Statsrådets translatorsbyrå

Inom det vi brukar kalla centralförvaltningen utgörs kärnan av statsrådet, varmed här förstås ministerierna, inklusive statsrådets kansli. Statsrådet kan, som bekant, också avse landets regering, dvs. själva ministerförsamlingen. Samordnare är i många avseenden statsrådets kansli. Kansliet är statsministerns ministerium. Uppgifterna är mångahanda, och en av dem är ansvaret för statsrådets översättningsfunktion. Vid kansliet finns därför statsrådets translatorsbyrå, vars anor går tillbaka ända till 1800-talets första decennier.

Translatorsbyråns ursprungliga arbetsfält var således ryska, svenska och finska språken. I dag regleras translatorsbyråns uppgiftsområde av den inhemska språklagstiftningen. Detta innebär att de sjutton översättarnas, de två biträdande chefernas och chefens lagstadgade arbetsfält utgörs av de båda inhemska språken, finskan och svenskan. Byrån kan också, om den har möjlighet till det, åta sig översättningar till och från främmande språk. Egentliga tjänster för uppgifter av det sistnämnda slaget har byrån inte, men anställningspolitiken har sedan länge gått ut bl.a. på att garantera en viss basfärdighet också i främmande språk, närmast då engelska, tyska och franska.

 Translatorsbyrån översätter texter för statsrådet. Detta innebär att de så kallade centrala ämbetsverken (Skattestyrelsen, Stakes, Folkpensionsanstalten etc.) står utanför byråns kundkrets. De flesta av dessa verk har därför, liksom för övrigt också flera ministerier, inrättat egna parallella översättningsfunktioner. Å andra sidan finns det inget formellt hinder för att translatorsbyrån i vissa situationer ger de centrala ämbetsverken handräckning. Andra ”utomstående kunder” hos translatorsbyrån är domstolsväsendet, som har ett kontinuerligt behov av sådana s.k. laggilla översättningar som avses i språklagstiftningen, och justitiekanslersämbetet.

Vilka är då de texter som translatorsbyrån översätter för statsrådet? Den klart viktigaste sektorn är regeringens propositioner (lagförslag) till riksdagen. Translatorsbyrån översätter propositionerna in extenso, både motiveringsdel och egentligt lagförslag. De viktigaste propositionerna genomgår, efter byråns egen granskning, en ytterligare kontroll på justitieministeriets laggranskningsbyrå. Ett syfte med byråns egen granskning är att likartade texter skall bli så enhetliga som möjligt. Granskade texter lämnas tillbaka till översättarna för renskrivning innan de går till uppdragsgivarna. Därigenom kommer granskningen att fungera som ett slags skola t.ex. för nyanställda översättare, som på så vis får lära sig vad som förväntas av dem och hur texterna bör utformas.

Efter granskningsskedet är propositionerna klara för statsråds- och presidentföredragning. En betydelsefull omständighet är att en proposition inte kan föredras bara på det ena inhemska språket. Den skall i föredragningsögonblicket föreligga både på finska och svenska, i annat fall kan ärendet inte behandlas. En följd av detta är bland annat att de propositioner som godkänts för avlåtande till riksdagen alltid omedelbart efter föredragningen finns att tillgå på både finska och svenska. Nyhetsmedierna på svenskt håll utför därför ofta ett fullkomligt onödigt arbete om de för allmänheten i hast översätter de finska texterna, ofta med otillfredsställande resultat.

Translatorsbyrån översätter också de förordningar som republikens president utfärdar i administrativ ordning och som publiceras i författningssamlingen. Detsamma gäller de statsråds- och ministeriebeslut som publiceras i författningssamlingen. Dessa författningar av lägre rang än lagar översätts dock även i viss utsträckning av ministeriernas egna översättare. Då tiden medger det bidrar translatorsbyrån med granskning av texter som översatts på ministerierna. Denna granskningsfunktion är synnerligen viktig med hänsyn till de krav på enhetlighet och konsekvens som måste ställas på texterna i författningssamlingen. En del av dessa andrarangsförfattningar granskas också på justitieministeriets laggranskningsbyrå.

Utöver författningstexterna översätter translatorsbyrån varje år den berättelse som regeringen avger över sin verksamhet under det gångna året. Ett annat stort årligen återkommande arbete är budgetpropositionen. Sammankopplade med budgetpropositionen är alltid de s.k. budgetlagarna, vanligen ett drygt hundratal propositioner. Då översättningen av själva budgetpropositionen tids-mässigt i stort sett sammanfaller med översättningen av budgetlagarna, innebär tiden augusti-september en av årets arbetstoppar för byrån.

