Varför?
Vardagligt tal, föreläsningar och samtal mellan studerande spelas som bäst in inom hela Svenskfinland. Svenska litteratursällskapets nya storprojekt vill bevara det finlandssvenska talspråket, så som det låter i dag, för eftervärlden. Projektets ledare Ann-Marie Ivars berättar att Svenska litteratursällskapet genomförde en mängd bandinspelningar under 1960- och 70-talen, och den här perioden var en verklig blomstringsperiod för inspelningsarbetet vid arkivet. På 1980- och 1990-talet skedde emellertid en kraftig nedgång; man ansåg att dialektinsamlingen mer eller mindre var slutförd och inspelningarna blev överhuvudtaget mer målinriktade och färre till antalet. Alla de gamla inspelningarna har digitaliserats, och de får en ökad betydelse för varje år som går, menade Ann-Marie Ivars.
Just nu genomgår svenskan i Finland kraftiga förändringar, och att spela in material med 15 års mellanrum är inte för ofta, påpekade Ivars. Gränserna mellan dialekt och standardspråk är inte längre lika klara. Överhuvudtaget har språket ”informaliserats”, vi är mer informella än förr, också då vi talar. Vi är inte längre så bofasta som förr; vi pendlar till jobbet, och gifter oss över kommungränserna. Allt detta inverkar givetvis på vårt språk, och detta vill man nu dokumentera i projektet Spara det finlandssvenska talet.
Hur?
Lisa Södergård som är projektkoordinator för Spara talet svarar för det praktiska genomförandet. I första hand kommer man att spela in talet hos yngre vuxna i 25-årsåldern, men även personer som är kring 55 år kommer att intervjuas för att fylla luckan till det äldre materialet. Svenskfinland har delats in i 48 inspelningsområden, och omkring 1 000 finlandssvenskar kommer att intervjuas i hemmiljö under åren 2005–2007. Alla intervjuer pågår omkring en timme. De intervjuade är anonyma för utomstående, men kön, ålder och ort framgår naturligtvis (t.ex. Ung man från Kimito, Äldre kvinna från Lappträsk osv.) Det är oerhört viktigt med en bred dokumentation och därför spelar man in tal inom hela Svenskfinland och inom alla samhällsskikt.
Informanterna intervjuas av en inspelningsassistent som har anknytning till orten. Inspelningsassistenten spelar både in intervjun och skriver ut delar av samtalet efteråt. Det kommer att finnas cirka 50 inspelningsassistenter som alla fått genomgå en kurs i inspelnings- och intervjuteknik etc. De har dessutom alla fått frågelistor som de kan använda sig av vid behov. Intervjusituationen blir naturligtvis mer avslappnad och naturlig om de intervjuade får tala om det de är intresserad av. De intervjuade kan därför själva styra samtalet rätt mycket.
Inspelningsassistenterna har en synnerligen viktig roll inom projektet. Förutom att de intervjuar och spelar in talet väljer de också ut ljudprov för projektets webbplats, dvs. korta, representativa snuttar från den aktuella orten.
Det kommer också att göras inspelningar av gruppsamtal mellan fyra studerande från olika delar av Svenskfinland. I gruppsamtalen deltar ingen inspelningsassistent, utan gruppen får diskutera utan någon utomstående. Diskussionsdeltagarna känner varandra sedan tidigare, vilket gör att samtalet löper lättare. Hur låter det när en studerande från Österbotten, en från Nyland, en från Åland och en från Åboland talar med varandra? Hur talar man i miljöer där talare från flera olika områden talar tillsammans? Hur starkt framträder de regionala eller dialektala dragen då? En tredje kategori förutom intervjuerna och gruppsamtalen, det formella talet, kommer man åt genom att spela in Svenska litteratursällskapets föreläsningsserier.
Vad kommer inspelningarna då att resultera i? Det kommer att bildas en talspråkskorpus och en egen webbplats där man både kan lyssna på små smakprov och läsa dessa i utskrift. Materialet bearbetas inte i det här skedet, utan det kommer så småningom att finnas tillgängligt för hugade forskare. Ann-Marie Ivars påpekade att materialet kan användas för en mängd olika forskningssyften. Inte bara språkvetare utan också exempelvis folklivsforskare och historiker kan ha stor nytta av det material som spelas in.
Vem?Projektgruppen bestr av projektledaren Ann-Marie Ivars (professor emerita, Helsingfors universitet) och projektkoordinatorn Lisa Sdergrd (Svenska litteratursllskapet) samt av Pamela Gustavsson (Svenska litteratursllskapet), Mikael Korhonen (Svenska litteratursllskapet), Caroline Sandstrm (Forskningscentralen fr de inhemska sprken), Marika Tandefelt (Svenska handelshgskolan), Barbro Wiik (bo Akademi) och Jan.Ola stman (Helsingfors universitet). Ytterligare information: Projektkoordinator Lisa Sdergr (lisa.sodergard@sls.fi) samt www.sls.fi/projekt_sparatalet_index.htm |