Ja har liksom ett budskap från Gud. Nokia Missios retorik
3/2011

Mika Hietanen

Ja har liksom ett budskap från Gud. Nokia Missios retorik

Väckelserörelsen Nokia Missios retorik är en del av både den framgång och den anstöt som rörelsen väckt. Intensiteten och den näs­tan emotionella upplevelsen i mötena hade man inte kunnat uppnå utan retoriska tek­niker. I en analys lyfter Mika Hietanen fram några typiska drag i väckelsemötenas reto­rik.

Nokia Missio uppstod i den evangelisk-lutherska församlingen i staden Nokia nära Tammerfors när kyrkoherden började leda väckelsemöten i kyrkan. Intensiv lovprisning och bön var typiska, liksom ett synligt bruk av de andliga nådegåvorna (tungotal, profeterande, helande genom bön m.m.). Det uppstod snart spänningar med den övriga lutherska församlingen och Tammerfors biskop ifrågasatte upprepade gånger rörelsens teologi och praxis. Slutligen lämnade Koivisto prästämbetet och grundade ett nytt trossamfund. Nokia Missio Church inledde sin verksamhet i augusti 2008. (I slutet av augusti 2011 entledigades Koivisto överraskande från alla uppdrag även i Nokia Missio.)

Jag har analyserat de offentliga ljudinspelningarna från denna frikyrkas väckelsemöten (fi. ”missioillat”) under det första verksamhetsåret. För en mera omfattande redogörelse hänvisar jag till min finska artikel om Nokia Missio (Hietanen 2011).

Mötena består i regel av tre huvuddelar: inledning, predikan och avslutning. Jag tar endast upp inledningen. Även om mötenas läromässiga huvudinnehåll finns i predikan, erbjuder den ofta långa inledningen många element som påverkar deltagarna.

Inledningen är ofta uppbyggd kring följande delar: välkomstord, kungörelser, lovprisning, vittnesbörd, s.k. gudomliga tilltal och kollektpredikan. Överlag kan man konstatera att mötena genomförs så att de tilltalar både känslor, kropp och tanke.

Oberoende av om det ligger en medveten retorisk strategi bakom eller inte är det ett faktum att mötena kan leda till livsförändringar, alltifrån små attitydförändringar till fullfjädrade omvändelser.

Den retoriska situationen

Jag hämtar en infallsvinkel från Lloyd Bitzers banbrytande artikel 1968 där han myntar begreppet ”den retoriska situationen”. Bitzer beskriver retorik så här:

[R]hetoric is a mode of altering reality … by the creation of discourse which changes reality through the mediation of thought and action.

Denna definition passar bra in på väckelserörelser: man vill förändra den upplevda verkligheten, både för den enskilda åhöraren och för församlingen.

Den retoriska situationen består av tre delar: retoriska förutsättningar (exigence), publik och hinder (constraints).

Bitzer skriver att en retorisk diskurs föds av att en omständighet eller situation inbjuder till att tala med syftet att åstadkomma en förändring av de retoriska förutsättningarna. Med retoriska förutsättningar avser Bitzer ett slags påträngande behov, ”en ofullständighet som kännetecknas av brådska”. Det kan gälla ett fel, en brist eller ett problem som så att säga inbjuder till förändring eller behandling. Om en förändring kan sättas igång och helt eller delvis genomföras med hjälp av tal har vi en retorisk situation.

Den retoriska situationen kräver en publik som man kan påverka att tänka eller handla på ett visst sätt och som har möjlighet och vilja att åstadkomma en förändring.

Den tredje delfaktorn är hindren. Dessa består av sådana faktorer i situationen som ”har kraft att begränsa det beslut och den handling som behövs för att förändra det tvingande behovet”, såsom fördomar och traditioner.

Bitzer delar in den retoriska situationen i fyra utvecklingsskeden: början, mognad, övermognad eller försämring och upplösning. När ett problem framträder har vi en retorisk situation. Denna kan inte utvecklas utan publik och retoriska förutsättningar. I detta skede gäller det för talaren att få målgruppen medveten om problemet. När problemet, publiken och förutsättningarna ligger i ett gynnsamt förhållande till varandra är situationen mogen. När situationen utvecklas ytterligare, blir övermogen, blir det svårare att påverka åhörarna. Detta kan bero på att problemet delvis lösts, att en del bildat sig en klar åsikt i frågan eller på att intresset för saken avtagit. Den retoriska situationen upplöses antingen därför att problemet inte längre kan åtgärdas (retoriskt), för att det lösts eller därför att det av någon anledning har upphört.

