Finlandssvensk ordbok, som utkom första gången år 2000, har nu getts ut i sin fjärde, omarbetade, upplaga. Boken innehåller cirka 2 550 finlandssvenska ord och uttryck med rekommendationer om vilka finlandismer som bör undvikas och vilka som kan accepteras. Boken har nu fått hårda pärmar, och formatet är lite mindre än de tidigare upplagorna.

Charlotta af Hällström-Reijonen och Mikael Reuter har sammanställt boken med hjälp av bland andra Jennie Storgård. Boken riktar sig till vanliga finlandssvenskar med ett visst intresse för språk.

– Visst är den mycket snyggare än de förra upplagorna? säger af Hällström-Reijonen. Och den har utökats med många nya ord, ungefär 450. En del ord har också strukits: till exempel namnen på ministerierna. Andra ord som har strukits är ord som man trott är finlandismer men som inte är det, t.ex. berlinermunk, som är ett bakverk också i Sverige. Hos oss är begreppet lite snävare: en berlinermunk ska innehålla sylt och ha rosa glasyr på medan den i Sverige kan se ut på lite fler sätt.

Boken är tänkt att vara ett hjälpmedel för vanligt folk. Dels förklarar den vad finlandssvenska ord och uttryck betyder, dels ger den rekommendationer för vilka finlandismer som är osvenska eller svåra att förstå och därför borde ersättas med andra ord och uttryck.

Hur har ordboken kommit till?

– När vi gjorde den första upplagan utgick vi ifrån ett stort material, 6 000 finlandismer excer­perade ur språkvårdslitteratur av bland andra Hugo Bergroth, Harry Stenmark och Mikael Reuter. Vi gick igenom och skrev ordboksartiklar utgående ifrån materialet. De senare upplagorna har vi kompletterat med sådant material som saknats i tidigare upplagor. Det krävs fortgående språkvårdsarbete för att hitta dem, men vi har fått tips på finlandismer från våra kollegor och andra intresserade, och vi noterar dem, studerar dem närmare och ser efter om de platsar i boken.

Boken är resultatet av ett grundligt arbete. Charlotta af Hällström-Reijonen har arbetat med fjärde upplagan i ett års tid, och varje uppslagsord har setts över av henne och Mikael Reuter. Det är ett evighets­arbete och kvar finns ännu tre lådor med gamla finlandismlappar som ska redas ut. Dessutom tillkommer nytt material kontinuerligt. Det gäller att sätta punkt någonstans, för arbetet tar aldrig slut.

Den nya upplagan är den fjärde på åtta år. Den är tänkt att hålla i åtminstone åtta år, men nya finlandismer dyker upp hela tiden. Att göra något ”i ilskorna” är en finlandism som inte finns i boken, och ordet ”publik” i betydelsen betygs­utdel­ningsceremoni är en annan.

Till ordboksredaktörens favoritfinlandismer hör den finlandssvenska (finskpåverkade) användningen av ordet ännu.

– Det är ingen favorit i betydelsen att jag tycker särskilt mycket om den, men jag har svårt att avstå ifrån den. Jag hinner inte notera den i löpande tal och därför är den svår att arbeta bort. Annars är ordet täckas (ha mage att) en bra finlandism som saknar en bra motsvarighet i allmänsvenskan. Däremot är t.ex. jungfrudans (en labyrint gjord av utplacerade stenar) en finlandism jag klarar mig utan, även om den låter vacker, säger af Hällström-Reijonen.

Bland de 450 nya orden i ordboken hittar man nyord som tavel-tv (platt-tv), panikstörning (panikångest) och nyttomotion (vardagsmotion eller smygmotion). Också gamla ord som inte funnits i tidigare upplagor av Finlandssvensk ordbok har fått komma med, t.ex. brudfrämma (brudtärna), mjölkstånka (mjölkkanna) och bisi (gubbe eller man).

Tack  vare de hårda pärmarna och indelningen i två spalter per sida ser boken mer ut som en ordbok än tidigare upplagor. Förr fanns det pilar vid somliga ord. Pilarna betydde ”använd detta ord/dessa ord/uttryck i stället för uppslagsordet”, men det förstod man inte om man inte hade läst läsanvisningarna. I den nya upplagan har pilmärkningen strukits och i stället står det ”använd i stället …”. Ett exempel på ett sådant ord är rinka, där ramryggsäck, ramsäck, mes, bärmes och ryggsäck rekommenderas som alternativ.

– I de tidigare upplagorna har vi använt rikssvenska i betydelsen ’svenska utan regional prägel, svenskt riksspråk’, men eftersom många finlandssvenskar använder ordet i betydelsen ’den svenska som talas och skrivs i Sverige’ har den gett upphov till många missförstånd. I den nya upplagan använder vi därför rätt och slätt svenska.

– Många av finlandismerna är svenskarna mer positivt inställda till än vad vi är, men andra har de svårt att förstå. De svenska språkvårdarna gillar i allmänhet sådana finlandismer som är genomskinliga och enkla att förstå. Skrinna är en sådan finlandism, och tjinuskisås är en finlandism som inte helt kan ersättas med ordet kolasås. Däremot är svenskarna inte förtjusta i felaktiga prepositioner och böjningsformer.

– Arbetet med att granska artiklar i tidigare upplagor har skett parallellt med arbetet att samla in och göra listor på nya ord, berättar Charlotta af Hällström-Reijonen. Alla tidigare artiklar har detaljgranskats och  alla gamla och nya artiklar har gåtts igenom ord för ord för att allt ska bli rätt. Detaljarbetet är inte särskilt roligt. Det roligaste i processen har däremot varit att skriva om nya ord, särskilt om det är en finlandism man har hittat själv.