Vi är fångar i vårt språk
4/2015

Bianca Holmberg

Vi är fångar i vårt språk

– Vi beskriver inte enbart verkligheten, utan med hjälp av språket konstruerar vi skillnader, säger Mats Landqvist om varför språklig diskriminering uppstår.

”Neger” uppfattas i dag som ett starkt nedsättande ord som få människor skulle komma på att använda i neutrala sammanhang. Mats Landqvist, docent vid Södertörns högskola i Stockholm, går ytterligare ett steg längre. Han är tveksam till att använda ordet så som jag gjorde i meningen ovan, även om mitt syfte var att påpeka att ordet inte bör användas, eftersom det uppfattas som diskriminerande.

– Jag använder oftast inte n-ordet inför mina studenter ens för att förklara. Även om jag inte menar något illa med det, återskapar det en diskriminerande struktur, säger Mats Landqvist.

Kategorier är sällan neutrala

Landqvists sätt att se på språklig diskriminering bottnar i socialkonstruktivismen, som säger att språket konstruerar verkligheten. Kort sagt – sociala kategorier och skillnader finns inte av sig själva utan vi skapar skillnaderna när vi använder språket.

– Vi skapar strukturer genom språket, det är till för att skilja åt saker och boxa in i kategorier. Vi kan inte skapa en kultur om vi inte kategoriserar, men vi kategoriserar sällan varandra på ett neutralt sätt.

Det är alltså genom de här icke-neutrala språkliga kategorierna som språklig diskriminering uppstår, enligt Landqvists socialkonstruktivistiska synsätt. Eftersom vi inte kan tala utan att kategorisera, menar han att vi på sätt och vis är fångar i vårt språk.

– När jag började forska i det här kändes det som om jag inte kunde tala alls, eftersom all språkanvändning verkade reproducera ett diskriminerande språkbruk. Men man måste kunna prata om orden, speciellt som språkforskare, säger Landqvist.

Yrkesgrupper som exempel

Mats Landqvists intresse för språklig diskriminering började växa då han disputerade 2006. Hans doktorsavhandling handlade inte om språklig diskriminering utan om interkulturella förhandlingar. Han upptäckte att ryssar behandlades nedsättande i litteraturen han läste, då de beskrevs som mordiska och opålitliga. Samtidigt pågick den så kallade pigdebatten i Sverige och även rasism och sexism debatterades flitigt.

– Jag och min tyska kollega Lann Hornscheidt diskuterade de här sakerna mycket, påverkade av kritiska kulturteorier, och beslöt oss för att starta ett forskningsprojekt om språk och diskriminering, säger Landqvist.

Hornscheidt och Landqvist undersökte hur olika yrkesgrupper i Tyskland och Sverige förhöll sig till diskriminering och språk. Som exempel hade de poliser i båda länderna och svenska sjukskötare. Både poliser och sjukskötare i Sverige angav oftast kön och kroppsstorlek som grund för diskriminering, men även ålder. De tyska poliserna som deltog i undersökningen blev oftast diskriminerade på grund av sin ålder.

Kränkning är inte diskriminering

För att språkbruket ska räknas som diskriminerande måste det återskapa en diskriminerande struktur, det vill säga det måste kunna hänföras till exempelvis sexism eller rasism. Det är alltså skillnad på att kalla en vit man vid full vigör för krympling och att håna en svart person för hens hudfärg, eftersom vita män inte är en diskriminerad grupp, medan svarta kan sägas vara det.

– Vem som helst kan bli kränkt, för det är mer subjektivt. Diskriminering är socialt. Om vi inte gör den här skillnaden kan vad som helst vara diskriminering, säger Landqvist.

Vem bestämmer vad som är ett diskriminerade språkbruk?

– Det finns aktiva grupper som strider för sin sak och skapar opinion, det vill säga gör oss andra medvetna om sociala strukturer som vi inte vill se. Det här är en förhandlingsfråga, där bland annat de här aktiva grupperna, akademiker och det som medierna återger spelar roll.

