Shithole countries. Detta påstås USA:s president Donald Trump ha kallat Haiti, El Salvador och afrikanska länder under ett möte om immigration i januari 2018. Trumps uttalande väckte starka reaktioner runtom i världen, men oavsett om man är en offentlig person eller inte, väcker ett rikligt svordomsbruk reaktioner. Ständigt är vi omgivna av text och samtal, och medan vi knappast skulle kunna namnge eller ens erinra oss förekomsten av, säg, grammatiska företeelser, skulle de flesta av oss genast kunna uppge om vi hört eller sett en svordom. Detta beror mestadels på att svordomsbruk är socialt laddat, vilket innebär att den som svär drar till sig uppmärksamhet. Ännu en orsak till att svordomsbruk så lätt sticker ut är det faktum att det finns ett litet antal ord som utgör de mest frekventa svordomarna. Men även om många snabbt kan rabbla upp de vanligaste tabuorden på sitt eget språk är inte alla överens, framför allt inte svordomsforskare, om vad som egentligen utgör en svordom eller hur svordomar ska definieras.

Svåra att definiera

I en tidig studie av svordomar påstod Ashley Montagu: ”Praktiskt taget kan alla ord fungera som en svordom”. De som inte helt håller med honom kan antingen nöja sig med att definiera svordomar utifrån specifika ord, eller så kan de åberopa en definition som etablerar gränser utifrån vissa kriterier. Flera svordomsforskare väljer att inte sälla sig till en viss definition, utan i stället begränsa sina undersökningar till endast en kärngrupp av svordomar. På flera språk består dessa kärngrupper av ett fåtal ord, såsom följande svordomar på engelska: ass, bitch, cunt, damn, dick, fuck, hell och shit. Vad gäller Trumps uttalande råder det lite oklarhet om han sade shithole eller shithouse countries. Oavsett vilket är det för många just ordet shit som avgör att det handlar om svordomsbruk.

Tabubelagda, bildliga, känsloladdade

Flera svordomsforskare laborerar i stället med att definiera svordomar baserade på vissa kriterier. Det kan finnas smärre skillnader forskare emellan, men allmänt råder tre kriterier: svordomar är ord som är tabubelagda, används bildligt och uttrycker starka känslor. Kriterierna innebär att man först måste ta hänsyn till på vilket sätt man använder ett ord innan det kan klassificeras som en svordom. Trumps shithole countries kan således komma undan som svordomsbruk, om man argumenterar (som vissa av Trumps supportrar har gjort) att han syftade på länder där man bokstavligen skiter i ett hål.

Bruket av svordomar blir allt vanligare i allt fler sammanhang.

Dessa olika tillvägagångssätt leder till hetsiga debatter bland forskare eftersom det egna perspektivet på svordomar påverkar undersökningar och resultat. Detta i sin tur kan påverka allmänna åsikter om svordomsbruk som fenomen. De som är konservativa gentemot kategorin svordomar kan till exempel underskatta frekvensen av svordomsbruk medan motsatsen gäller för dem med en mer inkluderande inställning. Skillnaden är inte oviktig, men oavsett den egna inställningen lär den bekräfta att Trumps språkbruk speglar en aktuell utveckling, nämligen att bruket av svordomar blir allt vanligare i allt fler sammanhang.

Digitaliseringen gynnar svärandet

Utan att vara helt överens om en definition av svordomar, och utan att ständigt kunna observera allt språkbruk är det inte möjligt att mäta om folk svär oftare nu än förr. Det som dock kan konstateras är att det finns fler kommunikativa kanaler, och att varje ny kanal för med sig möjligheter att svära. Digital kommunikation har spelat en nyckelroll i spridningen av svordomsbruk.

I sammanhang där det inte är helt fritt fram att svära i text kan svordomen ersättas med förkortningar eller andra tecken än bokstäver.
I sammanhang där det inte är helt fritt fram att svära i text kan svordomen ersättas med förkortningar eller andra tecken än bokstäver.

Att svära har länge varit ett muntligt fenomen; i de flesta kulturer råder det censur gällande svordomar i skrift i offentliga sammanhang. Med den digitala teknologins intåg har den skriftliga kommunikationen ökat – men i en alldeles speciell variant. Informell, skriftlig kommunikation såsom i sociala medier, i e-post eller via sms har mycket gemensamt med muntlig kommunikation, och en del forskning visar att den kännetecknas bland annat av svordomsbruk. Vi exponeras allt oftare för svordomar i skrift och därmed vänjer vi oss vid att se dem skrivna.

I de flesta kulturer råder det censur gällande svordomar i skrift i offentliga sammanhang.

På nätet är det dock inte helt fritt fram att svära utan på vissa sajter är det förbjudet. Då kan man träffa på självcensur i form av kreativa stavningar såsom b!tch, f*ck, eller sh:t eller förkortningar som ffs (for fuck’s sake), wtf (what the fuck) eller stfu (shut the fuck up). Även om uppenbar censur kan påminna oss om ett i grunden tabubelagt språkbruk verkar dessa ”felstavningar” och förkortningar på ett nästintill lömskt sätt sudda ut gränsen mellan att svära och inte svära.

Fuck är populärt på svenska

Det finns ytterligare ett sätt att ”svära och ändå inte svära”, nämligen genom att svära på ett annat språk. Vanligast just nu är att svära på engelska, vilket är ett resultat av den globala införseln av engelskspråkig populärkultur. Framför allt amerikanska filmer och tv-serier har bidragit till att engelska svordomar används vid sidan av inhemska svordomar. I Sverige till exempel är framför allt det engelska fuck mycket vanligt i både tal och skrift, i privata såväl som i offentliga sammanhang. Några välkända exempel är Lukas Moodyssons film Fucking Åmål, Jens Lapidus bok Aldrig fucka upp och Melodifestivalen 2017, med två låtar som innehöll fuck, och programledare som välkomnade publiken till ”Melo-fucking-difestivalen”. I Sverige förknippas det engelska språket alltmer med att svära, något som Felix Kjellbergs engelskspråkiga Youtubepersonlighet PewDiePie illustrerar genom sitt rikliga svordomsbruk.

Ett riktigt spännande språkbruk

Svordomar bjuder på spänning i många avseenden. Att en slutgiltig definition ännu inte fastställts är en manifestation av bara en slags spänning, dvs. mellan olika åsikter om vad som utgör en svordom. Andra spänningar orsakas av ytterligare olikheter, såsom i svordomsbruk (eller icke-bruk), i attityder, i tolkningar och i språkval. Dessa olikheter kan alternativt uttryckas som språkvariation. Som språkanvändare skiljer vi oss från varandra, men också vårt eget beteende varierar. Bland dem som använder svordomar finns det variation i hur ofta det sker, vilka ord som används, med vem och i vilka sammanhang. Svordomsbruk utgör därför ett tacksamt forskningsämne.

 

Litteratur

Beers Fägersten, K., 2017. The role of swearing in creating an online persona: The case of YouTuber PewDiePie. Discourse, Context & Media, 18, pp.1–10.

Ljung, M., 2010. Swearing: A cross-cultural linguistic study. Springer.

Montagu, A., 1967. The anatomy of swearing. University of Pennsylvania press.

Rathje, M., 2014. Swearing in the speech of young girls, middle-aged women and elderly ladies. In Jugendsprachen (pp. 347­–372). Peter Lang.