Två år med Rikstermbanken – vad händer nu?
2/2011

Henrik Nilsson, Claudia Dobrina

Två år med Rikstermbanken – vad händer nu?

Nu, två år efter lanseringen, är Sveriges nationella termbank Rikstermbanken på väg att bli ett begrepp i det svenska samhället. Rikstermbanken som, fritt och gratis tillgänglig på nätet, ger tillgång till terminologi från så skilda fackområden som rymdteknik, ekonomi och kryptogambotanik, med definitioner från författningar och med termer på många språk, har blivit en nationell resurs som många vänder sig till.Vad får de som söker sig till Rikstermbanken och vem ser till att den som söker får svar?

Beslutet om att bygga en nationell termbank fattades av den svenska regeringen den 30 mars 2006. Regeringen gav detta uppdrag till Terminologicentrum TNC, som arbetat med insamling av terminologi sedan 1940-talet och med termbanksuppbyggnad och termbanksutveckling sedan slutet av 1960-talet, bland annat med utvecklingen av EU:s termbank IATE. Med den erfarenheten i ryggen har TNC utvecklat datamodell, programvara och gränssnitt för Rikstermbanken liksom kriterier för urvalet av terminologiskt material att lägga in i en nationell termbank.

Rikstermbanken – en ögonblicksbild
Under de två år den funnits har Rikstermbanken besökts av nästan 100 000 termintresserade från fem kontinenter och 81 länder: från Moçambique, Brasilien, Trinidad och Tobago, Kina, Japan och Schweiz men, av naturliga skäl, framför allt från Sverige och Finland. I nuläget kan de som använder Rikstermbanken söka bland drygt 78 000 termposter, varav en majoritet innehåller någon typ av begreppsbeskrivning: en definition utformad enligt terminologiska principer eller en förklaring som ger en viss föreställning om begreppet i en ledigare form. Av de termer som inleder termposterna (”uppslagstermer”) hör den absoluta majoriteten till det svenska ordförrådet, resten kommer från Sveriges minoritetsspråk. Andra termer i termposten är antingen synonymer till uppslagstermen eller dess ekvivalenter på andra språk. 260 000 termer på 26 språk har det hunnit bli.

Rikstermbanken inifrån
Rikstermbankens motto ”Alla termer på ett ställe” avslöjar utvecklarnas stora ambition att göra all terminologi som finns, används och skapas i Sverige åtkomlig på en enda webbplats Men var finns denna terminologi? Först riktades blicken förstås till utvecklarna själva – Terminologicentrum TNC. TNC:s egna terminologiska ordlistor blev de första som lades in i termbanken. De följdes av några av systerorganisationen TSK:s (Terminologicentralen TSK) ordlistor och av ordlistor från i nuläget drygt 150 myndigheter, organisationer och företag. Både TNC:s och TSK:s ordlistor är utarbetade enligt terminologikonstens alla regler med genomtänkta definitioner formulerade i samarbete med fackexperter. Detta gäller dock inte för alla ordlistor som ges ut, och den terminologiska kvaliteten kan variera betänkligt. Inom många fackområden, såväl gamla som nyare, finns terminologin inte samlad och konsekvent beskriven, vilket naturligtvis inte gör den mindre värdefull. Många organisationer har kanske redan sina termer på webben, men termerna kan vara spridda på otaliga webbsidor och ibland så ordentligt gömda att inte ens de anställda alltid känner till deras exis­tens. En enhetlig presentation av detta material på ett enda ställe ökar dess värde betydligt. Rikstermbankssekretariatet, som är del av TNC, underhåller och vidareutvecklar Rikstermbanken. Mycket av dess arbete är av uppsökande karaktär: myndigheter, företag, branschorganisationer, föreningar, termgrupper kontaktas och övertygas om att materialet behövs i Rikstermbanken. Att hitta lämpligt material är en stor utmaning, en annan är att importera det. Arbetet med att samla och importera material i Rikstermbanken kan beskrivas som en process i tio steg:

1. inventering och förbedömning av publicerat terminologiskt material
2. officiell förfrågan till leverantören om import i Rikstermbanken
3. mottagande av materialet
4. formatering av materialet
5. granskning av materialet
6. återkoppling till leverantören
7. testimport
8. eventuella justeringar av materialet
9. slutlig import av materialet
10. uppdatering av materialet

 

Särskilt steg 6 blir viktigt eftersom vi som arbetar med urvalet kan rapportera tillbaka de eventuella brister som uppdagats i materialet till varje leverantör, vilket både gör att den terminologiska kvaliteten höjs och att den terminologiska medvetenheten ökar hos leverantörerna. Men varje steg i processen innebär också i sig ett antal utmaningar.