Bland translatorsbyråns övriga uppgifter kan i detta sammanhang nämnas översättningen av  regeringens svar på riksdagsledamöternas spörsmål. Regeringens svar översätts alltid, oberoende av om spörsmålet ställts på finska eller svenska. Sedan rätt länge översätter translatorsbyrån inte bara de flesta ministrars, utan också republikens presidents tal. Uppgiften hör till translatorsbyråns mest angenäma och inspirerande. Den är krävande och ansvarsfull och den utrikespolitiska liturgin är ofta både snårig och svårbegriplig.

Allmänt taget kan det sägas att det nuvarande mönstret – en entral translatorbyrå som kompletteras av översättare ute i ministerierna – är i stort sett ändamålsenligt. Varje ministerium borde hela tiden upprätthålla en viss minimiberedskap för översättningen av rutinartade icke-författningstexter med nära anknytning och koppling till ministeriets område. Statsrådets translatorsbyrå skulle då bättre kunna koncentrera sig på sin primära uppgift – översättning och utarbetning av de egentliga lagtexterna.

Lars Granlund

 

Översättarens vardag

Statsrådets translatorsbyrå får texter för översättning från många olika uppdragsgivare. Texterna är av varierande art och innehåller terminologi från vitt skilda områden. Alla uppdrag som anländer till translatorsbyrån registreras och samlas i samma ”arbetskorg” innan de delas ut till översättarna. Några av översättarna har egna specialområden, t.ex. arbetsmarknad, hälsovård, jordbruk och pensioner, men någon strikt indelning enligt ämnesområde eller i övrigt är inte möjlig eftersom uppdragen kommer in i ojämn takt från uppdragsgivarna. Varje översättare svarar för sina uppdrag från början till slut innan de lämnas in för granskning vid byrån. Uppdragsgivarens  ändringar till färdigt översatta texter ges om möjligt till den som översatt den första versionen. Stora propositioner och andra omfattande texter delas emellertid om tidtabellen kräver det.

Eventuella problem i texter diskuteras med uppdragsgivare, experter eller svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska språken eller med kolleger vid translatorsbyrån och ministerierna och ämbetsverken. Translatorsbyrån har ett eget bibliotek, som omfattar bl.a. Finlands och Sveriges författningssamlingar, lagböcker, Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), uppslagsverk, ordböcker och ordlistor. Varje översättare har dessutom en standarduppsättning ordböcker i sitt arbetsrum. Byråns informatiker sköter bokanskaffningarna och skaffar fram bakgrundsmaterial (t.ex. artiklar och utredningar) som behövs i översättningsarbetet. Uppdragsgivarna bistår också ofta med material på svenska.

Translatorsbyrån har en egen termbank, som innehåller den information som har samlats i byråns kartotek sedan 1950-talet. Informatikern ser till att nya termer och begrepp som översättarna och granskarna antecknat på kartotekskort skrivs in i termbanken. Hela personalen har tillgång till cd-romversioner av lagböcker och till gemensamma register av olika slag, t.ex. propositionsrubriker, förteckningar över bokanskaffningar och EU-material. Dessutom har personalen möjlighet att söka information i statsrådets interna beslutssystem (PTJ) samt i Finlex och på Internet.

Allt sedan EES-avtalet och Finlands medlemskap i EU aktualiserades har translatorsbyråns personal satt sig in i EU-terminologi med hjälp av litteratur och genom att delta i seminarier och kurser med EU-frågor som tema. Personalen har också gjort studiebesök hos gemenskapernas institutioner och etablerat kontakter med institutionernas översättare och terminologer.

Det bör understrykas att translatorsbyrån inte har svarat för översättningen av EG:s regelverk.

Författningsspråket och regler för författningsskrivning

Det svenska författningsspråket har förändrats under årens lopp och de regler som gäller i dag är resultatet av ett aktivt reformarbete som pågått under flera decennier. I första hand har detta arbete utförts av Statsrådsberedningen och språkexperter i regeringskansliet i Sverige. I Finland har initiativet till förbättringar av svenskan i våra författningar och andra offentliga texter tagits av statsrådets svenska språknämnd, som tillsattes första gången år 1960. År 1988 utfärdade statsrådet ett beslut om statsrådets svenska språknämnd (1024/1988), genom vilket den tidigare språknämnden ersattes av en ny nämnd med samma namn. Den nya nämnden, som tillsätts för tre år i sänder, har fastare arbetsformer och noggrant preciserade uppgifter. Nämndens rekommendationer publiceras i informationsbladet Språkråd. Statsrådets svenska språknämnd och svenska språkbyrån har tillsammans med språkexperter från Sverige informerat om nya rekommendationer och anvisningar vid seminarier och kurser för översättare.

