Sammanhang i texten?

Vad är det som gör att en del texter känns klarare, mer sammanhängande och lättare att läsa än andra? Det är naturligtvis många faktorer på olika nivåer som inverkar. Det kan till exempel vara fråga om disposition och helhetsstruktur, alltså textens makronivå. De faktorer som jag här tänker behandla har att göra med textens mikronivå; det är fråga om hur väl författaren har lyckats med att utnyttja de mekanismer i språket som kan användas för att binda ihop satser och meningar så att de bildar en sammanhängande helhet. En sammanfattande benämning på de här olika mekanismerna är textbindning.

I mitt arbete med att språkgranska läromedel har jag haft anledning att fundera en hel del på textbindningen i de manuskript som jag arbetat med. Det är i synnerhet en typ av textbindning som jag har fäst mig vid, nämligen användningen av sambandsmarkörer, s.k. konnektiver. I den här artikeln ska jag gå närmare in på hur konnektiver används i översatt läromedelstext. Men först ska jag kort förklara vad konnektiver egentligen är för något.

Konnektiver

Det finns alltså en typ av textbindning som innebär att sambandet mellan satser och meningar explicit markeras med sambandsmarkörer, konnektiver, av olika slag. I meningen de stannade inomhus eftersom det regnade är ordet eftersom en sådan markör som visar sambandet mellan satserna de stannade inomhus och det regnade. Här är det fråga om ett orsakssamband, en kausal konnektivbindning, men det finns också flera andra slag av konnektivbindningar. Hellspong & Ledin skiljer i sin handbok Vägar genom texten (1997) mellan fyra grundläggande typer (alla de exempelmarkörer som nämns nedan är inte tagna ur Hellspong & Ledin): additiv konnektivbindning (innebär tillägg; vanliga markörer är och, samt, även, också, dessutom, t.ex., bl.a.), temporal konnektivbindning (har att göra med tidsföljd; vanliga markörer är när, då, sedan, innan, medan, efter det att), adversativ konnektivbindning (handlar om motsats; vanliga markörer är men, dock, ändå, däremot, trots att, tvärtom) och kausal konnektivbindning (innebär orsakssamband; vanliga markörer är därför, eftersom, följaktligen, så att).

I de exempel som jag kommer att ge i artikeln ingår också vissa småord och uttryck (extremt, främst, ganska, tämligen, i allmänhet osv.), som såvitt jag förstår inte direkt räknas till konnektiverna, men som liknar dem genom att de har en nyanserande funktion i texten.

Konnektiver i läromedelstext

Genom att sätta ut konnektiver kan en skribent alltså göra det lättare för läsaren att förstå hur texten hänger ihop, vilket samband som råder mellan satserna och meningarna. Det säger sig självt att konnektiverna kan ha en extra viktig funktion i läromedelstext, där eleverna behöver allt tänkbart stöd så att de kan förstå vad de läser. Ändå kan det vara så att konnektiver saknas just i sådan text. Det ideal som en tid har varit för härskande går nämligen ut på att läromedelstext ska bestå av korta och avskalade meningar radade efter varandra. Man har trott att texten blir mera lättläst på det sättet, men i stället har följden blivit att läroboksspråket ofta är osammanhängande på grund av bristfällig textbindning. Det här påpekas bl.a. av Ingegerd Nyström i Språktips för läromedelsförfattare (1999). En aspekt av den bristfälliga textbindningen är just avsaknaden av konnektiver. Lars Melin talar om ”en för läroböcker – åtminstone på grundskolenivå – karakteristisk brist på sammanbindande småord som konjunktioner, subjunktioner och sammanbindande adverb” (Melin 1995, s. 114). Det måste dock sägas att man numera på många håll har blivit medveten om problemet – en generell förbättring är alltså förhoppningsvis så småningom att vänta.

