I framtiden tänker vi simultant
2/2007

Maria Lindh-Garreau

I framtiden tänker vi simultant

De medel människan har att uttrycka sig med påverkar tankens sätt att arbeta. Människor som lever i en muntlig kultur tänker inte på samma sätt som skrivande människor. Men vad händer med tanken i en kultur där tekniken ger ett ständigt flöde av framställningar. Framställningar som skiftar mellan tal, skrift, bild och ljud?

Isbjörnar är de enda vita björnar som finns. På Island är alla björnar vita. Du är på Island och ser en björn som är vit. Hur stor är sannolikheten att det rör sig om en isbjörn? ”Jag vet inte, jag har inte varit på Island” svarar folk i muntliga kulturer.

En fråga med krav på abstrakt och hypotetiskt tänkande hör inte hemma i kulturer som saknar ett skriftspråk. Helt enkelt för att det vi menar med logiskt tänkande inte förekommer utan ett skriftspråk. Det är först när människan får en tanke att stå stilla, när hon kan plita ner den och betrakta den, som hon kan bygga vidare på just den tanken. Det är då människan börjar filosofera, teoretisera, bygga matematiska system och utveckla tankesystem som bygger på logik.

Skriften gör det möjligt för människan att bygga långa tankekedjor, att tänka lineärt – precis såsom skriften löper över papperet.  Den första meningen lägger grunden för den andra som lägger grunden för den tredje. När ett sådant system strukturerar tanken går det att komma både högt och långt i abstraktionsnivå. Wittgenstein kan bygga sina språkteorier utifrån det lineära tänkandet, Einstein utveckla sin formel om ekvivalensen mellan massa och energi.

Walter J. Ong (1912–2003) har i sin forskning pekat på skillnaden i att förmedla information till en läsande människa, till ögat, och till en lyssnande människa, till örat. I en muntlig kultur kännetecknas språket av konkretion och upprepningar, av ett rytmiserat berättande och av språkliga knep som stöder minnet: ”Gamle vise Väinämöinen sade så, tog så till orda.” Ong har visat att kommunikationen i en muntlig kultur ofta är bunden till situationen. Men framför allt har han visat hur övergången från en medvetenhet baserad på muntlighet till en medvetenhet baserad på skrift drastiskt förändrar människans sätt att tänka.

Det är alltså de medel människan har att uttrycka sig med som ger möjligheter och skapar begränsningar för hennes tanke. Övergången från en muntlig medvetenhet till en skriftlig började för 6 000 år sedan och i dag är vi kanske framme vid en ny omvälvande tid. På en ytterst kort tid har tekniken börjat utmana det lineära sättet att kommunicera. Därmed kanske också människans sätt att tänka.

Vi har teknik som ger oss ett flöde av framställningar. Folk lyssnar på musik samtidigt som de ser på tv och chattar på nätet. Bilder flimrar förbi och musiken anger pulsen. I det här flödet finns visserligen också skriften, men den elektroniska texten är inte längre strikt lineär. Här finns möjlighet till interaktivitet och möjlighet att länka texten till ett annat material som kan ta över framställningen. De elektroniska texterna skummas och konsumeras som flödesgods, och deras status ligger långt från den skrift som omsorgsfullt kopierades med gåspenna vid medeltida skrivpulpeter. I dag är kraven på att formulera sig kort och slagkraftigt större än kraven på att bena ut varje tankeled och dra nya slutsatser.

Den teknikintensiva kulturen, teknokulturen, får antagligen konsekvenser för hur människan strukturerar och framställer sin värld, för hur hon tänker. Hos flödeskonsumenterna börjar kanske hjärnans sätt att processa tankar anpassa sig till den nya verkligheten, på liknande sätt som tankestrukturerna hos den muntliga kulturens människa förändrades när hon fick tillgång till skriftspråket.

Människans tankestruktur förändras möjligtvis så att hon börjar tänka många olika tankar samtidigt, att hon processar en stor mängd tankegods simultant. Hon tänker i bilder och i stämningslägen, i text och tal. Samtidigt. Och plötsligt förmår hon gestalta, förhålla sig till och formulera tillvaron på ett helt annat sätt än när hon levde under det lineära skriftspråkets begränsningar.


Reflektionen är inspirerad av Anna-Lena Østerns föreläsning på seminariet Mediespråk 2007 och av Walter J. Ongs bok Orality and Literacy: The Technologizing of the Word (New York 1988).

Maria Lindh-Garreau