Finsk påverkan i det att-konstruktioner?
2/2020

Monica Äikäs

Finsk påverkan i det att-konstruktioner?

Konstruktionen det att används mer av finlandssvenskar och finskspråkiga än av sverigesvenskar, enligt Språkbruks enkät.

För en tid sedan fick jag en fråga om att-satser. Frågeställaren, som undervisar finskspråkiga i svenska, undrade om det är korrekt att ställa pronomenet det före en att-sats i exempel som Det att inte alla svarar på inbjudan är underligt eller om man helst borde säga Att inte alla svarar på inbjudan är underligt. Frågeställaren tyckte sig ha märkt att många av hens elever vill inleda meningen med det att efter finskt mönster – finskan skulle nämligen inleda en motsvarande mening med se, että.

Svenska Akademiens grammatik om det att

Enligt Svenska Akademiens grammatik (SAG) kan pronomenet det ställas före en att-sats i vissa fall. SAG säger att konstruktionen det att oftast pekar ut att-satsens innehåll som känt eller identifierbart för lyssnaren. ”Konstruktionen används när man särskilt vill ange att bisatsens sakförhållande har varit aktuellt och nu åter aktualiseras eller formuleras”. Meningen Det att inte alla svarar på inbjudan är underligt skulle alltså innebära att det faktum att alla inte svarar på inbjudan har diskuterats tidigare och att man nu återvänder till det. SAG säger vidare att konstruktionen troligen helst används när talaren förutsätter att att-satsen är sann.

Särskilt i talspråk och ledigt skriftspråk kan konstruktionen enligt SAG dock användas också när att-satsens innehåll varken är sant eller tidigare aktualiserat. Exempel: Många säger ju det att dom tjänar bra här. I detta exempel kommer det + att-sats efter huvudsatsen, och samma sak gäller de övriga exempel som SAG ger på konstruktionen det att i talspråk och ledigt skriftspråk. Man kan kanske dra slutsatsen att meningar där det + att-sats står efter huvudsatsen ofta är mer talspråkliga än meningar där det + att-sats står före huvudsatsen, som Det att inte alla svarar på inbjudan är underligt.

Konstruktionen se, että i finskan

I finskan har pronomenet se framför en että-sats en stödjande och preciserande funktion. Exempel: Se, että hunaja on terveellistä, oli tärkein syy käyttää hunajaa. Den finska språkvården rekommenderar att se inte utelämnas i början av en mening i allmänspråklig text (Kielitoimiston ohjepankki). Många gånger används böjda former av se, till exempel siihen, sille, siitä, och då är pronomenet ofta nödvändigt också inne i meningar: Kysymys on siitä, että minulla ei ole varaa. (Exemplen är tagna ur Kielitoimiston ohjepankki.)

Enkät i Språkbruk

För att få reda på mer om hur det före att-sats används satte jag ihop en enkät bestående av följande meningar:

1.                       a) Det att hon gillade tavlan var ingen överraskning.

                          b) Att hon gillade tavlan var ingen överraskning.

            

2.                       a) Många säger ju att de trivs bra här.

                          b) Många säger ju det att de trivs bra här.

            

3.                       a) Att verksamheten ska flyttas oroar många.

                          b) Det att verksamheten ska flyttas oroar många.

            

4.                       a) Vi pratade länge om det att verksamheten ska flyttas.

                          b) Vi pratade länge om att verksamheten ska flyttas.

            

5.                       a) Att han tiger betyder inte att han samtycker.

                          b) Det att han tiger betyder inte att han samtycker.

 

Enkäten publicerades på Språkbruks och Institutet för de inhemska språkens Facebooksidor hösten 2019. Deltagarna ombads att välja antingen mening a eller mening b i alla de fem paren av meningar. Det framhölls att man ville ha spontana svar och att det inte var fråga om rätt eller fel. Deltagarna skulle också meddela om de var finlandssvenskar, sverigesvenskar, finskspråkiga eller något annat.

Enkäten bestod av lösryckta meningar utan kontext. Detta var naturligtvis en brist, eftersom SAG framhåller att konstruktionen med det att oftast används när att-satsens innehåll är bekant sedan tidigare och åter aktualiseras. Avsaknaden av kontext innebar också att informationsstrukturens inverkan inte kunde beaktas och att exempelmeningarnas ordföljd kunde kännas onaturlig. Jag bedömde emellertid att det skulle ha varit mycket svårt eller omöjligt att inkludera kontext i en kort enkät.

En annan brist hos enkätmeningarna var att det inte framgick om det var fråga om talat eller skrivet språk, trots att SAG nämner en skillnad i detta avseende när det gäller användningen av konstruktionen det att. Också i detta fall bedömde jag att det skulle ha blivit för invecklat att göra en sådan distinktion. Av exempelmeningarna liknade 2b det ovannämnda exemplet Många säger ju det att dom tjänar bra här, som i SAG uttryckligen karakteriseras som hämtat från talspråkstext.

Jag förväntade mig att enkäten trots sina begränsningar skulle ge uppgifter om huruvida deltagarna över huvud taget kunde tänka sig att använda konstruktionen det att i den aktuella typen av meningar. I synnerhet ville jag veta om finlandssvenskar och finskspråkiga i högre grad skulle välja det att än sverigesvenskar, med tanke på att finskan ofta har se, että i motsvarande meningar.

Enligt min egen och en finskspråkig persons bedömning skulle finskan ha se, että (böjt siitä, että i punkt 4) i en direkt översättning av alla exempelmeningar utom meningarna i punkt 2. Det kan dock påpekas att man i praktiken möjligen skulle ha valt att översätta vissa av meningarna på ett annat sätt än med en se, että-konstruktion.

