En text består i allmänhet av satser och meningar som har ett innehållsmässigt samband med varandra. Sambandet markeras på textytan med hjälp av olika mekanismer som med ett gemensamt namn kallas textbindning. En typ av textbindning bygger på växlingen mellan känd information och ny information i texten, och det kallas tematisk bindning. Den allmänna principen är att information som är känd från föregående sats(er) kommer först och ny information senare i en sats. Detta kallas tema–rema-principen. Det bekanta stoffet i början av en sats kallas tema, medan den nya information som kommer senare kallas rema. En sats som följer tema–rema-principen är i allmänhet lättare för läsaren att förstå än en sats som inte gör det.

Följande exempelmening är svår att få grepp om för att informationsföljden i den andra satsen inte följer tema-rema-principen:

Exempel 1a
Flyttningsrörelserna utgör inget exceptionellt historiskt fenomen, utan befolkningens tillväxt, ekonomiska kriser, politiska konflikter och krig har alltid satt människor i rörelse.

Orden har satt människor i rörelse i den andra satsen syftar tillbaka på ordet flyttningsrörelserna i den första satsen och är alltså känd information. Denna kända information återfinns emellertid först i slutet av satsen medan den nya informationen, de olika orsakerna till flyttnings­rörelserna (befolkningens tillväxt osv.), står på tema­plats först i satsen. Att det är flera orsaker som räknas upp gör satsen ännu svårare att läsa, eftersom läsaren får vänta länge innan den kända information som förklarar sammanhanget äntligen kommer.

Meningen blir enligt min åsikt lättare att läsa om vi gör den kända informationen till tema i den andra satsen och den nya informationen till rema:

Exempel 1b
Flyttningsrörelserna utgör inget exceptionellt historiskt fenomen, utan människor har alltid satts i rörelse av befolkningstillväxt, ekonomiska kriser, politiska konflikter och krig.

Här har passiv använts som ett sätt att göra informationsföljden bättre.

Det bör kanske påpekas att tema–rema-principen är en allmän princip för informationsföljd, inte en absolut regel som måste följas i alla satser. I en flytande text har skribenten ibland orsak att avvika från principen till exempel för att ge ny information tyngd genom att nämna den först.

Tema och rema i översättningar från finska till svenska

När jag språkgranskar läromedelstext som är översatt från finska till svenska reagerar jag i­bland på störande brott mot tema–rema-principen i texten. I vissa fall kan det hända att principen inte har följts i den finska ursprungtexten heller, men det finns också fall där den finska texten har följt principen medan den svenska översättningen inte har gjort det.

En tänkbar orsak till bristfällig informationsföljd i översättningar nämns av Ingegerd Nyström i boken Språktips för läromedelsförfattare. Finskan är ett kasusspråk med fri ordföljd, och det är därför lätt att välja den informativt bästa ordföljden. Svenskan däremot har bunden ordföljd, och man måste följa de grammatiska ordföljdsreglerna även om de står i konflikt med informationsföljden. Nyström ger följande enkla exempel som visar finskans fria ordföljd:

Exempel 2a
Pekka poimi ruusun.
Ruusun poimi Pekka.

I bägge satserna är det klart vilket ord som är subjekt (Pekka) och vilket som är objekt (ruusun), eftersom objektet är böjt i ackusativ. På svenska är däremot endast den första ordföljden naturlig:

Exempel 2b
Pekka plockade rosen.
Rosen plockade Pekka.

I den andra satsen är den spontana tolkningen att rosen är subjekt, eftersom svenskans ordföljdsregler säger att subjektet i allmänhet står före objektet. Innehållsmässigt är det dock inte möjligt att tolka rosen som subjekt i ett normalt sammanhang. Det krävs också ett mycket speciellt sammanhang för att det ska vara naturligt att placera  rosen som objekt först i satsen.