Jag använder här Bitzers idé om den retoriska situationens utvecklingsstadier och kompletterar med några insikter från klassisk retorik och modern psykologi.

Publiken

Utgångsläget är retoriskt gynnsamt: de närvarande har själva valt att delta i mötena. Här fylls det första kravet som Bitzer ställer för en retorisk publik, att man ska kunna påverka den.

Utgående från Bitzers modell kan man placera deltagarna i olika kategorier. En del kan placeras i början av den retoriska situationen, en del i det mogna skedet. Vad beträffar övermognad och upplösning är dessa inte här aktuella. De som kommer fram till att denna församling inte intresserar dem deltar inte längre. För dem som fortsätter att delta upphör de retoriska förutsättningarna aldrig att gälla därför att mognad i tron och tillväxt i det kristna livet är livslånga komplicerade processer. Följaktligen kan man i princip upprätthålla en mogen retorisk situation oändligt.

För väckelsetalare gäller det i alla lägen att med Bitzers ord göra åhörarna medvetna om ”en ofullkomlighet … något som är på ett annat sätt än det borde vara”. Utgående från min analys ser jag fyra olika grupper för vilka tre olika retoriska strategier behövs.
a) En liten grupp icke-troende, som har ett tillfälligt intresse för mötena. För att nå denna grupp bör den retoriska strategin syfta till att göra problemet klart och aktuellt. Talaren måste skapa en retorisk situation.
b) Icke-troende som har ett personligt intresse för församlingen, typiskt p.g.a. en livssituation som gör dem mottagliga för ett frälsningsbudskap. Talarens uppgift blir att leda lyssnaren mot en mogen retorisk situation, mot omvändelse.
c) Troende kristna som inte lever ett karismatiskt väckelseliv men som är intresserade av det. Även här gäller det att först göra problemet klart, inte gällande omvändelse, utan gällande behovet av ett karismatiskt liv.
d) Karismatiska väckelsekristna som hör till Nokia Missio eller en motsvarande grupp. För dessa gäller det att upprätthålla den retoriska situationen genom att fokusera på behovet av att utvecklas mot ett fullt karismatiskt liv i Guds och församlingens tjänst.

 

Retoriska tekniker i välkomstorden

 

Ex. 1 ((En man talar)) kuinka moni teistä on odottanu näitä iltoja? (1 s paus) mä oon odottanu koko kesän ja mä uskon että tänään, tänään Jumala kohtaa meitä täällä Jumalan läsnäolo on jo (1 s) tässä paikassa … ((höjer rösten)) Isä kiitos siitä että sä oot tässä paikassa … ja kiitos että me saadaan tänään kokea … kuinka sä puhut meille kuinka sä annat meille uutta toivoa … tänään on pelastuksen ja parantumisen päivä

Den övertygelseteknik som här används är typisk för välkomstorden. Under kvällens första minuter strävar man efter att utlösa förväntningar och djupa känslor. Detta ger kvällen en intensiv början och sammanfaller strategiskt med exordiets (inledningens) mål i det klassiska retoriska talet: att väcka åhörarnas intresse.

I lovprisningen som följer förstärks de förväntningar och nyckelord som nämnts i välkomstorden både genom sångtexter, lovsångs­ledarens kommentarer och genom musikens harmonier. Domkapitlet i Tammerfors har kritiserat mötena för att de planeras så att en religiös extas uppnås. Detta intryck uppstår först och främst genom talet. Trots att den icke-verbala kommunikationen inte kan bedömas utifrån ljudinspelningarna är inspelningarna ändå en rik källa på actio, framförandets konst. Vi har att göra med ett utvecklat retoriskt bruk av bl.a. volym, tempo och frasering.

Talaren förstärker ofta förväntningarna genom att hävda att kvällens möte på något sätt är unikt. Ett typiskt exempel där Koivisto talar just innan kvällens huvudpredikan:

Ex. 2 ”rukoh..rukoillaan tään laulun myötä (2 s) sitä että että tänään tässä ja nyt ei ole tavallinen ilta vaan on sellainen jossa Jumalan sana tulee nyt eläväksi, ja minä saan ottaa sitä syödäkseni ja juodakseni”

 

Retoriska tekniker i lovprisning och bön


Följande utdrag från början av lovprisningsdelen inleds med en uppmaning till öppenhet varpå en slags lovprisningsbön följer. (Ex. 3–6 ligger direkt efter varandra i inspelningen.)

