Göran Karlsson, professor emeritus vid Åbo Akademi, avled den 11 september 2003.

Bergsrådet Anders Kramer och hans hustru Sally donerade år 1942 till Stiftelsen för Åbo Akademi ett antal aktier att förvaltas under namnet ”Sally och Anders Kramers donationsfond”. Avkastningen skulle användas till en professur i finska språket och litteraturen, som skulle besättas med en ”lämplig och i alla avseenden kompetent person tillhörande vår svenska stam”. Så skedde också. Efter många turer och förordnanden som docent, lärare och tf. professor utnämndes Göran Karlsson till ordinarie professor i finska språket och litteraturen år 1964. Han blev därmed den första finlandssvenska professorn i finska. En lämpligare person kunde man inte ha fått. Som lärare var han grundlig och inspirerande, både omtyckt och respekterad. Tiden har visat, att hans elever haft god framgång både som lärare och på den akademiska banan. Som forskare var Göran Karlsson mångsidig. Han behandlade främst nufinskans problematik och strävade alltid efter att ge klara och entydiga anvisningar för grammatikaliskt korrekt finskspråkig framställning. Finskans pluralbruk, numerusbruk, finskans objekt, finsk formlära och språkriktighet är några av de teman som han behandlat. Hans arbeten citeras alltjämt ofta, och hans lärobok ”Finsk formlära” används än i dag som akademisk kursbok.

Det ena av hans livsverk var, att han skapade en välfungerande akademisk institution. Målmedvetet och utan att sky bemödanden byggde han upp det som i dag är Finska institutionen vid Åbo Akademi. Han avgick som emeritus 1.9.1980.

Därefter vilade han dock inte på några lagrar, utan fortsatte arbetet på sitt andra livsverk, ”Stora svensk-finska ordboken”, som påbörjats i slutet av 1960-talet i regi av Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Den var antagligen en av de sista, om inte den allra sista, som skapades med blyertspennor och skrivmaskiner, utan datorer och utan Internet. Stor vikt fästes vid fraseologin, och även ett större antal fackgranskare var involverade i arbetet. Ordboken utkom åren 1982–87 i tre delar och försvarar sin plats i dag som är. Som chef krävde Göran Karlsson mycket av sig själv och sina medarbetare, men han var alltid uppmuntrande och rättvis.

Han var en vetenskapsman och en gentleman.

Vi är många som saknar honom.