Vi. Och de andra.
3/2016

Jeanette Björkqvist

Vi. Och de andra.

Det är bedrägligt hur ordval sakta kan komma att påverka hur vi förhåller oss till andra människor.

Måhända var det så att de allra flesta inledningsvis, då för snart tio år sedan, försökte skrapa ihop sina pengar genom att tigga. Måhända var det också därför både medier och beslutsfattare småningom kom att börja tala om dem som ”tiggare”. Men hur det gick så att ”tiggare” blev en inofficiellt etablerad term på de här människorna är ungefär lika begripligt som att ord likt ”tvångssvenska” eller ”välfärdsflykting” blev inofficiellt etablerade termer.

På korrekt språk borde det förstås hellre talas om ”östeuropeiska romer”, i de fall man finner det nödvändigt att tala om de här människorna som en anonym grupp.

Mer sällan är det ändå så de omtalas.

Tvärtom.

Till och med i fall då det föreligger en uppriktig vilja att försöka utreda de socioekonomiska och politiska faktorer som gjort att romerna begett sig iväg från sina hemländer – främst Rumänien och Bulgarien – och tagit sig exempelvis till vårt land så talas det fortfarande om, ja, ”tiggarna”.

När så upprörda människor och beslutsfattare – än en gång denna sommar – drar fram sin redan flera gånger nerröstade idé om ”tiggeriförbud” i Finland så säger det väl också sig självt vem de avser, och vad syftet är.

Förbjud dem att tigga i vårt land.

För de har redan under många år degraderats till en skara ansiktslösa och namnlösa ”tiggare”, som är ute efter att sko sig på vår sinande välfärd.

Logiskt, inte sant?

Också andra än de östeuropeiska romerna kan avkläs sin människokostym via ord. Så har exempelvis asylsökande, som det senaste året rört sig i Europa, i mediernas och beslutsfattarnas munnar i olika sammanhang börjat omtalas med termer där naturen verkar ha varit den starkaste inspirationskällan.

Till de redan inofficiellt etablerade sammanhangen där de här människorna förekommer kan väl ”asylvåg/flyktingvåg” och ”asylström/flyktingström” räknas – bägge böljande och svårkontrollerade naturfenomen.

Men det har också förekommit betydligt fantasifullare versioner av orden än så här.

Variationen i både den finländska och europeiska offentligheten är rentav så rik att det ganska lätt går att konstruera åtminstone en logisk mening med ett varierande utbud termer kring vad det är som pågår.

Till exempel så här:

De kommer likt en bölja/flod/tsunami som lavinartat dränker/sköljer/svämmar/flödar/forsar/rinner/flyter/trängs/myllrar in i vårt land med den följden att våra strukturer och samhällen hotar krascha/gå på grund/gå under och därför måste vi försöka isolera/hejda/kontrollera/stoppa dem genom att exempelvis stoppa/stänga (gränser).

Logiskt, inte sant?

Jeanette Björkqvist