Svenska avdelningen på Focis har sedan januari 2008 en ny chef, Nina Martola. Hennes föregångare Mikael Reuter presenterar den färska föreståndaren.

 

Fil. dr Mikael Reuter avgick vid årsskiftet som föreståndare för svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken, en post som han innehade i femton år. Han kvarstår som språkvårdare och chefredaktör för Språkbruk till slutet av september.

Reuter har som föreståndare efterträtts av fil. dr Nina Martola, f. 1955, lexikograf och syntaxforskare.

Det är en mångsidig språkforskare med bred förankring i det svenska Finland som vid årsskiftet har efterträtt mig som föreståndare för svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken.

De två riktigt stora projekten i Nina Martolas karriär hittills är Stora finsk-svenska ordboken, där hon var redaktionssekreterare, och forskningsprojektet Svenskan i Finland syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, inom vilket hon skrev sin doktorsavhandling om konstruktioner med prepositionen åt i finlandssvenskan och sverige­svenskan. Men hon har hunnit med mycket annat: undervisning i svenska för finskspråkiga, ortnamnsstudier, lexikografisk forskning, korpusprojekt och sju år som skripta på FST.

Nina är född och uppvuxen i Korsholm och tog studenten i Vasa 1974. Hon har studerat till hum.kand. vid Åbo Akademi (svenska, germansk filologi och etnologi) och till fil.kand. vid Helsingfors universitet (nordiska språk och allmän språkvetenskap). Svenskfinlands tre viktigaste akademiska orter är alltså välkända för henne, och via sitt jobb som skripta på FST kom hon i kontakt med hela det svenska Finland. Sedan slutet av 1980-talet har hon varit knuten till Focis, med undantag för syntaxprojektet som gick i Svenska litteratursällskapets regi.

Professor Lars Huldén brukar säga att det var han som ”räddade” Nina från Rundradion och fick henne in på den rätta banan då hon 1987 anställdes inom projektet ”Finlands svenska bebyggelse namn” (vars forskningsresultat är aktuella än i dag, som bekant). Där jobbade Nina två år, tills hon ställdes inför sitt livs utmaning: att bli redaktionssekreterare för den största finsk-svenska ordboken hittills. Vi som var hennes arbetskamrater på den tiden kommer ihåg med vilken otrolig energi och samvetsgrannhet hon gick in för den uppgiften. Hon såg till att ordbokens tidtabell nästan höll, och det tog inte lång tid förrän hon var en av Nordens ledande lexikografer.

Stora finsk-svenska ordboken, populärt kallad Su-ru, kom ut i sin första upplaga 1997. Välplanerad som alltid kunde Nina då ta en paus och bilda familj, för att sedan återkomma och så småningom ta itu med den andra omarbetade upplagan (publicerad 2004). Däremellan arbetade hon också med att bygga upp den finlandssvenska språkkorpusen.

Sedan var det dags för en ny utmaning igen. Svenska litteratursällskapet startade sitt forskningsprojekt om syntaktiska drag i svenskan i Finland (se Språkbruk 1/2007), och där kunde Nina ägna sig åt ett intresse som hade väckts under ordboksarbetet, nämligen prepositionsfraser i svenskan. Intresset fokuserades snart på fraser med prepositionen åt. Efter mindre än fyra års arbete resulterade det i en gedigen doktorsavhandling med titeln ”Konstruktioner och valens. Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv”. Disputationen ägde rum den 15 december 2007, och i februari i år fick Nina officiellt titeln filosofie doktor.

Det känns tryggt att ha fått en efterträdare som Nina – kunnig, erfaren, effektiv och klok. En bättre chef kunde jag knappast önska mig för det halva år som återstår till pensioneringen.