Personliga och läsarvänliga webbtexter
1/2002

Helena Englund, Karin Guldbrand

Personliga och läsarvänliga webbtexter

Vad är egentligen så speciellt med webbtexter? I den här artikeln tar författarna upp några faktorer som kan vara bra att känna till. Både Helena Englund och Karin Guldbrand arbetar som skribenter och webbredaktörer. De har tillsammans skrivit boken Klarspråk på nätet, som handlar om läsande, språk och form på webben.

Det har nu förflutat drygt tre år sedan vi gav ut den första upplagan av Klarspråk på nätet. Då, liksom nu, underströk vi vikten av att använda ett begripligt språk i alla texter, men kanske i synnerhet i webbtexter. Ett ledigt och personligt språk höjer inte bara begriplig­heten utan skapar också  en relation mellan sändare och mottagare. De idéer vi hade om språk och formgivning har med åren bekräftats och vi har också gjort nya erfarenheter. Eftersom vi inte kan redogöra för dem alla i den här artikeln ska vi begränsa oss till att berätta lite översiktligt om de faktorer som vi funnit mest avgörande för en framgångsrik webbtext: den språkliga komplexiteten och stilen, textens formgivning samt rubriker som orienteringshjälp.

Språket är företagets identitet

I och med att Internetanvändningen har blivit så utbredd står vi inför nya kommunikativa utmaningar. Webbsidor förmedlar inte bara informa­tion utan ersätter också många mänskliga möten: vi bokar resan på Internet istället för att köpa den över disk på resebyrån, vi beställer boendeparke­rings­tillstånd på Internet istället för att kontakta handläggaren på kommunen och Svenska språkbyrån har stora delar av sin språkrådgivning på Internet. Detta medför att webbsidorna till stor del måste förmedla företagens och organisationernas identitet och det hänger på skribenten att försöka skapa eller behålla den relation som tidigare uppstod vid mänskliga möten. Att detta inte är en lätt uppgift förstår väl alla, men genom att försöka frigöra sig från gamla mallar och skrivmönster och satsa på begriplighet och personligt anslag kan man lyckas riktigt bra. Lite förenklat skulle man alltså kunna påstå att om man använder ett ledigt och begripligt språk är det bättre för affärerna.

Myndigheterna hänger med

Om man tittar på webbplatser som representerar det offentliga Sverige och Finland finner man ofta bearbetade och väl fungerande texter. Många myndigheter och offentliga verksamheter har redan anpassat språket på webbplatsen så att det är både läsbart och begripligt. Men ofta hittar man det stela, distanserande byråkratspråket på sidor som ligger långt ner i strukturen. En gissning är att detta beror på att de framlyfta sidorna skrivs av professionella webbskribenter, medan underliggande sidor är gamla ”pappersprodukter” som lagts ut obearbetade på webben.

I informationen nedan från riksdagen om Finlands nya grundlag har skribenten lyckats be­skriva­ en komplicerad arbetsgång på ett ledigt och enkelt sätt. Här finns både subjekt och sambandsmarkörer, som gör att texten blir lätt att läsa och förstå, trots att den innehåller många svåra ord:

När ett fackutskott blir klart med sitt betänkande om ett lagförslag, bordläggs betänkandet till ett plenum tidigast nästa dag. Ett ärende kan dock bordlägaas till ett plenum samma dag, om det finns en alldeles särskild anledning till det.

Floskler försvårar läsningen

Ett större begriplighetsproblem har vi i dag i vissa företagspresentationer. Där florerar det floskulösa, klichéfyllda språket som ofta används av skribenter som saknar rutin. Mestadels bottnar problemen i att texten saknar syfte: skribenten vet inte riktigt varför han skriver och följaktligen får han heller inget vettigt sagt. Texten nedan från en hotellkedja är nerlusad med värdeladdade fraser som belastar läsarens kapacitet i onödan: överlägsna möjligheter, välkända artister, otaliga idrottsevenemang och Finlands bästa företag. Den har dessutom ett inifrån och ut-perspektiv eftersom texten talar om våra kunder som ju egentligen är den tänkte läsaren:

När den amerikansk-danske gränssnittsexperten Jakob Nielsen tillsammans med kommunikationsteoretikern John Morkes undersökte Internetanvändares lästeknik upptäckte de att överdrivet marknadsförande och floskulösa texter inte bara undergrävde förtroendet för avsändaren; de tog också längre tid att läsa än en motsvarande text i objektiv stil. Förklaringen är lätt att gissa sig till: Det tar lång tid och är kognitivt ansträngande att sortera bort all smörja.