Landqvist menar att det kan vara intressant att analysera de argument som används i den allmänna debatten, både av dem som påtalar diskriminering och dem som motsätter sig förändringar i språkbruket, till exempel med argument som att de inte menar något illa med att använda ett visst ord, som ”neger”.

– Det har inget med välmening att göra. På den tiden som n-ordet inte ansågs vara diskriminerande var rasismen så normaliserad att den inte syntes.

Nya begrepp

I takt med att en diskrimineringsgrund blir synligare, kan ord som kopplas ihop med just den diskrimineringsgrunden kännas mer laddade. Därför är ”neger” ett laddat ord i dag, även om rasismen fortfarande till största delen försiggår i det tysta. När nya ord föreslås eller uppstår som svar på ett behov av att kunna benämna neutralt eller positivt handlar det inte bara om själva ordet, utan om en politisk process.

– Men det är naturligt att inte vilja medge att man har deltagit i rasistisk verksamhet genom att läsa Tintin och Pippi Långstrump. Man känner sig lite angripen av den normkritiska debatten, säger Landqvist.

Ett exempel är funktionsnedsatt, som tidigare har kallats bland annat funktionshindrad handikappad och invalid. De gamla orden har i takt med tiden fått en negativ laddning och därför byts de ut. Det här kallas ombenämning och innebär att man benämner en grupp på ett nytt sätt för att representanter för gruppen föredrar det.

Oftast uppstår nya begrepp genom ombenämning, men det finns även exempel på resignifiering, vilket betyder att ett ord som har varit negativt laddat får en positiv eller neutral betydelse. Här är bög ett exempel. Tidigare användes ordet nedsättande, men homosexuella män började använda ordet om sig själva och underströk på så sätt sin stolthet över att tillhöra en viss grupp. Därför har ordet bög gått från negativt till neutralt eller positivt, även om det fortfarande kan användas nedsättande.

Kan den pågående flyktingkrisen trigga ett diskriminerande språkbruk?

– Absolut. Flyktingkrisen har gett upphov till främlingsfientliga uttalanden och tiggarna jämförs med ohyra och skadedjur.

De sociala medierna har på ett nytt sätt öppnat möjligheten för vem som helst att uttrycka sina åsikter och Landqvist kan se att folk gärna utnyttjar den möjligheten. Människor med olika åsikter, bildningsnivåer och så vidare använder sig av sitt språk för att ge uttryck för sina uppfattningar.

– Språket är vårt medel, det vi tar till först.

Om allt språkbruk kategoriserar och tydliggör skillnader mellan människor och på så sätt är med och skapar språklig diskriminering, kan man fråga sig om det går att förhindra ett diskriminerande språkbruk.

– Det är svårt, för vi måste kunna prata om orden, speciellt som språkforskare. Det är omöjligt att skapa ett normkritiskt språkbruk om man inte kan använda kategoriseringar. Ansvaret är att göra andra medvetna om att språket är grunden för hur perspektiv skapas och för att vissa uppfattningar på det sättet blir bortvalda och osynliga.

Är en ”avdiskriminering” möjlig?

– Det måste vara målet, men det är en förhandlingsfråga. Vårt språkbruk återskapar strukturer, men man kan också ifrågasätta olika perspektiv med hjälp av språket. Det är styrkan i vårt språk – att det både kan användas för att bekräfta och utmana.

Landqvist tar kvinnor som exempel. I dag anser vi inte längre att kvinnor är olämpliga på arbetsmarknaden eller i högskolorna. På den här punkten har det alltså skett en förbättring, men Landqvist säger även att det inte går att undvika diskriminering helt och hållet.

– Vad ska vi i så fall kalla en svart kvinna? ”En rasifierad person som identifieras som kvinna”? Det fungerar inte. Men vi måste tro att det händer något. Vi kan i alla fall bli mindre diskriminerande genom språkbruket.

Bianca Holmberg
Skribenten är tf redaktionssekreterare för Språkbruk.