Inte bara språkvetare, utan även historiker intresserar sig för språkvård. Historikern Jennica Thylin-Klaus disputerade den 11 maj vid Åbo Akademi på en avhandling om finlandssvensk språkvårdshistoria. I avhandlingen, som har titeln ”Den finländska svenskan” 1860–1920. Tidig svensk språkplanering i Finland ur ett idéhistoriskt perspektiv, studerar Thylin-Klaus två språkdiskussioner som fördes under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Den ena diskussionen berör stavningen och den andra finlandismer och hur man ska förhålla sig till dem.  Att perspektivet är idéhistoriskt innebär att hon fokuserar de idéer och ideologier som påverkade språkplaneringen. Dessa ideologier utgörs främst av skandinavism, purism, traditionalism och funktionalism. Dessutom undersöker Thylin-Klaus på vilket sätt debatten kan förstås mot bakgrund av den svensknationella mobiliseringen och konstruktionen av en finlandssvensk identitet. Hon beskriver sammanfattningsvis relationen mellan språkplanering och nationsbygge:

Språkplaneringen tillskrivs en viktig roll inom den process som brukar kallas nationsbygge. Genom språkplaneringen kan man välja att understryka gemenskaper men också att markera gränser i förhållande till andra – man kan alltså tala om en exkluderande och en inkluderande funktion. Begreppet nationsbygge är visserligen problematiskt då det gäller svenskan i Finland – här handlar det närmast om att skapa en på språket baserad ”nationalitet” (eller identitet) inom ramen för den politiska enheten (storfurstendömet och senare staten) Finland. (S. 296 i avhandlingen.)

Aktörerna, det vill säga de som deltog i diskussionen om språket, ges en framträdande plats.  De var filologer som Axel Olof Freudenthal, Ernst Lagus, Karl Lindström, Oskar Hultman, Hugo Pipping, Hugo Bergroth, Ralf Saxén och Rolf Nordenstreng. Också företrädare ur andra yrkesgrupper, bland annat R.F. von Willebrand, M.G. Schybergson, Valfrid Vasenius och Hagar Olsson, diskuterade dessa frågor.  Flera av dessa aktörer medverkade i bägge debatterna.

I avhandlingen diskuteras olika ståndpunkter och deras förhållande till varandra. I fråga om finlandismerna handlar det om en överlevnadsstrategi kontra national-liberala synpunkter. Överlevnadsstrategin, representerad av bland andra Hugo Bergroth, dominerade, även om den i enstaka fall utsattes för kritik. I rättstavningsdebatten framträder å sin sida ett tydligt funktionalistiskt perspektiv, kopplat till en demokratisering av språket: genom en förenklad stavning skulle varje medborgare kunna ta del av den bildning som krävdes i det moderna samhället.

Hittills han man undersökt diskussionen om finlandismerna och stavningsdebatten separat, men att undersöka båda två tillsammans är ett fruktbart grepp. Thylin-Klaus ser en klar koppling mellan de två språkdiskussionerna, som kronologiskt följde varandra.  Rättstavningsdebatten pågick under 1870–1880-talen. Diskussionen om särdragen tog vid under perioden 1890–1920. Thylin-Klaus framhåller att rättstavningsdebatten lade grunden för den kommande språkvårdsdiskussionen om skillnaderna mellan den svenska som talades och skrevs i Finland jämfört med svenskan i Sverige. Hon ser utifrån sitt mångsidiga källmaterial också kontinuitet på flera plan och kan genom sin noggranna närläsning visa att det handlade om komplexa strukturer, där det t.ex. inte alltid är möjligt att placera in de aktiva debattörerna i egna fållor, eftersom åsikterna ställvis korsar varandra.

Opponent på disputationen var dr. art. Ruth Hemstad från Universitetet i Oslo. Hemstad konstaterade bland annat att avhandlingen är en intressant fallstudie som belyser en språkplaneringssituation som, trots att den har gemensamma drag med språkplaneringsfall i andra språk, ändå är helt unik. Finlandssvensk språkvårdshistoria kan erbjuda nya infallsvinklar i ett internationellt forskningsperspektiv. Avhandlingens viktigaste resultat kunde därför med fördel publiceras även för en internationell publik.

 

 

 

0212historiker.jpg
0212historiker.jpg

 

Det finns ett klart samband mellan rättstavningsdebatten och diskussionen om finlandismerna, säger Jennica Thylin-Klaus.