Ska vi forska i de svenska dialekterna i Finland? Det r en frga jag stller mot bakgrund av det ringa intresse fr dialekter som rder i den akademiska vrlden i dag. Nedgngen i intresset gr tillbaka till 1970-talet, som frde med sig en stark reaktion mot bde undervisning och forskning i dialekter. Skert fanns det ett behov av reformer i undervisningen just d, men s hr eftert undrar jag om inte motstndet var strre n nden krvde. Jag har rent av fr mig att motstndet hos oss har varit hftigare och debatten hr mer emotionellt frgad n p annat hll i Norden.

Det r nmligen inte bara i Finland som tervxten inom dialektologin r svag. Det bristande intresset r en internationell freteelse och har till en del sin frklaring i den rdande situationen fr dialekter i traditionell mening. Dialekterna frsvinner eller mste omdefinieras frn levande talsprk till arkivmaterial, men inte bara dialekterna utan ocks dialektologerna r ett slkte i utdende, konstaterade Inge Lise Pedersen frn dialektinstitutet i Kpenhamn i sitt plenarfredrag p den sjtte nordiska dialektologkonferensen i Karis 1998. Vill vi hlla fast vid kravet att dialektologin ska syssla med levande talsprk, d blir nutidens dialektala talsprk svrt att f grepp om och beskriva. Variationen r s komplex att det blir metodproblem fr den som vill beskriva en dialekt som en helhet.

Vi befinner oss allts i en situation som krver att inte bara dialekterna utan ocks sjlva dialekt begreppet mste omdefinieras. Begreppet dialekt kan inte lngre begrnsas till de gamla bygdemlen utan mste omfatta ocks regionalsprk p olika niver. Den snva betydelse vardagssprket i det gamla bondesamhllet som tidigare gavs ordet dialekt r inte gngbar lngre, framhll Inge Lise Pedersen.

Norge kan ses som ett fregngsland genom att man dr av gammalt gett dialektbegreppet en vidare tolkning n p annat hll i Norden. Ocks utjmnad dialekt och stadsml har dr kunnat g under benmningen dialekt. Denna breda syn p begreppet dialekt stter sin prgel ocks p Helge Sandys bcker om norska dialekter (t.ex. Taleml, 1993). Dialektstudiet mste vara ett studium av bde den geografiska och den sociala variationen i sprket, menar Sandy.

Sociolingvistiken som en vg till frnyelse

Sprkets sociala variation kom i frgrunden nr sociolingvistiken gjorde sitt intg p 1960-talet. Intresset frskts d frn ldre tid till nutid, frn landsbygd till stad, och riktades mot det mer eller mindre dialektprglade sprk som flertalet mnniskor i Norden talar. Det var en process som skedde mer eller mindre smrtfritt, fr p en del hll kom sociolingvistiken mera att uppfattas som ett brott mot n som en fortsttning p traditionen. Det finns skert olika frklaringar till detta, menar Pedersen, som ocks anser att det nu kunde vara p tiden att de tv beslktade formerna fr forskning i talsprk blev integrerade med varandra.

Det r nmligen t det sociolingvistiska hllet en frnyelse av dialektologin mste g, det framhll ocks den schweiziske sprkforskaren Oskar Bandle i sitt plenarfredrag p den nordiska dialektologkonferensen i Sigtuna 1994. Sociolingvistiken ger nya insikter i sprkens nuvarande situation, och den tillter ocks prognoser om framtiden. Den frfogar dessutom ver metoder som bttre n tidigare forskning belyser det sprkliga kontinuum dr dialekten s smningom avlses av ett standardorienterat regionalsprk.

Traditionell historisk dialektologi behver nd inte vara frlegad och vrdels, menar Bandle. ven i modern dialektforskning finns det oftast en historisk dimension som talar fr att den historiska synpunkten fortfarande r aktuell. Att den traditionella dialekten alltjmt kan vara ett viktigt led i analysen kom fram bl.a. nr samhllen som sele och Burtrsk undersktes p 1970-talet. P bda orterna var talsprket frdelat p en rad olika varianter, och i bda fallen kunde det lgsta skiktet identifieras med den gamla dialekten som utgjorde den ena ndan av en lng varietetsskala. Dialektutjmning leder paradoxalt nog inte till ett mer frenklat utan till ett mer komplext sprklandskap.