Konnektiver i översatt läromedelstext

Problemen med textbindningen är inte något som gäller enbart svenska (eller finlandssvenska) läromedel. Ingegerd Nyström konstaterar att också språket i finska läroböcker ofta lider av uppenbara svagheter i det här avseendet (Nyström I. 1999, s. 60). När en finsk text med bristfällig textbindning översätts till svenska är det stor risk för att bristerna överförs till den svenska texten. Ibland, påpekar Ingegerd Nyström, händer det emellertid också att textuella signaler som faktiskt finns i den finska texten går förlorade i översättningsprocessen, och då kan resultatet bli att översättningen innehåller ännu färre konnektiver och andra småord än originaltexten.

Det här är ett fenomen som jag själv har stött på i mitt arbete med att språkgranska läromedel. Mitt arbete går i princip ut på att läsa enbart den svenska översättningen, men jag har den finska originaltexten till hands så att jag kan jämföra med den i oklara fall. Det är vid sådana jämförelser som jag har fäst mig vid att konnektiver och andra småord som finns i finskan ibland har utelämnats i den svenska översättningen. Jag vill påpeka att det säkert också förekommer att översättaren tvärtom gör den svenska texten tydligare och för in markörer som saknas i den finska originaltexten, men eftersom jag inte systematiskt läser den svenska texten mot den finska fäster jag mig i allmänhet inte vid sådana fall.

Exempel

Jag ska ge några exempel på meningar i översatta texter där konnektiver och andra småord har utelämnats. Exemplen är tagna ur två olika läromedelsmanuskript. Min avsikt är att illustrera vilken roll de här orden kan spela och vad det kan innebära för sammanhanget att de utelämnas. Det är fråga om fall där det går att översätta de finska markörerna och småorden med motsvarande ord i svenskan. Alltid är detta naturligtvis inte möjligt, utan innebörden hos orden måste återges på ett annat sätt. Jag citerar först den finska originaltexten och sedan den svenska översättningen. Viktiga konnektiver och småord har kursiverats.

Exempel 1

Tropiikissa ja subtropiikissa kuumuus on jokavuotinen ongelma, joten siihen osataan melko hyvin varautua. Joskus lämpötila nousee sielläkin esimerkiksi Intiassa ja Etelä-Kiinassa poikkeuksellisen korkealle, lähelle 50 astetta, ja ihmisiä menehtyy kuumuuteen.

I de tropiska och subtropiska områdena är hettan ett årligenåterkommande problem, och därför är man väl förberedd på den. I t.ex. södra Kina eller Indien kan temperaturen bli extremt hög, närmare 50 grader, och då dör folk av hettan.

Det råder ett slags motsatsförhållande mellan de två meningarna. Först sägs det att hettan är ett återkommande problem och att man kan förbereda sig på den, vilket ju måste innebära att den i allmänhet inte förorsakar katastrofer. (Det inskränkande melko ’tämligen’ har dock lämnats oöversatt, vilket gör den svenska texten mer kategorisk än den finska.) Men sedan kommer undantagsfallet, som i den finska texten framhävs med adverbet joskus ’ibland’, partikeln –kin i sielläkin och adverbet poikkeuksellisen ’exceptionellt, extremt’. I den svenska texten kommer motsatsförhållandet inte fram. Den andra meningen inleds med t.ex., vilket snarast ger intryck av att den ger ett exempel på det som sägs i den första meningen. Adverbet extremt är det enda som antyder att det är fråga om något avvikande, men det är enligt min mening inte tillräckligt. För att få fram det logiska sambandet kunde man till exempel skriva:

I de tropiska och subtropiska områdena är hettan ett årligen återkommande problem, och därför är man tämligen väl förberedd på den. Ibland kan det ändå hända att temperaturen till exempel i södra Kina eller Indien blir extremt hög, närmare 50 grader, och då dör folk av hettan.

Exempel 2

Metsissä lumen sulamisvedet ja rankkojen kesäsateiden vedet … painuvat suurelta osalta maahan ja liikkuvat siellä melko hitaasti. Hakkuualueilla pintavirtaamaa esiintyy sen sijaan jo enemmän.

I skogsmark sugs både smältvattnet på våren och de rikliga sommarregnen in i marken och rör sig långsamt där. På hyggen ökar ytflödet betydligt.

