Ungdomligt
4/2004

Ungdomligt

Fråga: Jag har fäst mig att ordet ungdom ofta används i singularis i betydelsen ’ung människa’. Exempel: Det saknades en ungdom i laget; Han var stödperson för en ungdom. Är det här rätt? I bestämd form (ungdomen) går det väl ändå inte?

Svar: Faktum är att ordet ungdom i singularis kan användas om en enskild individ. I Svenska Akademiens språklära nämner Tor G. Hultman just det ordet som exempel på ord som kan vara såväl icke-räknebara som räknebara substantiv. Icke-räknebart är ungdom i betydelsen ’ungdomstid’ (ett av mina tidiga reportageuppdrag i ungdomen) och i betydelsen ’de unga’ (ungdomen rekommenderades att syssla med idrott). Som räknebart substantiv används ungdom oftast i pluralis (de här ungdomarna), men det kan enligt Hultman också användas i singularis: Det fanns åtminstone en ungdom bland publiken som lyckades komma över en affisch.

Hultman tar inte upp frågan om huruvida ungdom i bestämd form (ungdomen) kan användas individualiserande. Däremot säger Birgitta Lindgren på Svenska språknämnden att sådan användning kan tänkas förekomma, också om det är ovanligt. Hon tar exemplet Om en ungdom blir nekad att komma in, kanske den ungdomen vill hämnas. Birgitta Lindgren tycker inte att det kan betraktas som fel att använda ungdom(en)individualiserande i singularis, men det är säkert ändå bäst att vara återhållsam åtminstone när det gäller den bestämda formen.