Ex. 3 ((en man talar)) ota vastaan jo..se minkä Jumala haluaa (sinulle) ylistyksen aikana antaa … ((en kvinna med hög röst, lovsångsmusik i bakgrunden)) … sä voit irrottaa kaikki ne siteet mitä on ihmisillä … sä saat murskata kaikki esteet sen tieltä että sun nimes tulis korotetuks tässä kansassa Herra … me halutaan luovuttaa tällä hetkellä myös ne ystävät … pelasta heidät

Deltagarna påminns upprepade gånger att de inte får vara passiva åhörare. I bönen har vi ett exempel på vad jag uppfattar som en undervisande eller manipulativ bön, ett tal som formellt sett är en bön men som förenar bön, undervisning och emotionell suggestion. Ett kännetecken för denna typ av bön är de många trossatserna i förhållande till önskemål och tacksägelser.

När åhörarna förenas i bönen blir talaren talesman för hela församlingen. Med tanke på kontexten, musiken och den gruppdynamik som uppstår när en församling står inför en andlig auktoritet som tilltalar Gud, är det lätt att dras med i bönen även på ett djupare plan, inte bara formellt. Böneledaren kan i bästa fall ”smuggla in” önskningar, mål, trossatser o.s.v. i församlingens medvetande, såsom beskrivs i teorierna för dubbelprocessering. Enligt dessa teorier finns det två sätt att hantera information, ett omedvetet, snabbt och automatiskt med stor kapacitet och ett annat medvetet, långsamt och begrundande. Det första sättet är intuitivt, beroende av stimulus och impulsivt medan det andra är analytiskt och kräver eftertanke.

På detta sätt kan man underlätta att åhörarna godtar kvällens budskap och händelser – särskilt om de är speciella eller kontroversiella – och lyfta förväntningarna t.ex. gällande huvudpredikan, gudomliga tilltal och helanden.

I samma bön ovan ingår även en passage där talaren formulerar tankar och känslor hos dem som inte är säkra på sin tro (ethopoeia): ”herra, me niinku halutaan uskoo … minä valitsen uskoa sinuun.” Talaren fungerar som en slags medlare för dem som behöver en figurativ knuff in i tron.

Retoriska tekniker i vittnesbörd

Efter inledningsorden och lovprisningen brukar man ge utrymme för vittnesbörd. Exempel är viktiga i väckelsemöten. En mjuk bakgrundsmusik, som turvis ökar och minskar i volym, stöder intrycket av märkliga ting.

Ex. 4 ((En kvinna läser text)) kiitos Herralle, joku on kirjoittanut nettiin, sain tänään tulla uskoon. kiitos jumalalle … kiitos Herra, että tänäänkin on sellainen ilta jolloin sun elämäsi ko..tä..onään ((oklart)) on..tullt..tää ilta joka ei tunne Jeesusta … tänään voi olla eläh.. ((med kraftigare stämma)) sun elämäs PARAS päivä

Mot bakgrunden att andra har ”kommit till tro”, föreslår talaren att just denna kväll kan vara den kväll då de som ”inte känner Jesus” kan gå samma väg. Mötet fortsätter med mera dramatiska, fysiska, helandeberättelser. Att andra har upplevt bönesvar ökar deltagarnas förväntningar att få svar på sina böner.

Ex. 5 sit on parantumisista kiitoksia … tää on hyvin häkellyttävää mulle lääkärinä … vakavaa syöpää sairastavalle naiselle, jonka vatsassa olleeseen kasvaimeen eivät pitkään jatkuneet sädehoidot olleet tehonneet … mitään ei ollu tehtävissä. hän sai tän rukousliinan. (1 s) toissapäivänä … hänestä otettiin magneettikuva ja kasvain oli hävinnyt jäljettömiinKIITOS JUMALALLE! … JA ISÄ MITÄ ME ODOTETAAN TÄNÄÄNKIN SUUURIA TEKOJA … sinulle ei ole MIKÄÄN mahdotonta

Här kombineras ett fantastiskt helande med starka uttryck av tacksamhet och ett gränslöst förlitande på Guds möjligheter. Budskapet förstärks med genus grande, den mest intensiva retoriska stilnivån, vilket åstadkommer en känsloreaktion även oberoende av innehåll. Notera även det etiskt diskutabla auktoritetsargumentet där en läkare åtminstone indirekt använder sin trovärdighet för att bekräfta miraklet.

