Säger man till sin vän från Sverige att man har för långa farmarbuntar kan hon antagligen inte alls förstå att det är kläder man talar om. Ordet farmare är för svenskarna snarast en syno­nym för en jordbrukare, åtminstone är jeans antag­ligen inte det första de kommer att tänka på. Säger man byxbunt är risken fortfarande stor att man blir missförstådd, för själva ordet bunt används där bara i betydelsen ”samling (likartade föremål) i omedelbar kontakt med varandra”, t.ex. pappers- eller tidningsbunt. Den rikssvenska mot­svarig­heten till byxbunt är byxben. Det vardagliga farkkur, som precis som farmare härstammar från finskan, används också bara i finlandssvenskan. Det som i Finland ofta kallas sammetsbyxor heter egentligen manchesterbyxor eller manchesterjeans.

På finlandssvenska användsordet rock alltför omgripande, och finlandssvenskar säger ofta rock också då de avser jacka eller t.o.m. blazer eller kavaj. En rock är nämligen ett ytterplagg som räcker ungefär till knäna och som främst används av män. Den kvinnliga motsvarigheten är kappa. En jacka är ett betydligt kortare ytterplagg än en rock. Blus används ibland om en tunnare jacka, men det är en oriktig direktöversättning av finskans pusero (tuulipusero). En blus är ett löst sittande kvinnligt plagg som går ungefär till midjan. Den manliga motsvarigheten är skjorta, medan skjortblus är en skjortliknande blus för kvinnor.

I Finland är tröjor vanligen stickade plagg, medan det vi kallar T-skjorta kallas T-tröja i Sverige. Detsamma gäller för en eventuell underskjorta som i allmänsvenskan heter undertröja. En tröja är ett plagg som inte har knäppning utan dras över huvudet. Det som många finlands­svenskar kallar knäpptröja heter egentligen kofta. Dessutom har vi det slangbetonade ordet huppare, som direkt härstammar från finskans huppari. Mer svenska varianter är munktröja (alternativt munkjacka) eller huvjacka. Dessa benämningar känns kanske främmande för en del finlandssvenskar, men i och med att sverigesvenska klädaffärskedjor (t.ex. Hennes & Mauritz och Kappahl) får ett allt starkare fotfäste i Finland är det sannolikt att benämningarna samtidigt blir vanligare i finlandssvenskan.

Verrare och halare

De dräkter som i vardaglig finlandssvenska kallas för verrare, utgående från finskans verryttely­puku, heter på svenska träningsoverall, tränings­dräkt eller kanske joggingdräkt. Om man med verrare avser bara byxor, är joggingbyxor kan­ske ett bättre svenskt alternativ än det något klumpiga träningsoverallsbyxor. Mysbyxor kunde de löst sittande byxor som många har på sig hem­ma kallas, medan man med mysdress avser både tröja och byxor. Den finländska ”national­klädseln” tuulipuku, dräkterna som håller vind och eventuellt också vatten, kan på svenska kallas vindoverall eller vindtät overall. Vinddräkt verkar däremot inte användas annat än i Finland.

Benämningarna på skodonen som man vanligen använder till dessa plagg skiljer sig också ganska kraftigt mellan finlandssvenskan och sverigesvenskan. Benämningarna länktossa eller länkare, från finskans lenkkarit eller lenkkitossut, är antagligen de som förekommer mest i finlandssvenskan. De rikssvenska motsvarigheterna är joggingskor, träningsskor eller sport­skor.

Halare är något som speciellt finländska studerande är bekanta med. Benämningen, som här­stammar från finskans haalarit, används av många­ finlandssvenskar även om den rekommenderade formen är overall. Också det ytterplagg som småbarn använder kallas overall i Sverige.De dräkter som t.ex. byggnadsarbetare använder brukar kallas ställ (blåställ).

Lippis och simpare

Vad gäller huvudbonader är skillnaden mellan svenskan i Sverige och svenskan i Finland också påtaglig. Lippis är relativt inrotat i finlandssvenskan, även om också den rikssvenska varianten keps används här. Skärmmössa är ett annat alternativ. I kyligare väder är det aktuellt med mössa, eller det något ovanligare luva, som finlands­svenskarna ofta väljer att kalla pipo.

Om vi förflyttar oss till sommaren – eller till simhallen – så är det dags att plocka fram det många finlandssvenskar kallar simpare, simdräkt och simbyxor. I rikssvenskan kallas dessa bad­dräkt och badbyxor.

Vad kallas då det som man hänger upp sina kläder på? På finlandssvenska är bygel ett själv­klart ord, medan det inte har samma innebörd i sverigesvenskan. Bygel används där bara i ord som stigbygel och bygel i behå, medan kläderna hängs upp på klädhängare eller galgar. Det vi kallar klädknagg är i sin tur klädkrok i Sverige.

Ytterligare några finlandssvenska klädesord som kan väcka förvirring i Sverige kunde vara värda att nämnas. Småbyxor är inte nödvändigtvis ett helt obekant ord i Sverige, men underbyx­or eller trosor förekommer mest. Det könsneutrala nattpajtu används i många finlandssvenska familjer, när mera korrekta motsvarigheter är natt­skjorta för män och nattlinne för kvinnor.

Olikheterna mellan klädesord i finlandssvenskan och sverigesvenskan är alltså relativt stora. Bland de ovannämnda benämningarna härstammar onekligen en stor del från finskan, och nästan alla har på något sätt påverkats av finskan. Speciellt de direkt finska orden ska man undvika vid officiell språkanvändning och vid kontakt med sverigesvenskar.