Jannika Lassus.

Hur blev du intresserad av språk?

Jag har vuxit upp med två språk, svenska och finska, så jag antar att jag hela tiden har behövt ta ställning till ”språk” och att jag därmed har blivit intresserad av språk och vad man kan göra med språket. Jag har styrts mer aktivt mot svenska språket så det är mitt starkare språk, tankespråk, känslospråk och främsta arbetsspråk. Finskan har en viktig roll i mitt liv och språket finns i mig, det är mitt andra modersmål. Jag är tacksam över att mina föräldrar gav mig var sitt språk.

Vad fick dig att börja jobba med språk?

Min modersmålslärare i gymnasiet tyckte att jag skulle söka till studier i nordiska språk i Helsingfors. Jag var tveksam, eftersom det skulle innebära att gå i mammas fotspår, hon hade studerat nordiska språk och jobbade på Hanken som lärare i svenska. Det kan vara svårt för en ung människa att välja som mamma gjorde, men jag kom inte på något bättre. Jag tänkte att jag aldrig vill bli lärare utan hellre översättare eller informatör, för det är språket i bruk och det samtida språkbruket som har intresserat mig mest. Under studierna i Uppsala i slutet av 1990-talet väcktes intresset för doktorandstudier och jag disputerade vid Helsingfors universitet 2010. Just nu studerar jag universitetspedagogik för att få lärarbehörighet. Jag har alltså blivit lärare i alla fall – man ska aldrig säga aldrig!

Har du någon språklig idol?

Nej. Men jag är imponerad både av polyglotter som obehindrat talar och läser flera språk och av personer som talar eller skriver berörande eller vackert. Jag är också imponerad av alla som i vuxen ålder lär sig ett nytt språk från grunden eller som kämpar för att nå avancerade språkfärdigheter i ett för dem främmande språk.

Vilken roll spelar språket i din vardag?

Svenska språket är mitt främsta arbetsspråk och språket jag talar hemma med min man och mina barn. För aktualiteter, nyheter och underhållning använder jag både svenska och finska, och jag kan njuta av vackra sånger eller poesi på både svenska och finska. Med min pappa försöker jag konsekvent tala finska. När mina föräldrar och mina syskon med familjer är samlade talas det fyra språk: svenska, finska, engelska och franska. Språkkunskaper är en verklig rikedom!

Genom mitt arbete och mina uppdrag, till exempel som ordförande för Svenska språknämnden i Finland, ska jag vara något av en vaktpost som värnar om svenskan i Finland. Samtidigt förespråkar jag principen ”både och” snarare än ”antingen eller”. Vi behöver lära oss att värna om våra små nationalspråk utan att bli för nationalistiska, dvs. arbeta språkmedvetet för inkludering. Det behövs resurser för språkundervisning i både finska och svenska och för att upprätthålla modersmålskunskaperna i andra språk.

Vad är det värsta och det bästa med språket?

Det värsta med språket är att det kan förmedla allt fult här i livet. Bland det fulaste språket förmedlar är olika negativa attityder och hat gentemot andra människor. När vi fäller ett omdöme om någons sätt att tala eller skriva kan det uppfattas som att vi bedömer och värderar den personens härkomst och identitet. Det värsta med att vara lärare i svenska är att behöva ge omdömen om någons språk och vara normativ, för det kan såra en person djupt.

Det bästa med språket är att det kommer från vårt innersta och är knutet till vilka vi är. Med språkets hjälp kan vi lära känna varandra, förstå hur jag själv och andra tänker och lära oss mer om vilka vi är. Språket förmedlar kärlek, omsorg, kunskap, skönhet, ja, allt det vackra i livet kan förmedlas genom språket! Det bästa med att vara lärare i svenska är följaktligen att få berömma någons språk.