Påskdagarna har varierande benämningar, ofta med ursprung i gammal teologi eller senare påhitt. Foto: May Wikström

Då jag arbetade som arkivarie vid Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv var påskdagarnas namn en av de absolut vanligaste frågorna om påsken jag fick. Frågeställarna kom inte ihåg vad alla dagar hette, eller så hade man olika åsikter, och beslöt därför att konsultera expertis.

Stilla veckan och dymmelveckan

Benämningen stilla veckan rådde det aldrig några delade meningar om. Stilla veckan är den tyska benämningen för påskveckan, och den började användas i Finland under 1700-talet då speciellt pietisterna starkt betonade Kristi smärta, lidande och dödsångest. Den äldre inhemska benämningen dymmelveckan försvann dock inte, utan levde kvar i talspråket.

Stilla veckan är den tyska benämningen för påskveckan.

På den tiden var inte långfredagen officiell helgdag men hade, under pietistiskt inflytande och speciellt bland de lägre samhällsklasserna, fått helgdagskaraktär, vilket innebar både arbetsförbud och mässor i kyrkorna. Skärtorsdagen, tredjedag påsk och fjärdedag påsk var däremot helgdagar fram till den stora helgdagsreformen 1772.

Teologiska namn på dagarna

Det fanns också andra orsaker till att hållningen till påskveckan förändrades under 1600- och 1700-talet. Förutom att folket av ett fördömande prästerskap hade lärt sig Herrans tukt och förmaning, hade myndigheternas häxförföljelser gjort att djävulen blivit en realitet. Det onda fanns under hela året, men de onda krafternas makt troddes vara speciellt stor under den tid Jesus enligt bibeltraditionen var död.

Både jul- och påskkort hade i början av 1900-talet ofta samma funktion som vändagskorten i dag. Påskkort skickat till Lappböle i Kyrkslätt 1920.
Både jul- och påskkort hade i början av 1900-talet ofta samma funktion som vändagskorten i dag. Påskkort skickat till Lappböle i Kyrkslätt 1920.

Det var med all sannolikhet den speciella karaktär påskveckan fick under 1700-talet som gjorde att man började namnge dagarna. Palmsöndag, skärtorsdag och långfredag var teologiska benämningar som åtminstone sedan 1500-talet hade använts av prästerskapet. Men man hakade på med ytterligare benämningar. Då man i prästernas utläggningar hörde talas om askonsdagen, blåmåndagen och vittisdagen placerade man in dem i påskveckan, trots att de alla hörde ihop med fastans inledningsperiod.

Bulenmåndag och kulentisdag

Måndag och tisdag var dock vanliga vardagar och det utkristalliserades inte några allmänt accepterade benämningar för de dagarna. Man gav dem därför lite lustiga namn som utmärkte deras karaktär. Variationen är enorm i traditionsmaterialet. Många av benämningarna var lokala och bland dem finns personliga påhitt som kan ha tillkommit först i början av 1900-talet. De vanligaste benämningarna har varit mulenmåndag, kråkmåndag, frimåndag och blåmåndag, men också t.ex. svältmåndag, spånmåndag, klockmåndag, bakumåndag, springmåndag, skallomåndag, mjölmåndag, bulenmåndag och bjällermåndag har förekommit.

För tisdagen finns bland annat belägg på tränutisdag, kulentisdag, fettisdag, lustigtisdag, vittisdag, torrtisdag, sticktisdag, lattisdag, smakutisdag, klingtisdag, torgtisdag, spatsertisdag, bjällertisdag, degtisdag, gristisdag och asptisdag.

Askonsdag – fasta, bot och bättring

Askonsdag är i det äldre materialet den nästan enarådande benämningen för påskveckans onsdag, men också klockonsdag och dymmelonsdag har förekommit sporadiskt. Det är intressant att se att språkutvecklingen inte står stilla ens i detta hänseende. I dag är benämningen dymmelonsdag minst lika vanlig som askonsdag. Förändringen beror på att vi via massmedia, sverigesvenska böcker, teologer och traditionsupplysare under de senaste 30–40 åren läst och hört berättelser om ordens ursprung; att stilla veckan skulle vara så stilla att man inte ringde i kyrkklockorna utan slog på dem med en dymmel (en träkläpp), och att askonsdagen inledde fastan eftersom aska var en symbol för bot och bättring. Benämningen askonsdag har därför i språkbruket och i folkmedvetandet börjat flytta tillbaka till sin ursprungliga plats, dagen efter fastlagstisdagen.

Stilla veckan skulle vara så stilla att man inte ringde i kyrkklockorna utan slog på dem med en dymmel

Lördagen kallas mest allmänt påsklördag (i Sverige påskafton), men också stackoglördag (kortlördag) har förekommit i hela Svenskfinland.

Söndagen och måndagen hör inte till de dagar som man brukar ta med då man räknar upp påskveckans namn. Söndagens vedertagna benämning är påskdagen och måndagen annandag påsk. Påskannandag säger man också ofta i talspråk.

(Artikeln uppdaterades 16.4.2018.)