Finlandssvensk sociodialektologi

Inom finlandssvensk dialektologi har vi strngt taget inte frt ngon diskussion kring dialektbegreppet, vad allt som ska inrymmas i detta begrepp. Men utan att frgan desto mera har diskuterats har dialektbegreppet ocks hos oss kommit att vidgas till att glla andra former av sprk n dialekten i det frmoderna bondesamhllet. Min egen vetenskapliga verksamhet till exempel har i hg grad varit inriktad p blandformer mellan dialekt och standard. Den problemstllning som intresserat mig allra mest r vad som hnder nr dialekt mter standard eller andra sprk och andra dialekter i en ny omgivning. Vad blir resultatet av sdana sprk- och dialektmten, i stadsmilj eller i emigrantmilj i Amerika och Sverige?

Det r ett intresse som har sina rtter i uppvxttiden i 1940- och 1950-talets sterbotten. Jag vxte upp i ett bondesamhlle som utifrn sett kunde te sig nog s statiskt men som i sjlva verket prglades av en stark inre dynamik. Det var sverigeemigrationens rtionden; den stora utvandringen till Sverige inleddes samtidigt med min skolstart i slutet av 1940-talet. Nrpesdialekten omplanterad i urban milj i industristaden Eskilstuna i vstra Mlardalen blev mot den bakgrunden ett naturligt mne fr min doktorsavhandling, Frn sterbotten till Srmland (1986).

Utvandringen till Amerika och den rika muntliga tradition som utbildats kring den vckte i sin tur ett intresse som kom till uttryck i licentiatavhandlingen Dialekter i frskingringen (1980). Mitt intresse fr stdernas sprk grundlades i sin tur under skoltiden i 1950-talets Kristinestad. Det r ett intresse som har konkretiserats i projektet Finlandssvenska stadsml och boken Stad och bygd (1996).

I min egen forskning har jag sledes i hg grad fljt grv dr du str-principen. Den sociolingvistiska modellen rkade finnas lagom till hands nr jag behvde den fr studier av den sprkliga variation som mter i emigrant- och stadsmilj. Mitt forskarintresse har s att sga legat rtt i tiden, utan att jag fr den skull har knt ngot behov av att gra upp med den forskning som bedrivits enligt traditionella mnster. Tidigare forskning har gett en fast grund att bygga vidare p, men dialektologi av traditionellt snitt har jag ocks sysslat med sjlv. Under mnga r var jag knuten till Ordbok ver Finlands svenska folkml, och fr Nrpesdialekten p 1980-talet (1988) valde jag en traditionell beskrivning framfr en sociolingvistisk. Fr tjugo r sedan var Nrpesdialekten nnu s pass enhetlig att det inte skulle ha varit ngon id att beskriva den kvantitativt med avseende p ett urval variabler. Den variation som fanns valde jag att behandla kvalitativt.

Nulget

Det var Bengt Loman som introducerade sociolingvistiken och det var ocks han som frde in den strukturalistiska metoden i finlandssvensk dialektforskning. Dialektlitteraturen fr ett vrdefullt tillskott enligt den modellen, nr Barbro Wiik vren 2002 lgger fram sin avhandling om de sterbottniska dialekternas fonologi och morfologi.

S visst hnder det saker och ting ven inom finlandssvensk dialektologi. Nr jag riktigt tnker efter finns det rent av skl att revidera den pessimistiska syn jag gav uttryck fr i brjan av artikeln. Vren 2000 ventilerades till exempel Lars Nystrms doktorsavhandling Alg, pytare och skridstng om slfngstens och sljaktens terminologi i finlandssvenska folkml. Projektet Finlandssvenska stadsml har gett ny kunskap om sprket i Jakobstad, Kristinestad, Ekens och Lovisa. I det projektet har dialektologiska, sociolingvistiska och strukturalistiska metoder i frening bidragit till en helhetsbild som inte varit mjlig om bara ngon enda av dessa metoder hade kommit till anvndning.