Utmaningar
Under bearbetningen och omformateringen av materialet som levereras kan många arbetsmoment automatiseras. Den stora utmaningen handlar dock om kvaliteten på materialet, och ambitionen är att allt som läggs in i Rikstermbanken ska ha gåtts igenom av två terminologer. Oftast handlar det om att i efterhand försöka tolka det sätt på vilket en ordlista utarbetats och hur den ska läsas. I en stor medicinsk ordlista som nyligen lades in användes uttrycket ”synonymt med” genomgående. Enbart i vissa fall avsågs relationen synonymi. Lika gärna kunde det handla om variantformer eller till och med om termer för helt andra begrepp; ”revorm” är till exempel inte synonymt med ”ringorm” även om det var angivet så.

Definitioner i författningar har ofta högt anseende, även om man som terminolog ibland uppgivet suckar inför dessa ytterst snäva formuleringar som inte alltid klarar att stå på egna ben, vilket krävs när de ska inkluderas i Rikstermbanken. Trots det har vi gjort en särskild ansträngning för att få in definitioner ur myndighetsföreskrifter. Som med definitioner ur lagar är dessa ibland alltför insnävade för att passa in i Rikstermbanken, men många håller ändå en hög terminologisk kvalitet. Termer och definitioner har därför förts in från bland annat Skogsstyrelsen, Försvarsmakten, Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

En särskild utmaning med termbanker är förstås att se till att materialet är uppdaterat, och särskilt gäller det i fall, som Rikstermbankens, där materialet är dubbelpublicerat (både hos leverantören och i Rikstermbanken). Eftersom leverantörer inte automatiskt kommer att rapportera in uppdateringar regelbundet måste vi på sekretariatet påminna dem om att göra det samtidigt som vi också själva måste kontrollera och ibland jämföra olika versioner av en och samma ordlista, vilket är tidskrävande. Ett särskilt problem utgör uppdateringar som medför terminologiska försämringar av innehållet. Nyligen ersattes en definition av ett begrepp i en ordlista av två snarlika definitioner. Man angav som skäl att två olika medverkande organisationer inte lyckats komma överens vilket resulterade i två överlappande (och därmed onödiga) definitioner.

Inte bara ”rena” ordlistor?
Hittills har materialet i huvudsak bestått av diverse former av ordlistor. Men en annorlunda typ av material utgör svenska MeSH (Medical Subject Headings) som är en kontrollerad vokabulär som används för att klassificera medicinska texter. I ett första läge går det att i Rikstermbanken publicera enbart de delar av detta material som mest liknar en ordlista (termer och begreppsbeskrivningar på svenska och engelska), men på sikt finns potential att även inkludera de relationer som finns angivna mellan de olika begreppen, variantformer etc. Detta kommer då att ställa nya krav på Rikstermbankens bakomliggande datamodell.

Dessutom finns planer på att inkludera publikationen ”Utrikes namnbok”, en förteckning över namn på svenska myndigheter på andra språk. Det finns förstås inget problem i sig med att ta med namn vid sidan av termer i Rikstermbanken (där finns redan namn). Dock kräver materialet smärre omstruktureringar för att passa in.

En tredje intressant utökningsmöjlighet finns i svenskspråkigt material från Finland. Även om Rikstermbanken har den svenska begreppsvärlden som utgångspunkt finns säkerligen en hel del material som inte är uppenbart knutet just till det finska samhället och som därför skulle kunna pub­liceras även i Rikstermbanken. En sådan utvidgning skulle vara intressant att titta närmare på inför framtiden.