Svenskans bundna ordföljd kan alltså bli ett problem när det gäller att följa tema–rema-principen i översättningar. Något oöverstigligt hinder behöver ordföljdsreglerna ändå inte vara, för också i svenskan finns det olika möjligheter att variera ordföljden. Om vi av informationsskäl vill nämna rosen först kan vi skriva om satsen i passiv:

Exempel 2c
Rosen plockades av Pekka.

Passivering är ett av de sätt som man kan använda för att ändra ordföljden så att tema–rema-principen kan följas också i svenska texter. Se också exempel 1b ovan.

Exempel ur översatt läromedelstext

Jag ska försöka illustrera betydelsen av tema–rema-principen genom att ta några exempel där principen inte har följts i översatt läromedelstext trots att den har följts i den finska ursprungstexten. Det är delvis fråga om facktext som inte är helt lätt att förstå och som ställvis innehåller vetenskapliga termer, och i sådan text är det enligt min mening ännu viktigare än annars att informationsföljden är så klar som möjligt.

Exemplen är tagna ur tre olika finska läromedel och motsvarande svenska översättningar. I vissa fall har jag gjort smärre ändringar som inte påverkar informationsföljden.

Exempel 3a
Eliön perimä voidaan säilöä vektoreihin liitettynä geenikirjastoihin. Runsaasti käytettyjä geenikirjaston vektoreita ovat plasmidit ja virukset.

Arvsmassan hos en organism går att bevara bunden till vektorer i så kallade genbibliotek. Plasmider och virus används allmänt som vektorer i genbibliotek.

Här är det den kända informationen vektorer i genbibliotek som knyter ihop den andra meningen med den första. Ändå kommer denna information sist i meningen i den svenska översättningen medan den nya informationen plasmider och virus kommer först. Texten skulle bli lättare att läsa om informationsföljden var densamma som på finska:

Exempel 3b
Arvsmassan hos en organism går att bevara bunden till vektorer i så kallade genbibliotek. Som vektorer i genbibliotek används allmänt plasmider och virus.

I det följande exemplet är den svenska versionen avsevärt kortare än den finska ursprungstexten, men det påverkar inte informationsföljden.

Exempel 4a
Mitä tehokkaammin fotosynteesiä tapahtuu kasvissa, sitä enemmän kasvi tuottaa orgaanista ainetta, ja sitä nopeammin se kasvaa. Kun esimerkiksi viljelykasvien fotosynteesi saadaan tapahtumaan tehokkaasti, tulee hyvä sato. Fotosynteesin tehokkuuteen voidaan vaikuttaa huomattavastikin säätämällä ympäristötekijät mahdollisimman suotuisiksi.

En växt med effektiv fotosyntes producerar mer organiska ämnen och växer snabbare. Om man kan öka fotosynteseffekten hos odlingsväxterna blir skörden alltså större. Genom att reglera växtmiljön kan man märkbart öka effekten.

I den svenska översättningen inleds den tredje meningen med den nya informationen genom att reglera växtmiljön, och sist i meningen kommer den kända informationen kan man märkbart öka effekten som hör ihop med föregående mening.En informationsföljd som överensstämmer med finskans skulle också här vara bättre:

Exempel 4b
En växt med effektiv fotosyntes producerar mer organiska ämnen och växer snabbare. Om man kan öka fotosynteseffekten hos odlingsväxterna blir skörden alltså större. Effekten kan märkbart ökas genom att man reglerar växtmiljön.

Följande exempel är taget ur ett avsnitt som handlar om att sommaren 1997 var  ovanligt varm i Finland.

Exempel 5a
Lomailijat olivat tyytyväisiä, samoin maanviljelijät, sillä viljasato oli lämmön takia keskimääräistä parempi. Poikkeuksellisen helteen aiheuttivat jatkuvasti toistuvat pysyvät korkeapaineet.

Semesterfirarna var nöjda, likaså jordbrukarna, för spannmålsskörden var större än genomsnittet tack vare värmen. De återkommande stationära högtrycken var orsak till den exceptionella hettan.