Grafisk form får större betydelse

Men en webbtext måste inte bara ha ett vettigt innehåll och ett begripligt språk. Ur läsbarhetssynpunkt är det också viktigt att anpassa textens formgivning så att den blir lätt att läsa på skärmen. Skärmens dåliga upplösning gör nämligen att det blir så ansträngande för ögat att urskilja bokstäverna att det saktar ner läshastigheten med 25 procent eller mer. En väl formgiven webbtext bör ha korta stycken, gott om underrubriker och grafiska uppställningar samt ett typsnitt som är avsett för skärm. På senare år har Verdana blivit det vanligaste typsnittet i formgivna webbtexter, och det har många bra egenskaper som gör det lämpligt: raka linjer, inga seriffer (d.v.s. de små klackar på bokstäverna som till exempel det här typsnittet har) och det förblir tydligt även i små storlekar. Problemet är att de flesta webbredaktörer alltid vill sätta texten i så liten storlek som möjligt. För även om Verdana satt i minsta storleken för html passar till ingresser och kortare texter är det inte lämpligt med så små bokstäver i alla texter. Kommuner och myndigheter som publicerar långa redogörelser, rapporter och protokoll bör försöka hitta alternativ eller välja en större storlek av Verdana.

Nyligen kom mycket intressanta rön från Södertörns högskola utanför Stockholm, där två studenter gjort en undersökning med hjälp av en ögonrörelsekamera. I studien fick testpersonerna läsa texter på skärmen i de två typsnitten Georgia och Verdana i olika storlekar och radlängd. Resultatet visade att Georgia satt i 12 punkter faktiskt var överlägset Verdana i alla delar av testet. Tyvärr är Georgia inte lika känt som Verdana och det är inte säkert att det finns installerat på användarens dator. Men vi hoppas och tror att Geor­gia vinner mark framöver och blir vanligare i våra webbtexter.

De traditionella formgivarna och deras kun­skaper och erfarenheter har mycket att lära oss också inom webbtypografi. Christer Hellmark, välkänd grafisk designer, rekommenderar i en artikel i Internetworld typsnitten Arial, Helvetica, Times, Verdana och Georgia. Rekommendationen baserar han i huvudsak på att typsnitten är vanliga, men han hoppas att till exempel Trebuchet och andra läsvänliga typsnitt vinner terräng och ökar variationen på webben.

Rubrikerna får visa vägen

En avgörande skillnad mellan en papperstext och en webbsida är att webbsidan alltid måste inne­hålla element som talar om var användaren befinner sig. Ett sådant element är exempelvis rubrikerna på sidan. De ska dels visa besökaren vad den rubricerade texten handlar om, dels fungera som vägvisare om de hamnar ryckta ur sitt sammanhang i en länklista på en annan sida eller webb­plats.

Det är glädjande att se att våra stora tidningar försöker anpassa sina artiklar till mediet. Även om texten i sig ofta är densamma i både pappers- och webbupplagan ser man att redigeraren känner sitt medium och sätter rubriker som är tydligare och mer självförklarande på webbartiklarna:

Dagens Nyheter den 19 oktober för en artikel om ett laboratorietest för galna ko-sjukan
Papperstidningen: Brittiska forskare fick hjärnsläpp
Webbtidningen: Inget BSE hos brittiska får

Dagens Nyheter den 1 november om Georg Harrisons död
Papperstidningen: Finstilt gitarr har tystnat
Webbtidningen: Ex-beatlen Georg Harrison död

I båda fallen har redigeraren valt rubriker som är tydligare och mer självförklarande till webb­mediet. Möjligen kan man säga att det är på bekost­nad av konstnärlighet och poesi. Men nästan inga webbtexter finns där för att skribenten ska få uttrycka sig konstnärligt, utan fyller en bruksfunktion som ställer krav på tydlighet i första hand.

Det är alltså mycket som måste göras annorlunda­ i webbtexter och det är viktigt att veta vilket medium man skriver för redan från början. Men kan vi öka medvetenheten hos skribenterna så är det vår övertygelse att alla texter, oavsett medium, vinner på det. På så sätt är det bra att webbens intåg har ställt saker och ting på sin spets. Men det får vi reda ut en annan gång.

 

Litteraturtips för den som vill läsa mer om webbskrivande:

Englund, Helena och Guldbrand, Karin, 2001, Klarspråk på nätet, andra upplagan. Pagina Förlags AB, Sundbyberg.

Olsberg, Björn E, Smartare typografi för din hemsida, Internetworld, nummer 11, 2001, sidorna 72–74. http://internetworld.idg.se/webbskolan/typografi/

Morkes, John och Nielsen, Jakob, 1997, Concise, scannable and objective. How to Write for the Web. http://www.useit.com/papers/webwriting/writing.html

Dovholt, Jimmy & Kärrström, Joakim, 2001, Skärmläsning. http://www.dovholt.com/cv/skarmlasning.html

Helena Englund
Karin Guldbrand