackans namnlängd kan – enligt Befolkningsregistrets statistik – mer än 6 000 svenskspråkiga födda åren 1965-2012 fr.o.m. 2015 ”officiellt” fira namnsdag. Ja, säkerligen många därtill, om man räknar med dem som fått något av de ovanstående namnen redan före 1965 eller efter 2012. Och därtill finskspråkiga som finner sitt namn endast i den svenska utgåvan.

Tjuvstart är tillåten!

Jag ber att få gratulera alla nya namnsdagsbarn!

Marianne Blomqvist
Skribenten är professor em. och almanacksreviderare.

I denna tidskrift: 1/2014