I den finska texten framhävs motsatsförhållandet mellan meningarna med hjälp av konnektiverna sen sijaan och jo, men i den svenska översättningen finns det ingen sambandsmarkör, vilket gör det svårt för läsaren att förstå sammanhanget. Det blir genast bättre om vi sätter in ett men. (Dessutom kan vi sätta in det nyanserande ganska (melko), som också saknas.)

I skogsmark sugs både smältvattnet på våren och de rikliga sommarregnen in i marken och rör sig ganska långsamt där, men på hyggen ökar ytflödet betydligt.

Exempel 3

Kehittyneissä maissa lähes jokaisella on käytössään juomakelpoista vettä. Kuitenkin huoli juomaveden laadusta saa mm. monen länsieurooppalaisen ostamaan pullotettua vettä.

Nästan alla människor i i-länderna har tillgång till drickbart vatten. Oron för dricksvattnets kvalitet får mången västeuropé att köpa buteljerat vatten.

Det logiska sambandet (motsatsförhållandet) mellan dessa två meningar kommer inte alls fram i översättningen på grund av att sambandsmarkören kuitenkin har lämnats oöversatt. Inte heller markören mm. har fått någon svensk motsvarighet. Om vi vill att översättningen ska motsvara originalet måste vi sätta in till exempel markörerna trots detta och bl.a.:

Nästan alla människor i i-länderna har tillgång till drickbart vatten. Trots detta får oron för dricksvattnets kvalitet bl.a. mången västeuropé att köpa buteljerat vatten.

Exempel 4

Jos aterioiden väli on liian pitkä, veren sokeritaso laskee liikaa. Jos taas syö liian usein, veren sokeriarvot heilahtelevat yli ja alle ihannetason.

Om det går för lång tid mellan måltiderna sjunker blodsockervärdet för mycket. Om näringsintaget sker för ofta hoppar blodsockervärdet under och över idealnivån.

Här är det inte lika ödesdigert för förståelsen som i det föregående exemplet att en sambandsmarkör (taas) har lämnats oöversatt, menmotsatsförhållandet mellan meningarna kommer i alla fall tydligare fram om vi sätter in ett däremot i den andra meningen. (Jag har också gjort en del andra ändringar i den andra meningen.)

Om det går för lång tid mellan måltiderna sjunker blodsockervärdet för mycket. Om näringsintaget däremot sker för ofta stiger och sjunker blodsockervärdet ständigt över och under idealnivån.

Exempel 5

Temperamentti ei määrää ihmisen kehitystä, vaan ihmisen kasvu ja kehitys tapahtuvat aina tietyssä ympäristössä monen erilaisen tekijän vuorovaikutuksena.

Temperamentet bestämmer inte individens utveckling. Utvecklingen sker alltid i växelverkan mellan olika faktorer.

Här är det inte nog med att markören vaan inte har blivit översatt. Meningen har dessutom blivit uppspjälkad i två meningar på svenska, vilket bidrar till att sambandet mellan satserna blir mindre tydligt än i finskan. Här kunde man dels binda ihop satserna, dels sätta ut markören utan:

Temperamentet bestämmer inte individens utveckling, utan utvecklingen sker alltid i växelverkan mellan olika faktorer.

Exempel 6

Nuhan hoitoon tarkoitetut nenätipat ja -sumutteet supistavat ja kuivaavat nenän ja nielun limakalvoja helpottaen hengittämistä. Niistä on hyötyä lähinnä nuhan kirkaslimaisessa vaiheessa.

… nässpray eller näsdroppar som får slemhinnorna i svalget och i näsan att dra ihop sig och torka så att det blir lättare att andas. De hjälper i det skedet av snuvan när slemmet är klart och genomskinligt.

Här blir texten mer kategorisk på svenska eftersom det nyanserande ordet lähinnä inte har blivit översatt. Detta kan vi lätt rätta till genom att införa ordet  främst:

… nässpray och näsdroppar som får slemhinnorna i svalget och i näsan att dra ihop sig och torka så att det blir lättare att andas. De hjälper främst i det skedet av snuvan när slemmet är klart och genomskinligt.

