Svenska datatermermer ger aha-upplevelser
2/2000

Charlotta af Hällström-Reijonen

Charlotta af Hällström

Svenska datatermermer ger aha-upplevelser

Hugo Bergroth-sällskapet har i år gett sitt språkpris till datakonsulten Björn-Eric Mattsson. Mattsson arbetar som datakonsult för små företag och privatpersoner och har undervisat i datateknik på Helsingfors arbetarinstitut (Arbis), Svenska handelshögskolan och Svenska social- och kommunal­högskolan. Han har gjort sig känd genom att tidigt och hängivet ägna sig åt dataspråket genom att skriva artiklar i bland annat Hufvudstadsbladet och Språkbruk. Han har sammanställt ordlistor och introducerat svenska datatermer i Finland. Björn-Eric Mattsson ”har inte bara populariserat datavärlden för en bred allmänhet, han har också försett både allmänheten och experterna med de språkliga instrument de behöver”, som det står i motiveringen för årets Hugo Bergroth-pris.

Björn-Eric Mattson, ibland även kallad BEM, är ingen nybörjare på vare sig datorer eller svenska. Svenskan har han så att säga fått med modersmjölken. Hans båda föräldrar var modersmålslärare och hemma hos Mattssons kunde man nästan bli utan efterrätt om man vid middagsbordet undslapp sig ett ”hur mångte” eller ett felanvänt ”slippa”.

In i datorvärlden kom Björn-Eric redan på 1960-talet, då datorer ännu var något mycket exklusivt och ovanligt. Det råkade sig så att han som nyutexaminerad matematiker sökte arbete på Kabelfabriken. Där erbjöds han ett jobb som hade med ”ATK” (sv. adb) att göra. Björn-Eric undrade vad det nu egentligen var, och när han fick svaret att det ungefär är som matematik tackade han ja.

Sedan dess har databranschen svällt och för­ändrats mycket. Den amatörmässiga och lekfulla upptäckarglädje som präglade databranschen på 1960- och 1970-talen har allt mer ersatts av kommersialism och professionalism samtidigt som datorerna har blivit oumbärliga i varje människas liv. ”Trots all kommersialism tycker jag ändå att databranschen har bevarat sin fascination och lockelse”, säger Björn-Eric.

En annan, mer glädjande förändring i databranschen är att termer på svenska har blivit rumsrena. Man blir inte längre utskrattad eller hånad om man försöker sig på att använda en svensk term. Orsaken till de ändrade attityderna ser Björn-Eric bland annat i att datorerna har blivit något för envar och att språket helt spontant har anpassats till användarna. För att icke-experter ska kunna använda datorer och dataprogram måste de få handböcker och andra databöcker på svenska. Den vägen har en svensk dataterminologi så småningom utvecklats.

Termer på svenska underlättar förståelsen

Svenskspråkiga personer som sysslar med datorer i Finland råkar ofta ut för termer och datajargong på tre språk: engelska, finska och svenska. Vilket språk finlandssvenskar helst väljer är inte lätt att säga, men Björn-Eric har en god nyhet till alla oss som värnar om svenska datatermer. Visserligen har många av hans elever till en början vissa fördomar mot datatermer på svenska, men bara de kommer över den första chocken att deras lärare faktiskt använder de svenska termerna får de en aha-upplevelse: termer på mitt modersmål underlättar verkligen förståelsen och inlärningen! Björn-Eric ger ett exempel: begreppet bakom den engelska termen driver kan vara svårt att greppa, men med den svenska termen drivrutin blir det lättare att förstå: det är en liten programdel som driver exempelvis en cd-romspelare.

