Idéspruta och inspirations­källa för skolorna
2/2002

Charlotta af Hällström-Reijonen

Idéspruta och inspirations­källa för skolorna

Svenskans kvalitet i de finlandssvenska skolorna har under de senaste åren väckt både oro och diskussion. En naturlig följd av detta blev Svenska kulturfondens, utbildningsstyrelsens och Forskningscentralen för de inhemska språkens gemensamma skolprojekt. Innan projektet påbörjades hade Hugo Bergroth-sällskapet genomfört ett mindre pilotprojekt 1999. Då erbjöds 14 skolor i språkligt utsatta miljöer möjlighet att diskutera kring språkliga frågor med ledamöterna av sällskapet. Även om andra medlemmar av sällskapet också deltog blev det i praktiken främst Eivor Sommardahl, ledande språkvårdare på Svenska språkbyrån, som reste runt och ledde diskussionerna.

Vid samma tider som Hugo Bergroth-sällskapets projekt pågick började också Svenska språknämnden i Finland och Svenska kulturfonden tänka i liknande banor. Det hela ledde till att Eivor våren 2000 blev tillfrågad om hon var intresserad av att genomföra ett projekt där skolorna skulle ges möjlighet att diskutera språkliga frågor med Eivor som språkkonsult och moderator. Det där låter ju jättespännande, sade Eivor, och lät sig uppslukas av projektet med hull och hår.

Hösten 2000 skickades en inbjudan till alla skolor i Svenskfinland (Åland undantaget) samt till de så kallade språköarna. I brevet ombads intresserade skolor att höra av sig. Ytterligare ett brev var inplanerat, men inom en månad var Eivor fullbokad, för att inte säga överbokad, fram till slutet av maj 2001. Intresset var alltså enormt och visade på hur stort behovet var.

Främst önskade skolorna föräldramöten och fortbildningsdagar för lärare, men också några elevdiskussioner bokades. Sammanlagt träffade Eivor över 3 000 personer i 110 olika skolor.

Ute i skolorna blev hon bemött med positiv nyfikenhet, och tyckte det var väldigt givande och roligt att få tala med lärarna och föräldrarna och i vissa fall även eleverna. Språkstimulans, språkriktighet, tvåspråkighet, dialekter, läsning o.s.v., allt diskuterades med lika stor iver av både lärare och föräldrar, och nästan alla diskussioner avslutades med ett konstaterande om att man önskade en fortsättning. I vissa skolor sade lärarna t.o.m. att hela lärarkåren, inte bara modersmålslärarna, aldrig tidigare organiserat hade diskuterat språkfrågor tillsammans.

Vad föreläste hon då om? ”Jag föreläste inte ett dugg” svarar Eivor, ”det var inte min strategi. Jag ställde frågor och lät lärarna styra diskussionen. Jag ville vara en samtalspartner, inte en föreläsare.”

Eivor hade ofta bett lärarna skicka henne olika elevtexter skrivna i realämnen för att hon skulle få en inblick i det skrivande som sker utanför modersmålsundervisningen. Hon berättar att det fanns modersmålslärare som blev skärrade när de fick se de essäsvar som deras goda elever hade presterat i något realämne. Svaren kunde vara språkligt helt ostrukturerade, och bara bestå av uppradade faktauppgifter. Detta gav upphov till en nyttig diskussion om hur alla lärare, inte bara modersmålslärarna, kan skicka ut signaler att allt skrivande i skolan ska vara seriöst. Eivors budskap var att allt skrivande borde vara medvetet och att eleverna förutom kommentarer på språket också borde få konkret hjälp med att skriva bättre av alla lärare.

Uppfinn inte hjulet på nytt

– Det finns vissa grundläggande drag som är gemensamma för all flerspråkighet, oberoende av miljön, och jag tycker inte att vi finlandssvenskar ska behöva uppfinna hjulet på nytt när det redan finns bra forskning i andra länder att basera sig på.