 Exempel 7

Nykyaikaisissa säiliöaluksissa on yleensä kaksoispohja, joka vähentää onnettomuuksissa öljyvuotoja. Osa öljytankkereista on kuitenkin vielä yksipohjaisia ja usein muutenkin rakenteeltaan kehnoja. Esimerkiksi Itämerellä liikkuvista säiliöaluksista vielä v. 2000 yksipohjaisia oli 30 %.

Moderna tankfartyg har dubbelt skrov (är dubbelbottnade) vilket minskar risken för oljeutsläpp vid en olycka. Ännu har en del av oljetankfartygen enkelt skrov och är också i övrigt dåligt byggda. Av de tankfartyg som år 2000 rörde sig i Östersjön hade ännu 30 % enkelt skrov.

Här har en påfallande stor del av konnektiverna och nyansorden utelämnats i den svenska versionen, och det gör den svår att läsa och förstå. Utelämnandet av yleensä ’i allmänhet’ och usein ’ofta’ leder också till innehållsmässiga förändringar genom att den svenska texten blir mer kategorisk än den finska. Både av innehållsmässiga skäl och för att förbättra läsbarheten måste vi alltså införa konnektiver och nyansord. (Texten blir också klarare om vi byter ut det första ännu mot fortfarande.)

Moderna tankfartyg har i allmänhet dubbelt skrov, vilket minskar risken för oljeutsläpp vid en olycka. Fortfarande har dock en del av oljefartygen enkelt skrov och är ofta också i övrigt dåligt byggda. Till exempel av de tankfartyg som år 2000 rörde sig i Östersjön hade ännu 30 % enkelt skrov.

Exempel 8

Jotkut nuoret voivat aloittaa tupakoinnin, koska luulevat lähes kaikkien ikäistensä tekevän samoin. Todellisuudessa suurin osa ikäisistäsi nuorista ei tupakoi. Lisäksi joidenkin nuorten päätökseen tupakoinnin aloittamisesta tai jatkamisesta voi olla syynä kapinointi aikuisten neuvoja vastaan.

En del unga börjar röka då de tror att nästan alla andra jämnåriga röker. I verkligheten är största delen av ungdomarna rökfria. Det finns unga som börjar röka för att göra uppror mot vuxna och alla deras råd och förmaningar.

I den finska originaltexten visar konnektiven lisäksi att den tredje meningen handlar om ett annat skäl till att ungdomar röker än de två första meningarna. Detta kommer inte klart fram i den svenska texten. Den svenska versionen är också i övrigt kortare än den finska, men det har inte betydelse i det här sammanhanget. Viktigt kan däremot vara att den svenska texten blir mer kategorisk än den finska genom att de nyanserande orden voi olla ’kan vara’ i frasen voi olla syynä inte har blivit översatt. Texten blir klarare om vi sätter in en orsak till och kan också vara:

En del unga börjar röka då de tror att nästan alla andra jämnåriga röker. I verkligheten är största delen av ungdomarna rökfria. En orsak till att unga börjar röka kan också vara att de vill göra uppror mot vuxna och alla deras råd och förmaningar.

Diskussion

Som vi ser kan utelämnandet av konnektiver och andra småord göra en text svårare att läsa och svårare att förstå. Ibland kan den översatta texten rentav innehållsmässigt avvika från originalet. Detta är allvarligt i synnerhet när det är fråga om läromedelstexter som borde vara både sakligt riktiga och så lätta att förstå som möjligt. Att avhjälpa bristerna i efterskott är inte alltid lätt. I vissa fall går det att helt enkelt sätta ut de konnektiver och andra småord som saknas, men i andra fall krävs det större ändringar och omskrivningar.

Jag kan inte uttala mig om hur vanligt det är att konnektiver och andra småord som finns med i en finsk originaltext utelämnas i en översättning. En utredning av detta skulle kräva en systematisk genomgång av ett större material. Det kan dock nämnas att Paula Huhtala i sin avhandling påpekar att tendensen i hennes material är ”att översättaren oftare utelämnar än lägger till element” (Huhtala 1995, s. 139). Också i hennes material förekommer bortfall av småord, t.ex. aivan ’alldeles’, edes ’inte ens, åtminstone’ och varsin ’särdeles, synnerligen’, samt av tilläggspartikeln –kin (Huhtala 1995, s. 75, 78).

