Vad kännetecknar ett gott språk?

Tomas Hellén ser språket som ett instrument som skall förmedla en tanke så klart som möjligt. I en tidning är målet att läsarna skall förstå journalistens tanke med minsta möjliga ansträngning. Det som är dunkelt sagt är ofta dunkelt tänkt och visar att skribenten inte förstått innebörden av den tanke som skall förmedlas till läsaren.

– Det viktigaste för en journalist är att hålla fast vid enkelheten, man skall skriva klart och enkelt. Det är inte finare att uttrycka sig så omständligt och utstuderat som möjligt, det blir bara luddigt och svårförståeligt för läsaren, säger Tomas Hellén. Han tycker att en enkel text är en klok text. I en bra text framträder tanken klart och läsaren kan koncentrera sig på vad som sägs i stället för hur det sägs.

– Hufvudstadsbladet är dessutom en språklig auktoritet som har en folkbildande uppgift och det gäller att varken underskatta eller överskatta läsaren i det sammanhanget. En bra journalist skall inte vara rädd för att använda svåra eller ovanliga ord. Orden kan få sin förklaring av sammanhanget utan att skribenten verkar överlägsen för den skull. Ett bra språk skall också vara varierat och ha en rytm som skapas av harmoni mellan långa och korta ord, långa och korta meningar, säger Hellén. Det är viktigt att journalister läser och skriver mycket för att hålla sitt språk levande. Själv försöker han hinna medDagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri alla dagar för att hålla sig à jour med händelserna och språkutvecklingen i Sverige.

Pressens roll som språkvårdare                                      

Hellén ser massmediernas språkvårdande roll som avgörande och pressens språk som normbildande för svenskan i Finland. Han tycker att radio och TV kanske mest kan påverka språket i Svenskfinland och har en avgörande roll eftersom det framför allt är i tal som finlandssvenskan skiljer sig från sverigesvenskan. Finlandssvenskarna behöver få höra ett vårdat språk i etermedierna för att få goda språkliga förebilder. När det gäller tidningar skall de ha ett enkelt, begripligt och korrekt språk och det språket tycker Tomas Hellén gärna får stå relativt nära det talade språket. Det finska tidningsspråket är ofta stelt och uppstyltat och ingenting att ta efter, tycker han. I stället för byråkratspråk skall tidningarna gärna skriva ett ledigt språk, och det går att kombinera detta lediga och okomplicerade språk med ett korrekt språkbruk, säger Hellén.

En stor del av materialet för inrikesnyheterna är på finska och Hellén tror att det närmast är en fördel för svenskspråkiga journalister att bearbeta stoffet på svenska eftersom en del av den stela och byråkratiska tonen som är vanlig på finska kan slipas bort i den processen. Men finskan finns ju hela tiden i bakgrunden och det krävs en säker språkkänsla om man skall undvika ”översättningska”. Själv kommer Tomas Hellén från ett enspråkigt svenskt hem i Helsingfors och tror att det säkert bidragit till en säker känsla för språket.

På frågan om vilka förebilder Hellén har i arbetet svarar han så här:

– Ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är exempel på välskriven och tydlig tidningstext, där samarbete och kvalitetskontroll ger synliga resultat. Där finns en spänst i språket. Det är naturligtvis storheten som förpliktar, kanske ända intill elitism. Jämfört med t.ex.Helsingin Sanomat är det i alla fall smidig journalistik i ledarna i de stora svenska dagstidningarna och finlandssvensk press har ingen orsak att imitera den mer tungrodda finska stilen. Finlandssvenskarna är ledigare till sin natur och det skall också synas i deras tidningsspråk. 

– Då och då kritiseras de finlandssvenska journalisterna för sitt språk, men de allra flesta journalister bryr sig verkligen om språket. Det pågår en ständig självrannsakan bland journalisterna här på  Hufvudstadsbladet för att hålla en hög språklig nivå, även om det är klart att ingen kan vara felfri, påpekar Tomas Hellén vidare. Han tycker att den kanske största orsaken till språkfel i tidningen är tidspressen. Många gånger hinner journalisterna inte kontrollera ett ord eller en formulering och slarvfel kan slinka med i texten. Ju fler kolleger som hinner läsa en text, desto bättre blir den i allmänhet också språkligt men ibland räcker tiden inte till för att jobba så. Hufvudstadsbladet har heller ingen korrekturläsning kvar och det är ytterligare en fas i jakten på de förargliga felen som fallit bort. 

Vissa finlandismer nödvändiga

Språket är ingen färdig norm utan ett levande och omformbart medium för våra tankar. Ett ständigt tvistefrö bland medvetna språkbrukare i Svenskfinland är de älskade och hatade finlandismerna. Tomas Hellén tycker inte att vi behöver slänga alla finlandismer över bord utan tycker att vissa välkända finlandismer som semla, rådda osv. har sin funktion. Han vill inte acceptera tillfälliga fel eller felaktiga direktöversättningar men anser att ord som överlevt prövningen ute i den hårda verkligheten visat sig livsdugliga och därmed användbara. Tomas Hellén tror inte att svenskan i Finland riskerar att fjärma sig så mycket från svenskan i Sverige att finlandssvenskarna inte längre förstår grannarna i väst, men medger att risken för en motsatt situation är större. Det är i alla fall inte finlandismer i form av enskilda ord som utgör det största hotet enligt Hellén, och han påminner om att inte heller språket i Sverige är felfritt. Svenskan i Sverige ansätts t.ex. av en engelsk invasion som inte drabbat finlandssvenskan lika hårt.

– Det största hotet mot finlandssvenskan lurar i den allt slappare inställningen till syntax och syftning som råder bland många finlandssvenskar, framför allt i talad svenska. Man kan inte kalkera svenskan på ett finskt mönster för meningsuppbyggnad, framhåller Tomas Hellén. Detta är naturligtvis speciellt viktigt att hålla i minnet för den som jobbar på svenska i Finland. Helléns råd till journalister är att de skall läsa mycket och skriva mycket för att hålla språket levande och mångsidigt. Journalisterna bär ett stort språkligt ansvar för svenskan i vårt land.