Kvinnors och mäns språkliga representation i domar
4/2019

Gunilla Byrman, Astrid Skoglund

Kvinnors och mäns språkliga representation i domar

En rapport skriven på uppdrag av svenska Domstolsverket lyfter fram skillnader i den språkliga representationen av kvinnor och män i domar. Studien visar att kvinnor tenderar att beskrivas mer ordrikt och närgånget än män.

Vi, Gunilla Byrman och Astrid Skoglund, språkforskare vid Linnéuniversitetet i Växjö, har i rapporten Kvinnor och män i domar granskat språket i domar från en förvaltningsdomstol och en tingsrätt. Studien bygger på totalt 49 domar från brottmål, vårdnadsmål och LVU-mål avgjorda 2016 och 2017.  LVU står för lag med särskilda bestämmelser om vård.

Studien vill synliggöra och öka medvetenheten om den skriftliga framställningen av vuxna parter av olika kön. Domarna undersöktes genom både kvantitativa och kvalitativa språkanalyser. Vi framhåller att materialet är litet och att det inte går att dra några generella slutsatser utifrån studiens resultat, men vi urskiljer några återkommande mönster i domarnas framställning av kvinnor och män.  

Längre och mer detaljrika referat om kvinnor

Den kvantitativa språkanalysen visar att kvinnliga parters utredningsreferat är längre räknat i ord än manliga parters referat. Referaten om kvinnliga parter uppvisar också en större detaljrikedom. Särskilt tydligt är detta i domar med brottsrubriceringarna våldtäkt och kvinnofridskränkning.

Beskrivningarna av våldsutsatta kvinnor är påfallande närgångna och tar ibland upp intima detaljer om deras kroppar och klädsel. Två exempel:

Hon hade på sig en klänning och korta leggings ner till knävecken och en svart kofta med trekvartsärmar och trosor.

Hon hade på sig jeans, skjorta och en kappa.

 

Citaten ovan är hämtade från två våldtäktsdomar. I båda meningarna ställs kvinnors klädsel i centrum på ett sätt som åtminstone för läsare utan juridiska förkunskaper verkar omotiverat i sammanhanget.

Under senare år har det förts en kritisk debatt i svenska medier om hur kvinnliga brottsoffer behandlas av rättsväsendet. Kritiken har bland annat handlat om att kvinnliga våldtäktsoffer måste besvara integritetskränkande frågor om exempelvis klädsel, sexualvanor och dryckesvanor. De teman och frågor som tagits upp under rättegången återspeglas i den skriftliga domen. Studiens resultat ger alltså visst belägg för att det finns fog för kritiken. 

Utredningsreferaten om tilltalade män framträder inte som lika detaljerade som beskrivningarna av kvinnliga målsägande. Två exempelcitat om tilltalade män följer här:

Han gjorde henne illa när de hade sex.

Han slog henne. 

 

Det första citatet är från en våldtäktsdom, och det andra från en dom om kvinnofridskränkning.  Notera att meningarna inte fokuserar på yttre attribut utan på männens konkreta agerande.

Under senare år har det förts en kritisk debatt i svenska medier om hur kvinnliga brottsoffer behandlas av rättsväsendet.

Representationen av kvinnor och män i det begränsade antal brottmålsdomar som undersökts i studien kan bero på hur rollfördelningen i materialet sett ut. Alla tilltalade parter var män och alla målsägande parter var kvinnor. Utredningsreferat om målsägande parter kan antas bli mer detaljerade än referat om den som är misstänkt för ett brott. Den målsägande parten är ju i regel den som driver målet och som kan tänkas ha mest att vinna på att ge en så utförlig berättelse som möjligt. Men oavsett detta menar vi att Sveriges Domstolar har en pedagogisk utmaning i att inför allmänheten förklara varför domar ibland innehåller närgångna skildringar av kvinnliga brottsoffer.

Skillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda

Rapporten uppmärksammar även skillnader i framställningen av parter med svenskt respektive utländskt medborgarskap. Referat från personer som kommunicerat via tolk är ofta kortare än referat från svensktalande, vilket väcker frågor om hur tolkningen har fungerat under förundersökning och muntlig förhandling. Därför frågar vi oss vilka konsekvenser en eventuell bristfällig tolkning kan ha fått för den skriftliga representationen i domen. 

I domar om nyanlända familjer finns en tendens till att vårdnadshavarna beskrivs utan tydlig individuell röst.

I domar om tvångsomhändertagande av minderåriga enligt lagen av vård av unga (LVU) och domar från vårdnadsmål framställs nyanlända, icke-svensktalande vårdnadshavare på ett annat sätt än svensktalande. I domar om nyanlända familjer finns en tendens till att vårdnadshavarna beskrivs utan tydlig individuell röst. Formuleringar som till exempel ”hemmet anser” och ”föräldrarna anser” döljer de enskilda, utlandsfödda vårdnadshavarnas röster.

