Har du någon gång funderat över namnet på din hemby eller namnet på byn där din sommarstuga finns? Utan sakkunnig hjälp kan det vara ganska svårt att få någon rätsida på sitt bynamn. Den hjälpen finns nu i Lars Huldéns bok Finlandssvenska bebyggelsenamn. Huldén beskriver själv boken som ett uppslagsverk om finlandssvenska bebyggelsenamn. Slår man t.ex. upp namnet Oitbacka får man veta att namnet innehåller ett fornsvenskt mansnamn Ote. När man dessutom kan läsa att byn år 1540 benämndes Othebacka kan man också förstå förklaring­en.­

Boken är en heltäckande beskrivning av landskapsnamn, socken- och stadsnamn samt bynamn – skriven av en erfaren namnforskare och professor emeritus i nordiska språk. Men den är ett resultat av många forskares insatser. I slutet av 1970-talet tog planerna form för ett omfattande ortnamnsprojekt vars syfte var att beskriva de finlandssvenska ortnamnen. Då verksamma namnforskare tog genast itu med att sammanställa det material som står som grund för namnförklaring­arna. År 1988 inledde Huldén arbetet med att sammanfatta och komplettera denna samlade kun­skap om våra bebyggelsenamn.

Under 1980- och 1990-talen utkom också be­skrivningar av Finlands svenska skärgårdsnamn (Kurt Zilliacus Skärgårdsnamn, 1989), ägonamn (Gunilla Harling-Kranck Namn på åkrar, ängar och hagar, 1990) och terrängnamn (Ritva Valtavuo-Pfeifer Terrängnamn, 1998). Samtliga böcker är riktade både till forskare och till en större publik som vill veta mera om enskilda namn eller om namnförrådet som helhet.

Finlandssvenska bebyggelsenamn omfattar inte bara namnen i de svenska landskapen Öster­botten, Åboland, Åland och Nyland, utan alla svenska namn i Finland har tagits med. Man får bl.a. veta att Viborg innehåller ordet vi ‘hednisk helgedom’. Därmed torde vi ha lokaliserat ett av de få – ja, kanske det enda – förkristna svenska bebyggelsenamnet i Finland. I det sammanfattande kapitlet i slutet av boken konstaterar Huldén att bebyggelsenamnen utgör ett namnförråd som inte kan ha uppkommit förrän efter vikingatiden. Det enda undantaget är de finska lånenamnen, som kan vara äldre. Boken presenterar således i huvudsak ett medeltida namnskick, men ibland också namngivning av betydligt yngre datum. Slår man upp namnet Nygård i Pojo får man veta att det 1805 ersatte ett äldre namn Skitinbäck. Orsaken till att ägaren ville byta ut namnet torde vara uppenbar.

Materialet presenteras kommunvis och på så sätt har Huldén tillgodosett den hembygdsintresserade allmänhetens behov. Men det säger sig självt att eftersom t.ex. namnet Norrby nu behandlas på nio olika ställen är det samtidigt ett utrymmeskrävande framställningssätt. Därför har Huldén tyvärr varit tvungen att tillämpa ett ganska stympat och stereotypt språk i namnartiklarna. De många förkortningarna kan i början kännas ganska svårforcerade, men man vänjer sig och de finns alla förklarade i en förkortningslista. Ifall man inte förstår ordet kan man gå vidare till den förteckning som förklarar de språkvetenskapliga termer som har använts.

I bokens registerdel finns dels ett vanligt register, dels ett s.k. finalalfabetiskt register. Det senare är ett ovärderligt hjälpmedel för den som vill veta någonting om en viss namntyp. Då man insett att man verkligen ska läsa namnen från höger till vänster är det lätt att hitta t.ex. alla namn på -mark eller -lax. Det vanliga registret kan en uppmärksam läsare använda till mycket annat än till att hitta ett bestämt namn. På en och samma sida kan man utläsa att skinnare, skomakare, skräddare, sköldare och smed måste ha varit aktningsvärda yrken då bynamnen kom till. De ingår sammanlagt i 30 namn. Det måste också ha varit populärt med fantasifulla binamn som Spjut vid sidan av för oss mera alldagliga namn som Staffan.

Som känt använder Huldén sitt svenska språk till mycket annat än namntolkningar – inte minst i egenskap av lyriker. Då kan han ibland komma in på ortnamn och förståelsen av dem. Genom Finlandssvenska bebyggelsenamn ger han alla och envar möjlighet att se på bekanta platser med nya ögon.

Här är de kända platserna igen.
Uttala deras namn, de har ny mening nu
för den som kommer hem
och har tänkt över deras språk.

Ur ”Ode till den avgångne professor Åke (Granlund)” i Huldéns När flaggorna flög (1992)

 

Huldén, Lars: Finlandssvenska bebyggelsenamn. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland nr 635, Helsingfors 2001. ISBN 951-583-071-0, 537 sidor.