På ett generellare plan kan man konstatera att det inte tillkommer nya ordlistor i en snabbare takt än det tar för oss på sekretariatet att leta upp dem och förbereda dem för import. Detta skulle på sikt kunna leda till att det kommer att bli svårare att hitta nytt material till Rikstermbanken. Det kan leda till att vi vänder blickarna mot fler kommersiella aktörer, som även de börjar ge ut material gratis på elektronisk väg.

”Stadieväxling” – från presentation till konsolidering
Två år är inte någon lång tid och Rikstermbanken befinner sig fortfarande i ett presentationsskede. Med det menar vi att de termer och definitioner som ”håller måttet” presenteras sida vid sida, vilket leder till att det finns flera definitioner av ett och samma begrepp. Det ger i sig möjlighet till en ny typ av överblick och till jämförelser som tidigare varit svåra att göra. Samtidigt kan detta upplevas förvirrande av vissa användare. Det visar också att det pågår en hel del terminologiskt dubbelarbete – till exempel med att utveckla definitioner som redan finns och skulle kunna återanvändas – och att det skulle behövas konsolidering på många områden. En annan typ av utmaning blir därför frågan om när mängden material i Rikstermbanken bör börja reduceras. När bör man anse att en ”kritisk massa” uppnåtts så att ett konsolideringsskede kan inledas? Då skulle snarlika definitioner som beskriver samma begrepp bakas samman till en enda termpost där i stället de olika organisationer som skriver under på denna kunde anges.

Rikstermbanken som referens
Sakta men säkert kan man hitta alltfler bevis för att Rikstermbanken börjar bli en nationell referens på det sätt som den var tänkt. Definitioner som hämtats ur Rikstermbanken börjar till exempel dyka upp i artiklar i Wikipedia och i akademiska uppsatser. Detta är naturligtvis en positiv utveckling, men ställer också nya krav på Rikstermbanken och dess teknik och arbetssätt. För att en sådan länkning ska fungera och gå att lita på måste länkarna vara permanenta, det vill säga de måste alltid leda till en viss version av en termpost, vilket de inte gör i nuläget.

Detta väcker också frågan om i vilken utsträckning en nationell termbank också ska fungera som ett nationellt terminologiskt arkiv, alltså innehålla äldre versioner av ordlistor och äldre terminologi. Sådana upplysningar skulle vara av intresse för fackspråksforskning, till exempel för diakrona studier (om man t.ex. vill veta när en viss terminologi ändrades).

Rikstermbanken i framtiden?
Allt arbete som vi har beskrivit ovan är beroende av särskilda medel. Efter Rikstermbankens lansering har TNC fått bidrag från Näringsdepartementet och Svenska Akademien, men mer kommer att behövas. TNC diskuterar därför i nuläget med Näringsdepartementet om hur Rikstermbanken kan utvecklas mot att bli en nationell semantisk resurs och som sådan ett viktigt verktyg för den så kallade digitala agendan och e-förvaltningen. Det får vi förhoppningsvis anledning att återkomma till. Danmark, Norge och Finland  står dessutom i startgroparna för utveckling av nationella termbanker och förhoppningsvis kan Rikstermbanken tjäna som inspiration eller modell i detta arbete.

TNC må ansvara för utveckling, förvaltning och underhåll av Rikstermbanken men Rikstermbanken är förstås på intet sätt enbart TNC:s angelägenhet. Rikstermbanken är med andra ord inte bara en gemensam resurs utan också ett gemensamt göromål. De som levererar material till Rikstermbanken, de som stödjer Rikstermbanken ekonomiskt, de som lämnar kommentarer till förbättringar av termposter, de som entusiastiskt skriver om Rikstermbanken som ”ovärderlig kunskapskälla” och ”alla nördars bank” – alla dessa är med och bidrar till Rikstermbankens framgång.


www.rikstermbanken.se

 

Henrik Nilsson
Claudia Dobrina
Skribenterna arbetar som terminologer på Terminologicentrum TNC och ingår båda i Rikstermbanks­sekretariatet.

I denna tidskrift: 2/2011