Urbana ortnamn i fokus
4/2007

Maria Vidberg

Janne Rentola

Urbana ortnamn i fokus

Korvhuset i Helsingfors, Konservburken i Åbo och Kärlekstallen i Nykarleby är alla belysande exempel på ett urbant namnförråd. Maria Vidberg, namnforskare på Focis, presenterar Svenska litteratursällskapets projekt Namnen i våra städer.

I en urban miljö omges vi av byggnader, gator och broar men också av andra objekt som vi kan använda som utgångspunkter för att orientera oss i staden. Om vi namnger dem blir de lättare att specificera och för det här ändamålet kan vi använda officiella stadsplanenamn, till exempel gatunamn, eller inofficiella smeknamn. Dessa namn, som tillsammans utgör ett urbant namnförråd, har under de senaste åren väckt intresse bland forskare. Finland är föregångare inom den urbana namnforskningen som småningom börjar sprida sig också till de andra nordiska länderna. På finskt håll har forskningen kommit igång på bred front och efter en period där man i första hand koncentrerade sig på insamling och kategorisering av namn har man nu övergått till att undersöka hur namnen används i sin kontext och hur de avspeglar namnbrukarens identitet. Också i Svenskfinland har intresset för de urbana namnen samt användningen av dem väckts på flera håll.

Språkarkivet vid Svenska litteratursällskapet bidrar till insamlandet av urbana namn genom sitt projekt Namnen i våra städer som inleddes år 2005 med målet att skapa ett tvärsnitt av namnskicket i urbana samhällen i Svenskfinland i början av 2000-talet. Hittills har insamlingar gjorts i Jakobstad, Nykarleby, Mariehamn, Åbo, Helsingfors och Borgå och avsikten är att göra insamlingar också i de andra städerna i det finlandssvenska språkområdet. Insamlingarna har gjorts av fältstipendiater och anställda vid Språkarkivet som, för att få en så bred bild av namnbruket som möjligt, intervjuat stadsbor i olika åldrar och med olika utbildning och bakgrund. Det insamlade materialet är avsett för forskning och redan nu har samlingarna från Nykarleby och Borgå resulterat i en pro gradu-avhandling och en proseminarieuppsats. Projektet har kompletterats med en frågelista som ingick i tidskriften Källan (2/2006) och som besvarades av ett tjugotal informanter som skrev om inofficiella ortnamn i olika delar av Svenskfinland.

Exempel ur det urbana namnförrådet

Officiella ortnamn är namn som kommer till genom kommunal namnplanering medan inofficiella namn oftast uppstår och lever i folkmun. Ur en enskild namnbrukares synvinkel är den största skillnaden den att de officiella namnen syns på kartor och skyltar och medan de inofficiella sällan syns i gatubilden. För att man skall kunna använda (eller ens känna till) de inofficiella namnen i en stad behöver man alltså viss lokalkännedom. I det ”normala” namnbruket kompletterar de officiella och inofficiella namnen varandra och bildar ett urbant namnförråd som för stadsborna utgör en helhet.

En del av de inofficiella ortnamnen, som till exempel Alexen för Alexandersgatan i Helsingfors, är namn som de flesta invånare åtminstone känner till och kanske också använder, medan andra, t.ex. Draculaparken för Setterbergsparken i Vasa (efter att någon sett fladdermöss i parken), är bekanta endast för ett litet (kompis)gäng och följaktligen också används av en begränsad grupp människor. En enskild namnbrukare kan variera sig och använda ett officiellt namn (Alexandersgatan) i ett sammanhang och ett inofficiellt (Alexen) i ett annat, beroende på situation och samtalspartner. I stort sett finns det två typer av inofficiella namn; sådana som har ett alternativt officiellt namn (Brunsthuset för nattklubben Brunnshuset i Helsingfors) och sådana som bildas för orter som saknar ett officiellt namn (Stockas klocka för klockan utanför varuhuset Stockmann i Helsingfors) och som man har ett behov av att namnge för att kunna prata om. Behovet av att införa en fast beteckning med entydig syftning för en ort är den grundläggande orsaken till att ortnamn överhuvudtaget uppstår.