Tack vare reformarbetet har författningsspråket förts närmare normalspråket. En viktig ändring skedde år 1968, då predikatsverbens pluralformer slopades till förmån för singularformerna. På 1980-talet ersattes verbens långa passivformer (t.ex. bestämmes, dömes, drages, tages) av korta former (bestäms, döms, dras, tas). Då avskaffades också s.k. nakna substantiv, dvs. substantiv som används i singularis utan artikel eller ändelse, och i stället började man använda de normala formerna av substantiven. Vidare har ålderdomliga ord bytts ut, t.ex. efterlevas har ersatts av följas, eljest av annars, jämlikt av enligt och nekningsorden ej och icke av inte.

En nyhet i det svenska författningsspråket i Finland är att finskans ”säännös” och ”säätää” skall motsvaras av bestämmelse och bestämma (tidigare stadgande och stadga) i normala fall. Vid behov kan orden varieras med föreskrift eller stadgande respektive föreskriva, ange, stadga osv. I Språkråd nr 1/1997 finns en rekommendation om detta. Rekommendationen har föranletts av att man i Sverige och inom EU använder bestämmelse och bestämma i stället för stadgande och stadga. När det gäller finskans ”säännös” och ”säätää” har dessa ord nyligen getts en vidare betydelse än förut på bekostnad av ”määräys” och ”määrätä”.

En fråga som diskuterats allt sedan 1970-talet i Sverige och Finland är bruket av orden han (honom, hans) som ersättningsord för substantiv som står för både män och kvinnor. I Sverige har det också på 1990-talet ställts krav på att detta bruk bör frångås och därför har Statsrådsberedningen rekommenderat att författningarna så vitt möjligt görs könsneutrala. Statsrådets svenska språknämnd har behandlat frågan vid ett möte och en likadan rekommendation görs inom kort hos oss.

Var och en som skriver författningar, myndighetsbeslut och officiella handlingar förpliktas av statsrådets beslut om åtgärder för förbättrande av de statliga myndigheternas språkbruk (495/1982). Beslutet gäller givetvis också översättarna. Med stöd av beslutet bistår Forskningscentralen för de inhemska språken myndigheterna med anvisningar och rekommendationer i språkfrågor.

År 1986 gav justitieministeriets lagberedningsavdelning ut handboken Svenskt lagspråk i Finland (SLAF), som omarbetades av statsrådets svenska språknämnd och gavs ut på nytt år 1990. En oförändrad upplaga utkom 1992. SLAF innehåller standarduttryck, förklaringar till begrepp, ingressmallar samt råd och skrivregler för dem som bereder och översätter lagar och andra författningar och för dem som skriver, översätter eller granskar texter som gäller juridik och förvaltning.

Finlands EU-medlemskap och de ändrade regler för författningsskrivning som ingår i den nya upplagan av justitieministeriets finska handbok för lagberedare, Lainlaatijan opas, har lett till att SLAF måste ses över på nytt. En ny upplaga är under arbete och väntas komma ut kring årsskiftet. Lainlaatijan opas innehåller t.ex. ingressmallar och standarduttryck samt rekommendationer om finskan i författningar och ett avsnitt om översättning och granskning avsett för föredragandena vid ministerierna. Handboken  Lainlaatijan EU-opas innehåller anvisningar för hur EG:s rättsakter skall beaktas i den nationella lagberedningen. För propositionsskrivning har justitieministeriet gett särskilda anvisningar, Hallituksen esitysten laatimisohjeet. Mallar för finska och svenska standardrubriker som bör användas i pro-positioner finns i anvisningarna.

I Sverige ger Statsrådsberedningen kontinuerligt ut handböcker och material som behandlar författningsskrivning och språkfrågor. Exempelvis Svarta listan 1993 (Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk), Statsrådsberedningens PM 1994:4 (Några riktlinjer för författningsspråket) och PM 1996:4 (Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet) är intressanta för var och en som översätter eller skriver författ-ningar och andra förvaltningstexter.

Lagböcker, författningssamlingar och EG-rättsakter som översättarens hjälpmedel

Självskrivna källor för alla som översätter eller granskar författningar och andra förvaltningstexter är Finlands Lag och Finlands författningssamling samt författningssamlingens fördragsserie och budgetserie på svenska och finska. På båda språken finns också separata lagsamlingar, exempelvis Skatteförfattningarna, och ministeriernas egna föreskriftssamlingar för vissa beslut. Författningssamlingen och lagböckerna används när det gäller att kontrollera citat, författningsrubriker och hänvisningar till lagrum och där hittar man modelltexter, uttryck, termer och begrepp. När lagar och andra författningar ändras utgår översättaren i likhet med den som bereder texten från den tidigare versionen i författningssamlingen. Normalt görs endast sådana ändringar i den svenska författningstexten som påkallas av den finska förlagan, men om språket i den gamla svenska texten är ålderdomligt kan texten moderniseras.