Varför utelämnas konnektiver  i översättningar?

Vad kan det då bero på att konnektiver och andra småord utelämnas i översättningar? Det finns säkert flera orsaker (utöver brådska och slarv från översättarens sida). Kan en orsak vara den tidigare nämnda strävan efter enkelhet och korthet i läromedelstext? Vill man göra översättningen ännu enklare och kortare än originalet? I sådana fall kan utelämnandet av småorden säkert hänga samman med andra ingrepp i texten, till exempel med att meningarna spjälkas upp i kortare satser (se exempel 5 ovan).

Eller är det så att vissa element i texten kräver så mycket uppmärksamhet att översättaren förbigår andra element? Det kan hända att översättaren koncentrerar sig på att få med de konkreta, betydelsetunga elementen och glömmer bort att konnektiver och andra småord också kan vara viktiga för betydelsen. Ingegerd Nyström skriver: ”Vid översättning kan det … gå så att en del av de textuella signaler som kan finnas i en finsk text och som alltså inte står för ett konkret sakinnehåll, går förlorade.” (Nyström I. 1999, s. 60). Nyström påpekar att detta sker speciellt om signalerna inte kan återges med samma medel som i originalspråket. I mina exempel ovan har konnektiver och småord dock utelämnats trots att de ofta hade kunnat återges med samma medel i målspråket som i källspråket.

Själv misstänker jag att en orsak till bortfallet åtminstone när det gäller konnektiverna kan vara en tendens hos översättaren att ta en mening åt gången och koncentrera sig på den när han översätter. Varje mening blir då en separat översättningsenhet, och det leder till att översättaren inte ser sammanhanget i ett längre avsnitt och därför inte heller har något behov av att knyta ihop meningarna med konnektiver (trots att sådana alltså kan finnas med i den finska originaltexten). Detta sätt att arbeta kan ha samband med det sätt på vilket översättning ofta används i språkundervisningen i skolan. Paula Huhtala påpekar att skolböckerna innehåller översättningsövningar där eleverna får översätta separata meningar utan kontext. Det förutsätts att de ”håller sig inom ramen för en mening och inte exempelvis bryter meningsgränserna” (Huhtala 1995, s. 151). Som Huhtala framhåller är översättning utan hänsyn till kontext emellertid en omöjlighet. En översättare borde naturligtvis alltid sträva efter att förstå innehållet och sammanhanget i texten som helhet. Det är därför också viktigt att helheten och kontexten framhävs i översättningsundervisningen i synnerhet på universitetsnivå (Sorvali 1995).

Att vissa översättare utelämnar fler konnektiver och småord i sina texter än andra kan också helt enkelt bero på att det har blivit en individuell egenhet hos dem. Det kan, som Paula Huhtala påpekar, ”lätt bli en vana att man utelämnar mer än nödvändigt” (Huhtala 1995, s. 155). Det är därför bra om en översättare studerar sina egna översättningar och blir medveten om vad som är utmärkande för hans sätt att skriva, så att han kan komma ifrån felaktiga vanor.

 

Litteratur

Hellspong, Lennart & Ledin, Per, 1997: Vägar genom texten. Handbok i brukstextanalys. Lund.

Huhtala, Paula, 1995: Från teori till praktik. Analys av översättningar från finska till svenska. Uleåborg.

Melin, Lars, 1992: Textbindning i läroboksspråk. I: Språkvård 1/1992.

Melin, Lars, 1995: Grafisk pyttipanna. Om text och grafisk form i läroböcker. I: Strömquist, Siv (red.): Läroboksspråk. Uppsala.

Nyström, Catharina, 2001: Hur hänger det ihop? En bok om textbindning. Uppsala.

Nyström, Ingegerd, 1998: Språktips för läromedelsförfattare. Saarijärvi.

Reichenberg, Monica, 2000: Röst och kausalitet i lärobokstexter. En studie av elevers förståelse av olika textversioner. Göteborg.

Sorvali, Irma, 1995: Att undervisa i översättning. I: Kalin, M. & Latomaa, S.: Nordens språk som andraspråk 3. Jyväskylä.