Skillnader mellan språkgrupperna

Enkäten besvarades av 185 personer. Av dessa uppgav 124 (67 procent) att de var finlandssvenskar, 30 (16 procent) att de var sverigesvenskar och 20 (11 procent) att de var finskspråkiga. Sammanlagt 11 personer (6 procent) kryssade för ”något annat”.  I den sistnämnda gruppen fanns ett par sverigefinlandssvenskar, en sverigefinne, en finskspråkig som lärt sig sverigesvenska, en tvåspråkig person, en ålänning och några personer med oklar språklig tillhörighet. För enkelhetens skull har jag inte räknat med denna grupp i analysen.

Som väntat hade fler över lag kryssat för meningar utan det före att-satserna. Dessa meningar fick sammanlagt 804 kryss, medan meningarna med det före att-satsen fick sammanlagt 120 kryss. Tabellen nedan visar hur de 120 kryssen för meningarna med det att fördelade sig inom de olika språkgrupperna, procentuellt och i antal svar (N).

Även om grupperna av sverigesvenska och finskspråkiga deltagare inte var stora kunde en tydlig trend skönjas i enkäten: en större andel finlandssvenskar och finskspråkiga än sverigesvenskar hade valt meningar med det att. I synnerhet gällde detta meningar som inleddes med det att, det vill säga där att-satsen föregick huvudsatsen. Dessa meningar var 1a (Det att hon gillade tavlan var ingen överraskning), 3b (Det att verksamheten ska flyttas oroar många) och 5b (Det att han tiger betyder inte att han samtycker).

I fråga om de meningar där att-satsen följde efter huvudsatsen såg det lite annorlunda ut. Mening 2b (Många säger ju det att de trivs bra här) hade inte valts av någon annan än en enda sverigesvensk, även om en finlandssvensk kommenterade att hen skulle ha kunnat välja den. Denna mening var som sagt mycket lik en talspråklig mening i SAG, och det är möjligt att resultatet skulle ha sett annorlunda ut om meningen uttryckligen hade karakteriserats som talspråklig i enkäten. Intressant är emellertid att denna mening var den enda där finskan inte skulle ha haft se, että utan bara että. Och här valde alltså varken finlandssvenskar eller finskspråkiga det att, trots att en relativt stor andel av dem gjorde det i de övriga meningarna.

Mening 4a (Vi pratade länge om det att verksamheten ska flyttas), där att-satsen också följde efter huvudsatsen, hade valts av en något större andel sverigesvenskar (13 procent) än finlandssvenskar (11 procent).  Det är möjligt att meningar av detta slag känns mer naturliga för sverigesvenskar än för finlandssvenskar, men antalet sverigesvenska deltagare i enkäten var för litet för att man ska kunna dra några slutsatser. Också denna mening hade dock procentuellt sett valts av flest finskspråkiga (25 procent). Finskan skulle här ha siitä, että i en direkt översatt mening.

Det att känns talspråkligt

Deltagarna fick skriva in kommentarer i slutet av enkäten. Flera finlandssvenskar konstaterade att pronomenet det var onödigt före att-satsen, och en sverigesvensk sade att konstruktionen det att kändes helt främmande.

Att enkätmeningarna var lösryckta kommenterades på olika sätt. Det konstaterades att sammanhanget och vad man vill betona kan vara avgörande för om man väljer att sätta ut det eller inte. Att sätta ut det före en att-sats kan vara naturligt om man särskilt vill betona den delen eller om man upprepar information. Vissa påpekade också att de i flera fall skulle ha valt ett helt annat sätt att uttrycka sig på än det föreslagna.

Flera finlandssvenskar framhöll att det att känns mer talspråkligt och informellt än bara att. En finskspråkig deltagare ansåg däremot att det att inte låter naturligt i normalt samtal. En österbottning tyckte att det att är en konstruktion som helsingforsare använder men som känns främmande för hen själv, medan en sverigesvensk påpekade att ”muminsvenskarna” över lag använder för många att. En finlandssvensk tyckte spontant att konstruktionen det att kommer från finskan.

Vanligast bland finlandssvenskar och finnar

Trots sina begränsningar gav enkäten ett tydligt resultat: finlandssvenskar och finskspråkiga valde oftare det före att-sats än sverigesvenskar. Det ligger nära till hands att tänka sig att detta har samband med finskans användning av se, että i motsvarande satser. Konstruktionen med det före att-sats är visserligen tämligen marginell i svenskan, men resultatet kan ändå ha ett visst intresse när det gäller att belysa hur språk påverkar varandra.  Det verkar vara fråga om ett syntaktiskt kontaktfenomen av det slag som Camilla Wide och Benjamin Lyngfelt diskuterar i Konstruktioner i finlandssvensk syntax, nämligen en konstruktion som existerar i både sverigesvenska och finlandssvenska men som är vanligare i finlandssvenska eftersom den får stöd av en motsvarande finsk konstruktion. I enkäten handlade det dock inte bara om finlandssvenska utan också om den svenska som talas av finskspråkiga.

Källor

Kielitoimiston ohjepankki

Svenska Akademiens grammatik (SAG)

Wide, Camilla och Lyngfelt, Benjamin (red.), 2009: Konstruktioner i finlandssvensk syntax. Skriftspråk, samtal och dialekter (s. 31–32)

Monica Äikäs
Skribenten är språkvetare och har tidigare arbetat på Institutet för de inhemska språken. Foto: Bianca Ortiz Holmberg