Svenskans olika tempus kan i princip hänföras till två tidsplan, nämligen nutid och förfluten tid. Om tidsplanet är nutid är det naturligt att växla mellan presens (närvarande tid), perfekt (förfluten tid i förhållande till nu) och futurum (framtid). Exempel: Lisa äter middag (presens); Pelle har redan ätit middag (perfekt); Ulla ska snart äta middag (futurum).

När tidsplanet är förfluten tid kan man växla mellan preteritum (fixerad dåtid), pluskvamperfekt (förfluten tid i förhållande till då) och futurum preteritum (framtid i förhållande till då). Exempel: Lisa åt middag med Pelle i går (preteritum); Ulla hade just ätit middag när Lisa kom (pluskvamperfekt); Pelle skulle just äta middag när Ulla kom (futurum preteritum).

Tempus vid indirekt anföring

Indirekt anföring innebär att ett yttrande eller en tanke inte citeras direkt utan refereras i form av en att-sats eller en frågebisats, alltså Lisa säger att hon är glad i stället för Lisa säger: ”Jag är glad.” Vid indirekt anföring är tidsplanet i allmänhet detsamma i huvudsatsen (Lisa säger) och bisatsen, där yttrandet refereras (att hon är glad). Tempus väljs med tanke på detta: antingen nutid (presens, perfekt eller futurum) som i Lisa säger att hon är/har varit/kommer att bli glad eller förfluten tid (preteritum, pluskvamperfekt eller futurum preteritum) som i Lisa sade att hon var/hade varit/skulle bli glad. Därför ska det inte heta *Jag trodde länge att Hillary Clinton vinner valet utan Jag trodde länge att Hillary Clinton skulle vinna valet.

I vissa fall är det möjligt att använda presens i bisatser av detta slag trots att huvudsatsen har preteritum, nämligen om bisatsen handlar om något som är giltigt också i nuet eller i framtiden: Lisa sade att fyra gånger fyra är sexton; Studien visade att skillnaden mellan skolorna är stor. Fyra gånger fyra är ju alltid sexton, och skillnaden mellan de ifrågavarande skolorna är fortfarande stor. Säkrast är dock att använda samma tempus i huvudsats och bisats också i sådana fall: Lisa sade att fyra gånger fyra var sexton; Studien visade att skillnaden mellan skolorna var stor.

Att välja mellan perfekt och preteritum

Ibland är det svårt att välja mellan perfekt och preteritum, men det finns en klar och tydlig princip. Preteritum refererar till en given tid i det förflutna. Därför ska denna tempusform i regel användas när det finns en tidsangivelse som anger en viss tidpunkt (fixerad dåtid), liksom i exemplet ovan: Lisa åt middag med Pelle i går. Perfekt å sin sida anger att en aktion redan har ägt rum men att den i något avseende har relevans i nuet, talögonblicket (förfluten tid i förhållande till nu). I allmänhet anges då ingen speciell tidpunkt. I satsen Pelle har redan ätit middag ser man Pelles middagsätande ur nuperspektivet.

Principen kan, liksom alla principer, ha vissa undantag. Ibland kan perfekt användas tillsammans med en tidsangivelse om man föreställer sig en yttre tidsram som innefattar talögonblicket. Detta går lättare om aktionen är upprepad. Det går till exempel bra att säga Jag har besökt biblioteket i går, i förrgår och förra veckan. Man skulle däremot inte gärna säga Jag har besökt biblioteket i går (där det bara är fråga om ett besök), men även detta är möjligt om man genom denna utsaga exempelvis försöker förklara varför man inte vill besöka biblioteket i dag. Då kan man tänka sig att det ingår som en förutsättning för aktionens relevans i nuet att den har inträffat vid en viss tidpunkt i det förflutna. Ett exempel till av detta slag: Jag har köpt äpplena i går, så de är fortfarande färska. Här skulle man naturligtvis också kunna använda preteritum: Jag köpte äpplena i går, så de är fortfarande färska.

Källor

Hultman, Tor G.: Svenska Akademiens språklära

Nyström, Ingegerd: Språktips för läromedelsförfattare

Reuter, Mikael: Så här ska det låta

Svenska Akademiens grammatik