Andra viktiga hjälpmedel är Sveriges Rikes Lag och Svensk författningssamling. När t.ex. ett utkast till en proposition översätts kontrollerar översättaren om Sverige har motsvarande lagstiftning, och om så är fallet används den svenska lagens begrepp och uttryck såvitt möjligt. Ibland är ett begrepp eller uttryck emellertid så vedertaget hos oss att det inte kan bytas ut mot det som används i Sverige.

Möjligheten att söka information samt uttryck, begrepp och termer i gällande lagstiftning har förbättrats avsevärt genom databanken för rättsinformation, Finlex, som innehåller bl.a. Finlands Lag och de finska lagböckerna (Suomen Laki) samt ett register över ändringar som gjorts i författningar. Finlex finns numera på Internet. Suomen Laki och vissa finska propositioner samt Sveriges Rikes Lag finns även i cd-romversion.

Finlands medlemskap i Europeiska unionen har förändrat lagberedningsarbetet i vissa avseenden. EG-förordningarna gäller som sådana i varje medlemsland, men direktiven måste genomföras med nationell lagstiftning. Den som skriver eller översätter utkast till propositioner och andra texter med vilka direktiv genomförs bör ha tillgång till de aktuella direktiven. EG-förordningar, andra rättsakter och grundfördragen nämns och deras innehåll återges i många sammanhang, och bör därför också finnas tillgängliga för översättarna. Europeiska gemenskapernas rättsakter översätts till medlemsländernas språk av gemenskapernas institutioner och publiceras i gemenskapernas officiella tidning när de antagits. Den svenska versionen av rättsakterna gäller i både Sverige och Finland.

Hänvisningstekniken i fråga om EG-rättsakter avviker från den som gäller våra författningar och vållar ofta problem. Det finns olika sätt att nämna och hänvisa till rättsakter. Vid hänvisning till artiklar i rättsakterna följer man den praxis som tillämpats vid översättningen av rättsakterna. Anvisningar om detta ingick i Språkråd 4/1992 och reviderade anvisningar tas in i den nya upplagan av SLAF. Liknande anvisningar finns i Statsrådsberedningens PM 1996:4.

Terminologin i de svenska rättsakterna används i stor utsträckning i våra svenska författningar, men termkonflikter förekommer ibland. Översättaren måste då överväga om en inarbetad term i vår nationella lagstiftning skall bytas ut mot den som används i rättsakten. I osäkra fall diskuteras saken med uppdragsgivaren och de svenska laggranskarna vid justitieministeriet. Om Sverige hunnit genomföra rättsakten kontrolleras om man där stannat för direktivets term eller bytt ut den.

Förvaltningsterminologi

Statsrådets translatorsbyrå får ofta frågor som gäller termer och begrepp inom statsförvaltningen. Om frågorna kräver grundligare utredning bör de helst riktas till byråns informatiker. För den som är intresserad av centralförvaltningen finns information bl.a. på statsrådets hemsida på Internet. Ministerierna har dessutom sammanställt skriftligt material om sin organisation och sin verksamhet och ger ut publikationer på olika språk. Statsrådets och ministeriernas informatörer ger vid behov upplysningar om vilka publikationer som finns översatta till svenska.

Central terminologi med anknytning till statsrådet och statsförvaltningen i övrigt finns i Statsrådsordlistan (Valtioneuvostosanasto) och Statsförvaltningstermer på franska (Valtionhallinnon sanastoa ranskaksi). Ordlistorna är flerspråkiga. De har sammanställts av språktjänsten vid statsrådets kansli. De svenska termerna i ordlistorna bygger på translatorsbyråns material. En reviderad upplaga av ordlistorna kommer ut 1998.

Anita Lönegren

 

Litteratur

Palmgren, Sten (red.) (1990). Svenskt lagspråk i Finland. Helsingfors: VAPK-förlaget.

Några riktlinjer för författningsspråket. Statsrådsberedningen 1994.

Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet. Statsrådsberedningen 1996.

Svarta listan 1993. Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk. Statsrådsberedningen.

Hallituksen esitysten laatimisohjeet. VAPK-kustannus. Oikeusministeriö. Helsinki 1992.

Lainlaatijan opas. Edita. Oikeusministeriö. Helsinki 1996.

Lainlaatijan EU-opas. Edita. Oikeusministeriö. Helsinki 1997.

Statsrådsordlistan (Valtioneuvostosanasto). Statens tryckericentral. Statsrådets kansli. Helsingfors 1992

Statsförvaltningstermer på franska (Valtionhallinnon sanastoa ranskaksi). Edita. Statsrådets kansli. Helsingfors 1996