– För att inte bara upprepa gamla sanningar hade jag läst på och breddat mina kunskaper om hur man kan stödja barn med annat modersmål än skolans språk. Jag hade besökt skolor i invandrartäta områden i Sverige, t.ex. Rinkeby, för att se hur man gör med språkundervisningen där.

En del av dessa skolor, t.ex. Bredbyskolan i Rinkeby, binder sig till vissa kvalitetsmål och når också utmärkta resultat, bl.a. genom att medvetet ta in språkundervisningen i all undervisning. Detta ger goda resultat hos eleverna, vars ordförråd och begreppsapparatur utvecklas snabbt. Med ett större ordförråd blir det sedan lättare för eleverna att inhämta kunskaper på andra områden. Detta underlättar både elevernas och lärarnas arbete på sikt.

I stället för att använda läroböcker lär sig eleverna i vissa pilotskolor i Sverige språket genom sagor och andra barnböcker, kompletterade med faktaböcker för barn. Litteraturen som används ska vädja till barnens känslor, tycker man, vilket sällan vanliga läromedel gör.

Eivor nämner också projektet ”Listiga räven” som riktar sig till elever i förskola och nybörjarundervisning. Listiga räven tar fasta på att allt som eleverna läser ska återges både i skrift och tal, teckning och sång ‑ man ska uppleva språket med alla sinnen. Tanken är att det inte räcker med att bara passivt läsa och höra språket, det är först när man använder språket som man lär sig det ordentligt.

Litet är vackert!

Enligt den ursprungliga planen var det meningen att Eivor skulle skriva en rapport om sitt projekt till Kulturfonden, men det kändes frustrerande för henne, eftersom hon är pragmatisk till sin läggning. Den rapporten skulle knappast läsas av mer än ett fåtal tjänstemän. Det vore som att låta hela projektet bara rinna ut i sanden, tyckte Eivor. Därför ville hon i stället skriva en bok som kunde vara en idébok för fortsatta diskussioner. Hon hoppades att den skulle skickas till alla skolor som hade deltagit i projektet (ca 1/3 av alla skolor i Svenskfinland), men slutligen blev det så att den skickades gratis till alla lärare i Svenskfinland.

Boken, som har titeln På god grund, är en sammanfattning av de viktigaste diskussioner som förts under projektets gång men den ger samtidigt många lästips och hänvisningar till litteratur och handböcker inom olika områden. Den kommer säkert att ge många nya idéer och inspiration till lärare, men också till föräldrar som får den i sin hand.

Den första upplagan av boken, den som delades ut gratis, är redan slut, men den andra upplagan kommer i maj och kan köpas av den intresserade allmänheten. Man får hoppas att också många föräldrar kommer att intressera sig för boken. Eivor hoppas också på en allmänt tillgänglig webbupplaga, som kunde uppdateras fortgående.

Den alltid lika positiva och glada Eivor är nöjd att hon fick arbeta med det här projektet, att hon fått en chans att göra en insats som kan ge resultat. Dessutom har hon insett fördelarna med ett litet samhälle som Svenskfinland; i ett större samhälle hade hon inte kunnat träffa en tredjedel av alla lärare eller skicka en bok till varje lärare i alla skolor. Litet är vackert, säger Eivor, som inte är speciellt stor hon heller.

 

På god grund. Idébok för skolan har delats ut till alla lärare i de finlandssvenska skolorna. Nu finns boken också till salu. Du kan köpa den via bokhandeln eller beställa den hos Forskningscentralen för de inhemska språken. Om du beställer den via Forskningscentralen betalar du 8 euro + porto. Beställningsadress: Forskningscentralen för de inhemska språken, Sörnäs strandväg 25, 00500 Helsingfors, tfn 09-731 52 44, e-post sandra.forsman@kotus.fi

Charlotta af Hällström-Reijonen