Nordisk lexikografi
1/1997

Susanna Karjalainen

Nordisk lexikografi

En ”vanlig” ordboksanvändare reflekterar kanske inte så ofta över hur ordböcker kommer till. Man tar ett uppslagsord på källspråket och så förser man det med en definition eller en motsvarighet på ett annat språk, tänker man. Lexikografi är dock inte enbart ett hantverk, utan en seriös vetenskap vilket framgår med största tydlighet av nummer två av LexicoNordica, tidskrift för nordisk lexikografi.

I boken ingår ca 40 tematiska bidrag, recensioner och kommentarer av lexikografer från hela Norden, med tonvikt på grammatiken i ordböcker. De flesta bidragen baserar sig på specifika ordboksprojekt. Med finns bl.a. Dataordbok på åtta språk, Norsk-serbisk/kroatisk ordbok, Engelska ord ombord och Dansk Grundordbog. Nina Martola och Ilse Cantell skriver om frågeställningar i samband med utarbetandet av Finsk-svensk storordbok. Nina Martola redogör för användningen av modellartiklar för svårtacklade finska substantiveringar. I stället för att förse t.ex. uppslagsordet pakollisuus endast med motsvarigheten nödtvång, hänvisar man i Finsk-svensk storordbok användaren till en modellartikel, där man redogör för olika översättningsmöjligheter. Det finska exemplet ”Hän vastusti jäsenäänestysten pakollisuutta” skulle med hjälp av en traditionell ordbok lätt ge upphov till osvenska översättningar som ”Han motsatte sig medlemsomröstningarnas nödtvång”. I modellartikeln för egenskapssubstantiv ges information om alternativa (och framför allt språkligt riktiga) lösningar, och användaren kan med hjälp av litet slutledningsförmåga prestera översättningen ”Han motsatte sig de obligatoriska medlemsomröstningarna”. Också när det gäller att ange prepositioner och partiklar i verbfraser har man haft ordboksanvändaren i tankarna. I sin artikel Målspråkets verbkonstruktioner i en tvåspråkig ordbok  beskriver Ilse Cantell den i många fall invecklade analys som ligger till grund för det läsarvänliga sättet att ange hur verben konstrueras på svenska.

Temat i nummer tre av samma tidskrift, en benämning som kan tyckas anspråkslös när det rör sig om en bok som går lös på 350 sidor, är korpusbaserad lexikografi i Norden. I allt större utsträckning utgörs det empiriska materialet i ordboksarbetet av olika elektroniska korpusar. Detta möjliggör olika slags sökningar och gör att man kan fånga det autentiska språkbruket. Korpusar är dock inte allena saliggörande. Martin Gellerstam riktar i sin artikel  Rätt och fel i korpusen också kritik mot ordböcker som är helt och hållet korpusbaserade. Det språkliga materialet i en korpus är oftast ett begränsat urval, och innehåller både tillfälliga konstruktioner och semantiska luckor. Lexikografens sakkunskap och omdöme i ordboksarbetet är därför också i framtiden av största vikt.

Susanna Karjalainen

 

LexicoNordica 2. Red. Henning Bergenholtz (ansv.), Sven-Göran Malmgren. Utg. av Nordisk forening for leksikografi i samarb. med Nordisk språksekretariat. Oslo 1995. 349 sidor.

LexicoNordica 3. Red. Henning Bergenholtz (ansv.), Sven-Göran Malmgren. Utg. av Nordisk forening for leksikografi i samarb. med Nordisk språksekretariat. Oslo 1996. 354 sidor.

Susanna Karjalainen