Reflexiva verb och infinitivfraser
1/2007

Siv Björklund

Reflexiva verb och infinitivfraser

Verbfraser är intressanta ur ett språktillägnandeperspektiv, eftersom den sena syntax­utvecklingen inte alls är lika väldokumenterad som den tidiga och ofta brukar sammanfattas i rätt allmänna ordalag; t.ex. så att man konstaterar att den senare språkutvecklingen efter 5 års ålder bara är en utbyggnad av tidigare tillägnande språkstrukturer och främst kännetecknas av ökad syntaktisk komplexitet. Samtidigt har svenska lexikala frekvensundersökningar visat att verbanvändningen i stora textmassor kännetecknas av att det finns ett litet antal mycket frekventa verb som används ofta och flitigt. De 50 mest frekventa verben står totalt för ca 60 % av all verbanvändning, vilket bl.a. leder till att man kan anta att det i fråga om utbyggda verbfraser kan finnas både en viss osäkerhet hos språkanvändaren om hur verbfrasen kan utbyggas och olika uppfattningar om hur den utbyggda verbfrasen kan varieras.

Jag har i min studie inom projektet Svenskan i Finland undersökt hur finlandssvenska och sverige­svenska tonåringar och vuxna varierar syntaxen i utbyggda verbfraser. En följd av att det finns ett litet antal verb som används mycket frekvent i svenskan är att det krävs ett omfattande material för att man någorlunda täckande skall kunna dokumentera den syntaktiska variationen i utbyggda verbfraser. Under arbetet med studien har därför analysmaterialet kompletterats stegvis så att elevstudien består av texter skrivna av 531 elever i årskurs 8 eller 9. Av dessa elever är 331 finlandssvenska och 200 sverigesvenska. Totalt uppgår textmassan till över 253 000 ord, vilket kan jämföras med t.ex Hultmans & Westmans klassiska verk Gymnasistsvenska (1977),  där materialet också baserar sig på fria skrivningar och består av ca 89 000 ord.

Elevtexterna i undersökningen är valda så att de representerar olika regioner (Österbotten, Helsingfors, Stockholm och Norrland). Utöver elevtexterna innefattar studien också ett finlandssvenskt jämförelsematerial, som finns tillgängligt vid Språkbanken i Finland (ca 34 miljoner löpord) samt den sverigesvenska Parole-korpusen (ca 19,4 miljoner löpord). Det här jämförelsematerialet består av texter som skrivits av vuxna.

I studien diskuteras två typer av utbyggda verbfraser, reflexiva verbfraser samt infinitivfraser vid verb med hjälpverbskaraktär. Utgångspunkten är autentisk språkanvändning och analysen utgår från de typer av exempel som finns belagda i elevtexterna. I fråga om de reflexiva verbfraserna diskuteras bl.a. antalet olika element i verbfrasen och hur de olika variationsmönstren inverkar på betydelse och fokusering. I elevtexterna förekommer t.ex. variation mellan det enkla verbet sola (Efter att ha solat en stund bestämde de ... [elev, Österbotten]) och det reflexiva verbet sola sig (Efter att ha solat sig en stund åt de ... [elev, Hfors]), där betydelsen förblir densamma oberoende av den valda varianten. Motsvarande variation vid  t.ex.  verbparet lida (Jag skulle lida och genom att ta ifrån mig ... [elev, Sholm]) och lida sig (Det ser ut som om hon lider sig igenom allt ... [elev, Norrland]) föranleder däremot en betydelseskillnad, där användningen av det reflexiva elementet samtidigt medför att ett resultat måste uttryckas.

I både de finlandssvenska och sverigesvenska elevtexterna finns variationsmönster där å ena sidan åldern förefaller inverka förhållandevis mera på det slutliga valet av uttryck (större variation bland eleverna än hos vuxna), å andra sidan åldern inte verkar spela någon avgörande roll. Exempel på den först nämnda typen är t.ex. utelämningen av själv i elevexempel såsom Det slutar upp bara med att man hatar sig och har dålig ... (elev, Sholm), medan t.ex. utelämningen av för också finns i texter skrivna av vuxna (Facket bestämde sig att bevaka Irebaden nästa år ... [Sverigesvenska parole]) och förekommer alternativt vid sidan av det mera dominerande mönstret med utskrivet för.

I elevtexterna använder de finlandssvenska eleverna antingen enbart objekt eller frasen åt mig/dig, sig o.s.v. efter verb av typen köpa, skaffa, hyra (t.ex. Jag köpte en tröja, Jag köpte en tröja åt mig), medan de sverigesvenska eleverna använder också reflexivering som ett alternativt mönster (... där jag säljer båten och far vidare till Dalarna och köper mig ett hus och skaffar mig en familj ... [elev, Norrland]). I fullt utbyggda verbfraser av denna typ är de sverigesvenska språkbrukarna mycket konsekventa och placerar objektet direkt efter det reflexiva elementet (t.ex. ... åskådare att sticka och köpa en korv åt sig [Svenska parole]), medan de finlandssvenska även använder annan ordföljd (... Ulla köpte åt sig fem serier och jag   ...[Språkbanken i Finland]). Ledföljden aktualiseras också vid de reflexiva partikelverben, där den inbördes ledföljden mellan det reflexiva elementet och partikeln i vissa fall är avgörande för betydelsen (jfr t.ex. ställa sig in – ställa in sig), i andra fall inte leder till klart markerade betydelseskillnader (jfr t.ex. hålla sig fast – hålla fast sig). I analysen av de reflexiva verbfraserna ingår också en analys där alterneringen mellan reflexivt verb och s-verb för ett antal verbpar ingår (t.ex. hållas frisk – hålla sig frisk).

I infinitivfraser med verb med hjälpverbskaraktär förekommer hos de finlandssvenska eleverna också inslag av finlandssvenska och regionala hjälpverb (t.ex. Inte skulle jag dessutom täckas prata svenska i Butiken eller på ... [elev, Hfors], Pga. detta mådest Chivalry avstå från rättigheterna ... [elev, Hfors], Det som jag ibland lämnat att tänka på är olika ord ... [elev, Österbotten]), medan de sverigesvenska eleverna är mera enhetliga i bruket av verb med hjälpverbskaraktär. I tidigare studier har användningen av att efter framför allt hjälpverbet komma uppmärksammats en hel del, men i den här studien är det de tio mest använda verben med hjälpverbskaraktär i elevernas infinitivfraser som ingår i analysen. En utelämning av att (s.k. ren infinitiv) är mycket vanlig t.ex. efter verbet börja, men analysen visar samtidigt att benägenheten att utelämna att är större hos vuxna än hos elever. I samband med analysen av verb med hjälpverbskaraktär diskuteras också annan variation i infinitivkonstruktioner av liknande slag. Hos eleverna i Helsingfors finns t.ex. exempel på att att ersätts med och (... de började och gräva där ... [elev, Hfors], Vi började och cykla fyra och fyra ... [elev, Hfors]), vilket resulterar i en formell samordning  mellan verben i stället för en underordning.

Siv Björklund