En klla till gldje r ocks tredje bandet av Ordbok ver Finlands svenska folkml (2000) och projektet De svenska dialekternas fonetik och fonologi (SweDia 2000), som ger draghjlp frn Sverige fr studiet av bl.a. accentfrhllandena som det inte gr att komma t med traditionellt dialektologiska metoder.

Ska vi forska i dialekterna?

Nr allt kommer omkring finns det slunda skl att ndra en aning p frgan jag stllde i brjan, s att den i stllet kommer att lyda: Ska vi fortstta att forska i de svenska dialekterna i Finland? Mitt eget svar p frgan r: Ja visst ska vi det. Men vad ska vi forska i? Det r en frga som kan diskuteras, fr uppgifter fr forskningen finns det gott om.

Fonologi och morfologi, lexikon och syntax

Jag har redan nmnt Barbro Wiiks avhandling om de sterbottniska dialekterna. Fr helhetens skull vore det vlkommet med motsvarande studier ver de lndska, bolndska och nylndska dialekterna, deras fonologiska och morfologiska struktur.

Lexikonet, allts ordfrrdet, r strngt taget vl beskrivet, tack vare Ordbok ver Finlands svenska folkml och de stora samlingar som ordboken bygger p. Fr lexikonets del ville jag nd efterlysa en modern beskrivning av de finska pverkningarna p dialekterna. Hr r kllget nu ett annat n fr drygt hundra r sedan, nr Ralf Saxn publicerade sin underskning Finska lnord i stsvenska dialekter (1895-1898).

Vi skulle ocks behva mer kunskap om provinsialismerna, allts om ord och fraser med rckvidd utanfr de rena dialekterna. Det finns vidare olika slag av begreppsomrden som vntar p att beskrivas. En rad begreppsomrden har behandlats i avhandlingar frn senare r, men det finns utrymme fr fler. Utver Lars Nystrms avhandling om sljakt kan nmnas Kristina Nikulas Dialektal vderleksterminologi (1979), Maj-Len Rnks Termer fr sltter- och skrderedskap (1993) och Sonja Vidjeskogs Vvterminologin i en sterbottnisk dialekt (1993).

Syntaxen hr generellt sett till de frsummade omrdena inom dialektologin. Ett rikt talsprksmaterial str nu till frfogande fr studier som kan ge nya upptckter och bli ett vrdefullt komplement till Gudrun Lundstrms Nylndsk syntax (1939), som kom till fre bandinspelningarnas tid och r baserad p uppteckningar.

Sociodialektologi

Projektet Finlandssvenska stadsml som startade 1990 har som sagt gett ny kunskap om den sprkliga vardagen i Jakobstad, Kristinestad, Ekens och Lovisa, men det finns fler stder och fler aspekter att beskriva fr att bilden av stdernas sprk ska bli fullstndig. Den stilistiska variationen saknar vi till exempel kunskap om. Hur stilistiskt medveten r man och i vilken mn stlls det krav p ett bredare register n det sprk man anvnder till vardags?

En frsta rangens uppgift fr dialektforskningen vore nd regionaliseringen av dialekterna: Finns det fog fr pstendet att sprkbrukarna r i frd med att verge de ortsbundna dialekterna till frmn fr dialekter som r gngbara ver strre omrden? Att en regionalisering kan vara p gng antyds tminstone fr sdra Finlands del genom benmningar som lndska, bolndska, vstnylndska, stnylndska. Ett specifikt namn brukar ju vara ett kriterium p att vi har att gra med en specifik sprkart.

S visst ska vi forska i dialekterna. Bst vore om vi kunde hlla ngot s nr jmna steg med forskningen i de andra nordiska lnderna, i en tid som denna nr urbana livsformer och livsstilar sprids till alla delar av landet och den gamla skillnaden mellan landsbygd och stad bryts ner. Det r en utveckling som hos oss sker lngsammare n i Danmark och Sverige, men en utveckling som frutstter ett brett dialektbegrepp och en uppmjukning av grnsen mellan dialektologer och sociolingvister.