Inofficiella namn kan beteckna många olika orter i staden (inom namnforskningen kan termen ort beteckna alla geografiska objekt från t.ex. stad och by till gathörn och sten). Städer kan få smeknamn (Nyykaabi för Nykarleby och Jeppis för Jakobstad), liksom stadsdelar (Ågeli för Åggelby i Helsingfors). Många urbana namn betecknar byggnader (Gröna huset i Nykarleby eller Korvhuset i Helsingfors) som ju är en mycket dominerande del av stadsbilden. Också bland annat gathörn (Bankhörnet i Karis), rondeller (Bilkvarnen i Vasa och Bläckfisken i Mariehamn), stenar (Näse sten i Borgå) och träd (Kärlekstallen i Nykarleby) kan få inofficiella benämningar. Namnmotiven för inofficiella namn kan variera och ett namn kan till exempel ange ortens läge (Bankhörnet ’ett hörn i närheten av banken’), ett specifikt drag som utseendet (Konservburken för konserthuset i Åbo) eller till exempel ortens förhållande till en person, exempelvis ägaren (Lunds gård i Lovisa). Namn kan också avslöja attityder och förmedla humor och ironi (Gräddhyllan eller Beverly Hills för ett bostadsområde i Mariehamn och Natsi-Siwa ’Nazist-Siwa’ för den tyska affärskedjan Lidl i Vasa) eller överdrifter (Kilometerhuset för ett långt höghus i Vasa). Också överföring av namn förekommer när en ort benämns efter en kändare ort som namnbrukarna och namngivarna tycker den påminner om (t.ex. Madagaskar för en liten ö i Nykarleby älv eller Himalaya för en skidbacke i Vasa).

Slutord

Variationen hos de urbana namnen är stor och en del namn är mer utbredda bland namnbrukarna än andra. Också bland enskilda namnbrukare är varia­tionen stor och det gör att människor som bor och arbetar i olika delar av en stad och har olika intressen med stor sannolikhet känner till och använder helt olika namn. Det i sin tur betyder att det inte finns några namn som är mer ”rätt” än andra (jfr Stocka/Stokis) utan de namn en enskild person använder är en del av det personliga namnförrådet där en del av namnen lever endast en kort tid medan andra etableras.

Språkarkivets projekt Namnen i våra städer har pågått i tre år och kommer under ytterligare en treårsperiod att fortsätta med insamlingar på de orter som ännu inte finns med. Avsikten är att projektet ska resultera i en publikation över det insamlade materialet när insamlingen är slutförd.

De exempel jag använt i den här artikeln härstammar från Språkarkivets samlingar som nämns nedan. Om du har frågor angående projektet eller vill bidra till det kan du kontakta Pamela Gustavsson, förste arkivarie vid Språkarkivet, per e-post (pamela.gustavsson@sls.fi) eller per telefon (09-618 774 58).

 

Källor

Svenska litteratursällskapets arkiv:
SLS 2092, SLS 2093, SLS 2105, SLS 2110, SLS 2113, SLS 2120, SLS 2127

Litteratur:

Ainiala, Terhi, 2005: På väg mot urban namnforskning. I: Namnens dynamik. Utvecklingstendenser och drivkrafter inom nordiskt namnskick. Handlingar från den trettonde nordiska namnforskarkongressen i Tällberg 1518 augusti 2003. Red. av Staffan Nyström. Uppsala (NORNA-rapporter 80.) S. 1326.

Källan 2/2006. Svenska litteratursällskapet informerar.

Forsblom, Christel, 2007: Vi träffas vid Romsen – Om bruket av inofficiella ortnamn i Borgå. Opublicerad proseminarieuppsats. Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet.

Vidberg, Maria, 2007: Stadsnamn i Nykarleby – en socioonomastisk studie av ortnamn och attityder till dem. Opublicerad pro gradu-avhandling. Institutionen för nordiska

 

Maria Vidberg