Björn-Eric berättar att det i medeltal brukar vara åtta deltagare per datakurs på Arbis. Av dem har uppskattningsvis tre dataprogrammen på eng­elska hemma eller på jobbet, tre har programmen på finska och två har dem på svenska. På Arbis är de flesta programmen naturligtvis på svenska. Mycket snabbt brukar kursdeltagarna vänja sig, och många har berättat att det är lättare att förstå och lära sig använda ett program när det är på svenska. Även om man har lärt sig programmet på sitt modersmål brukar det inte vara svårt att börja använda det på engelska eller finska, om det skulle behövas.

Trots att Björn-Eric är en varm förespråkare för svenska datatermer är han ändå inte militant. Han brukar alltid ge de engelska och finska motsvarigheterna till alla termer han använder. ”Det gör jag framför allt därför att kursdeltagarna kommer från olika språkmiljöer och ska kunna känna igen termerna när de är hemma eller på jobbet”, säger Björn-Eric.

En skicklig översättare

Det är inte bara i klassrummet som Björn-Eric delar med sig av sitt kunnande. Han har också översatt bland annat Teknolits datahandböcker till svenska för Libris Media Data. Han konstaterar att det är en utmaning att översätta datalitteratur, och speciellt svårt är det att översätta från finskan. I finskan tenderar man nämligen ofta att krångla till texten och Björn-Eric får, som många andra översättare, ofta ta till omskrivningar t.ex. av långa genitivkonstruktioner.

När Björn-Eric översätter strävar han efter att i mån av möjlighet följa Svenska datatermgruppens rekommendationer. ”Jag tycker det är fantastiskt att ha rekommendationer jag verkligen kan och vågar hålla mig till”, säger han. Ibland kan det ändå uppstå konfliktsituationer om programmen som texten handlar om inte följer rekommendationerna. I en bok om Windows 98, som Björn-Eric har översatt, står det exempelvis så här: ”Med programmet Mediaspelaren kan du se på multimediefiler …” (min kursivering). Björn-Eric är fullt medveten om att formen media- i sammansättningar inte rekommenderas, samtidigt som han inte kan ändra på namnet Mediaspelaren.

Språket blir ”slattrigare”

Björn-Eric Mattsson oroar sig över att ”den genomsnittliga känslan för språk” har försämrats. Han tycker sig märka att unga finlandssvenskar, inte minst dataexperter, visserligen kan tala och skriva svenska, men att den svenska de producerar inte är spänstig och kärnfull och dessutom saknar stringens och skärpa. ”Man har liksom slattrat till språket”, säger han. Det är naturligtvis omöjligt att säga vad orsaken till detta kan vara, men Björn-Eric gissar att det kan vara en följd av att modersmålsundervisningen fått sämre status i skolorna. Han tror också att trenden i dagens samhälle att producera snabbt och mycket, påverkar språket. Han funderar på vad man kunde göra åt det oprecisa språket och kommer med förslaget att skolan bör vara mindre liberal vad gäller språket. Visserligen ska man vara glad åt att elever över huvud taget uttrycker sig på svenska, men skolan ska också ställa krav på formen. Mindre klasser och undervisningsgrupper tror han också kunde vara en lösning på problemet.

Vad tänker då Björn-Eric göra med prispengarna (18 000 mk)? Dem kommer han att använda för att ytterligare förkovra sig som översättare och språkmänniska. Han tänker nämligen delta i det finsk-svenska översättarseminariet i Göteborg i september.

 Språksporren till Anders Larsson

 På språkvårdsdagen överräckte Hugo Bergroth-sällskapet också en språksporre till skådespelaren, dramaturgen och författaren Anders Larsson för hans bok Kalevala för lata som enligt prismotiveringen är en kort och rolig tolkning av nationaleposet, fylld av språklig glädje.

 Tidigare språkpristagare:

1993   Ann-Kristin Schevelew

1995   Lena Björklund

1996   Tove Fagerholm

1997   Tomas Hellén

1998   Henrik Bruun

1999  Yvonne Hoffman

 Språksporre: 1994 Christian Hellman, 1996 Sås & Kopp, 1999 Bosse Österberg

Charlotta af Hällström-Reijonen