Det finländska samhällsklimatet har hårdnat, och det har också påverkat språkbruket. Men vi ska inte acceptera ett språkbruk som spär på de hårda attityderna. Det finns de som uttrycker sig så brutalt att det är svårt att undgå det intoleranta budskapet, men det finns lömskare formuleringar som på ytan är stilistiskt neutrala.
Det är inte första gången jag nämner ordet ”tvångssvenska” (fi. ”pakkoruotsi”) i min ledare. Det är ett ord som inte borde användas okritiskt av dem som talar för obligatorisk svenskundervisning i Finlands skolor, eftersom det är ett ord som kan ändra vårt tankemönster. Fokus ligger ju då på det negativa, på tvånget. Det finska ordet lanserades för att begränsa undervisningen i svenska i Finland.
Det är klart att alla har rätt att uttrycka sin åsikt, så länge det inte handlar om hets mot folkgrupp. Men det är viktigt att se över sitt språkbruk så att man inte ofrivilligt löper andras ärenden. Är man mot invandring är det naturligtvis mer strategiskt att kalla sig invandringskritisk (fi. maahanmuuttokriittinen) än att kalla sig rasist, men om icke-rasister börjar kalla alla typer och grader av främlingsfientlighet för invandringskritik gör de främlingsfientligheten rumsren – oavsiktligt.
Ett annat exempel på en formulering som man måste analysera innan man tar den i bruk är okontrollerad invandring. Den har använts i samhällsdebatten under senare tid. På vilket sätt är invandringen okontrollerad trots att invandringen är så noga kontrollerad i vår lag måste man fråga sig. Talar man däremot om illegal invandring och människosmuggling, så ska de företeelserna kallas vid sina rätta namn.
Samhällsklimatet har hårdnat, också i fråga om svenskan i Finland och finlandssvenskarna. Därför är det extra viktigt att vi ser över vårt språkbruk.