I domar där vårdnadshavarna har svenskt medborgarskap finns fler hänvisningar till vårdnadshavarnas enskilda utsagor. Framför allt framträder kvinnliga vårdnadshavares röster tydligare i domar där parterna är svenska medborgare.

Om resultatet beror på att det finns skillnader i hur personer från olika kulturer väljer att berätta om föräldraskap och familjeliv eller om resultatet beror på att förhör med nyanlända och icke-svensktalande har skett via tolk är svårt att säga. Vi menar att det behövs mer forskning generellt om hur tolkning påverkar återgivningen av utlandsfödda parters röster i domar.

Stor språklig variation i domar

I rapporten uppmärksammas också skillnader i hur domarna skrivtekniskt är utformade. Vissa domar har så kallade vävda domskäl, vilket innebär att utredningsreferat med utsagor från inblandade parter vävs samman med domskälen, det vill säga rättens argumentation för domslutet. Andra domar har separata avsnitt för utredning och domskäl, vilket är att föredra ur begriplighetssynpunkt. Det förstnämnda skrivsättet med vävda domskäl riskerar att leda till röstsammanblandning i domar med många åtalspunkter och flera inblandade parter.

Vi menar att det ur ett demokratiperspektiv är angeläget att domar skrivs så tydligt som möjligt.

Domen som text ger en skriftlig representation av de röster som hörts under den muntliga förhandlingen i domstolen. I den skriftliga domen framträder också ofta citat och referat från till exempel polisens förundersökning. Skrivtekniskt ställer domskrivandet alltså krav på att skribenten är skicklig på att särskilja olika källor från varandra. Om domen exempelvis saknar utskrivna referatmarkörer (t.ex. sa och enligt) blir det svårt för utomstående att förstå varifrån en viss utsaga kommer. Otydlig referatteknik i kombination med vävda domskäl riskerar att göra domen svårbegriplig, även om språket sett till ordlängd och meningslängd är enkelt.

Vi menar att det ur ett demokratiperspektiv är angeläget att domar – som är offentliga handlingar – skrivs så tydligt som möjligt. Risken är annars att lekmannaläsare utan juridisk bakgrund blandar ihop rättens bedömning med inblandade parters utsagor. 

Ökad medvetenhet om språket i domar behövs

Rapporten avslutas med en checklista som ska ge vägledning för domskribenter när de skriver domar. Listan fungerar som ett komplement till Klarspråkstestet för domar och fokuserar på domskrivande ur både ett jämställhets- och begriplighetsperspektiv. 

Kvinnor beskrivs ofta mer närgånget och detaljerat än män i domar, visar rapporten som Gunilla Byrman och Astrid Skoglund har gjort.

Kvinnor beskrivs ofta mer närgånget och detaljerat än män i domar, visar rapporten som Gunilla Byrman och Astrid Skoglund har gjort.

Kuva: Pixabay

Förhoppningen är att checklistan ska uppmuntra domskribenter att kontinuerligt läsa och kritiskt diskutera varandras domar. Det är också betydelsefullt att juristerna bjuder in till en dialog med lekmannaläsare, exempelvis i workshoppar med personer av olika kön, ålder och etnisk bakgrund. 

Checklistan till domskribenter tar bland annat upp följande diskussionsfrågor:

  • Får parter av olika kön och etnicitet komma till tals på ett likvärdigt sätt i domen?
  • Förekommer ord som pekar ut könstillhörighet och biologiskt föräldraskap i sammanhang där sådan information inte är relevant?
  • Förekommer sexistiska eller homofoba skällsord i domen? Om ja – framgår det i domskälen varför den verbala kränkningen återges i domen?
  • Är avsnitten Utredning och Domskäl tydligt separerade så att rättens bedömning inte kan blandas ihop med inblandade parters röster?

 

Ovanstående frågor har sin utgångspunkt i de nyvunna forskningsrönen och kan förhoppningsvis på sikt leda till ett mer jämställt och tydligt domspråk.

Avslutningsvis betonar vi att ett jämställt språk i domar inte handlar om att språkligt avköna parter eller att dölja vad som hänt i till exempel brottmål om mäns våld mot kvinnor. Den skriftliga domen ska således ge en konkret och tydlig bild av parterna och vilka eventuella brottsliga handlingar som har begåtts. Men domarna behöver skrivas på ett sätt så att informationsurvalet i dem framstår som begripligt och motiverat för utomstående läsare.

Litteratur

Rapporten Kvinnor och män i domar. En forskningsrapport om språkliga genuskonstruktioner i domar om brottmål, vårdnadsmål och LVU-mål (Byrman & Skoglund 2018) finns som helhet på nätet (på svenska): http://www.diva-portal.org/

Rapporten är faktagranskad av Monica Burman, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet.

Gunilla Byrman
Skribenten är professor i svenska språket vid Linnéuniversitetet.
Astrid Skoglund
Skribenten är lektor i svenska språket vid Linnéuniversitetet.