Eftersom hela avsnittet handlar om den ovanliga värmen sommaren 1997 är det frasen den exceptionella hettan som är känd information i den andra meningen. Frasen anknyter dessutom till ordet värmen i den föregående satsen. Ny information är de återkommande stationära högtrycken. En naturlig informationsföljd skulle alltså vara:

Exempel 5b
Semesterfirarna var nöjda, likaså jordbrukarna, för spannmålsskörden var större än genomsnittet tack vare värmen. Den exceptionella hettan orsakades av de återkommande stationära högtrycken.

Exempel 6a är taget ur ett avsnitt som handlar om hur tankern Braer gick på grund utanför Shetlandsöarna under en hård storm 1993 och orsakade allvarliga oljeutsläpp i havet.

Exempel 6a
Myrsky haittasi pelastustoimia ja alus katkesi, jolloin koko öljylasti, 85 000 tonnia, pääsi mereen. Öljylautta levisi saarten arvokkaille lintuvesille. Myrskyävästä merestä jäljitettiin öljylauttoja infrapunakameroiden avulla.

Stormen hindrade räddningsoperationen. Braer bröts itu och all olja, 85 000 ton, rann ut. Ett oljebälte bredde ut sig på de värdefulla fågelvattnen kring öarna. Med hjälp av infraröda kameror lokaliserade man oljan i det stormande havet.

I den sista meningen är oljan och det stormande havet känd information, medan infraröda kameror är ny information. I finskan står den nya informationen helt riktigt nära meningens slut. På svenska skulle ordföljden kunna se ut som följer:

Exempel 6b
Stormen hindrade räddningsoperationen. Braer bröts itu och all olja, 85 000 ton, rann ut. Ett oljebälte bredde ut sig på de värdefulla fågelvattnen kring öarna. Oljan i det stormande havet lokaliserades med hjälp av infraröda kameror.

Helhetsuppfattning viktig

Tema–rema-principen är en inbyggd princip hos oss, och vi följer den i allmänhet intuitivt. Det är svårt att medvetet tänka på informationsföljden när man skriver eller översätter. Om man vill försäkra sig om en riktig informationsföljd ska man se till att man har en klar uppfattning om texten som innehållsmässig helhet. Det har man i allmänhet i högre grad när man skriver själv än när man översätter, och därför är det rimligt att anta att informationsföljden ställer till färre problem i originaltexter än i översatta texter. När man översätter finns det risk för att man inte ser texten som en sammanhängande helhet utan arbetar med en isolerad mening åt gången utan att tänka på hur meningarna hör ihop. Då kan det hända att man gärna placerar innehållstunga element först i en sats trots att tydligheten skulle kräva att de placerades sist.

Att översätta är alltid en balansgång mellan trohet mot originaltexten och trohet mot målspråkets krav. Det framhävs ofta att det inte är lyckligt att vara slaviskt bunden av originaltexten och producera stel ”översättningska”, men det behöver också påpekas att det kan innebära risker att avvika från originaltexten. I exemplen ovan har vi sett att onödiga avvikelser i fråga om ordföljden kan leda till bristfällig informationsföljd i översättningen.

Det kan naturligtvis också finnas fall där informationsföljden i ursprungstexten är bristfällig. Då har översättaren en chans att producera en målspråkstext med bättre informationsföljd, men det kräver en hög grad av medvetenhet om textens innehåll. Oberoende av om ursprungstexten är bra eller bristfällig är det säkraste sättet att försäkra sig om en riktig informationsföljd i den översatta texten att sätta sig in i textens innehåll så att man är medveten om dess inneboende logik och kan följa den i översättningen. Som översättare måste man alltid försöka se texten som en sammanhängande helhet.

 

Litteraturtips

Nyström, Catharina, 2001: Hur hänger det ihop? En bok om textbindning. Hallgren & Fallgren.
Nyström, Ingegerd, 1998: Språktips för läromedelsförfattare. Schildts.