Retoriska tekniker i ord till publiken – ”gudomligt tilltal”

Bakom följande ord som förmedlas till församlingen ligger en övertygelse om att den som fått s.k. andliga nådegåvor (1 Kor. 12–14) t.ex. kan motta ”kunskapens ord” eller få kraft till fysiskt helande genom den heliga anden. Under denna del av mötet är stämningen ofta intensiv (ex. 6 följer direkt på ex. 5). Mötenas uppläggning gör det lättare att tänka sig att mirakel sker här än t.ex. under en vanlig kyrklig gudstjänst.

Ex.6 ((bakgrundsmusiken avtar något; Koivisto talar med samtalston)) mull on tohon liittyvä … tuli tossa penkissä jo mieleen että nään on on monia ihmisiä joita Jumala koh..koh..koskettaa vatsan alueella (4 s) j..ja sä tunnet jo nyt (4 s) sen että että se vaiva mikä sulla on ollu siellä (2 s) siihen tulee nyt jo lievitys se kipu lähtee pois tällä hetkellä … ja on myös näitä ääh näitä syöpäkasvaimia. ja tänään jeesuksen nimessä … saat kokea kuinka ja tu..tietää ja tunteakin että se se häviää se kasvain.

Det handlar här om ett slags gudomligt tilltal där talaren låter förstå att han genom den heliga anden förmedlar ord från Gud till församlingen. Analysmaterialet visar på tre typiska drag för gudomligt tilltal. Först beskrivs vad en person eller några personer känner eller tänker och vilket deras problem är. Beskrivningen innehåller både diffusa och konkreta element. Sedan deklareras ett löfte eller hopp om helande. Koivisto går rentav så långt att han befaller värken att ge vika ”nu”. För det tredje är stilen avsevärt mjuk och något trevande vilket ger intrycket att talaren lyssnar in den heliga anden. Att sänka rösten är också ett sätt att understryka situationens allvar. Ett mycket personligt och emotionellt tilltal ger lätt intrycket att talaren (och Gud) känner och sträcker ut sin hand till lyssnaren personligen.

Ibland kombinerar talaren olika slags tal, såsom undervisning, evangeliserande appell, löfte och gudomligt tilltal. Genom att så att säga trycka på många knappar samtidigt kan talaren beröra många behov, tankar och känslor på olika nivåer.

Intensiva möten genom actio

Det är lätt att förstå massmediernas och det allmännas intresse för väckelserörelsen i Nokia: även utan att begrunda teologiska frågor, väcker redan enbart de retoriska aspekterna förundran. Missionskvällarnas inledning spelar en viktig roll för hur deltagarna påverkas under mötena. Denna slutsats stöds av iakttagelser om olika retoriska tekniker och strategier som används i olika skeden och för olika deltagargrupper.

Framförandets konst, actio, framstår som det dominerande särdraget jämsides med det ofta dramatiska sakinnehållet. Talarnas röstanvändning är mycket mångsidig och retoriskt tillrättalagd. Presentationerna förstärks med bakgrundsmusik och sång.

Det mest iögonenfallande under Nokia Missio Churchs första verksamhetsår är intensiteten, den nästan handgripliga emotionella upplevelsen, som är tydlig även i ljudinspelningarna. Här kan man uppleva att talarna förmedlar budskap från Gud.

 
Källor och litteratur

Bitzer, Lloyd 1968: ”The Rhetorical Situation”. Philosophy and Rhetoric 1 (s. 1–14).

Hietanen, Mika 2011: ”’Mull’ on niinku viesti jumalalta’. Vakuuttamisen strategiat Nokia Mission herätysretoriikassa”. Teologisk tidskrift 2/2011 (s. 109–122).

Seurakunnassa puhuttuja saarnoja. Ljudinspelningar under 17.8–7.12 2008, http://www.saarna.net

Äänitallenteet. Ljudinspelningar under 11.1–14.6 2009, http://www.nokiamissio.fi

Mika Hietanen
Skribenten är nytestamentlig exeget och undervisar även i retorik och argumentation. Han skriver Retorikbloggen (retorikbloggen.rhetor.fi) och arbetar med utbildningsexport vid Helsingfors universitet.