Astrid Lindgrens stenografiblock.

– Mitt förhållande till Astrid Lindgren? Tja, det finns väl inte ett enda svenskt barn som inte har ett sådant! konstaterar Karolina Andersdotter, doktorand i informationsvetenskap vid Åbo Akademi. 
 
Att hon får frågan beror på det stora forskningsprojekt där hennes del börjar vara avslutad. Karolina Andersdotter har jobbat med medborgarforskning och hon har också erfarenhet som bibliotekarie. Den kombinationen, och hennes brinnande intresse för medborgarforskningen, är de viktigaste faktorerna för den innovativa metod som har öppnat dörrarna till Astrid Lindgrens skrivprocess. Den har länge varit stängd för både litteraturvetare och allmänheten trots att avsikten hela tiden varit att tolka stenogramblocken. Men det har funnits en hel del praktiska hinder på vägen.

På Kungliga nationalbiblioteket i Stockholm finns Astrid Lindgrens manusblock. Här föds berättelsen om Karlsson på taket, i det kapitel där han förser sig med mammas nybakta bullar. Foto: Eva Dalin. Publiceras med tillstånd från Svenska barnboksinstitutet.
På Kungliga nationalbiblioteket i Stockholm finns Astrid Lindgrens manusblock. Här föds berättelsen om Karlsson på taket, i det kapitel där han förser sig med mammas nybakta bullar. Foto: Eva Dalin. Publiceras med tillstånd från Svenska barnboksinstitutet.

 
 
– Till exempel får inte vem som helst som beställa fram materialet på Sveriges nationalbibliotek. Det krävs specialtillstånd och det tar tid. Det gör ju också att det blir väldigt många block för en enda person att translitterera, säger Andersdotter.  
 
Därför kontaktade litteraturforskaren Malin Nauwerck vid Svenska barnboksinstitutet Karolina Andersdotter för att bygga upp en modell med medborgarforskning och crowdsourcing − det engelska begrepp som innebär att många samlar in och hanterar information tillsammans.  
 
 – Fördelen med crowdsourcing är att man relativt snabbt kan hantera en datamängd som skulle ta väldigt lång tid för en enskild forskare att gå igenom. Jag har för övrigt flitigt försökt lansera det finlandssvenska ordet “tänktalko” som översättning. Tänktalko är ett jättebra ord! säger Karolina Andersdotter. 

Kvinnor och pensionerade sekreterare fick nyckelroll 

Men för att volontärerna i projektet skulle kunna jobba med materialet måste stenogramblocken digitaliseras. Karolina Andersdotter administrerade digitaliseringen och byggde upp forskningsprojektets plattform. Under arbetet har hon utbildat och hållit kontakt med stenograferna. Över hundra personer anmälde sig, några steg av redan i början, men under arbetets gång utkristalliserades en kärntrupp på ett fyrtiotal frivilliga. De flesta av dem var kvinnor, som ofta var pensionerade stenografer som hade använt stenografi i sin yrkeskarriär. 
 
–  Det finns också yngre personer och män i den här gruppen, men de verkade ha stenografi som intresse, inte som yrkesbakgrund. 

Att allmänheten deltar i och bidrar till forskningen ökar tilltron och tilliten till forskning överhuvudtaget. Det skapar delaktighet och förståelse för vad forskning handlar om.

Själva translittereringsarbetet sammanföll med covid-19 och den långa period när träffar och mänskligt umgänge överlag begränsades av alla hälsorestriktioner. 
 
– Det var ju förstås synd. Men det som var roligt var att arbetet gav dem som deltog ett socialt sammanhang och någonting att göra i ensamheten, säger Andersdotter. 
 
I och med distansarbetet suddades alla regionala skillnader ut. Alla behövde tillsammans lära sig att använda videoverktygen och portalen, i norr och söder och på olika håll i hela Sverige. Stenograferna diskuterade virtuellt, ibland i mindre grupper. 
 
– De kunde fundera över konkreta saker som till exempel ”här är det så otydligt, står det brakar eller sprakar?”. På det sättet kunde de idka problemlösning tillsammans.  


Medborgarforskning väcker delaktighet och förtroende 


Barnboksforskning och litteratur väcker stort medialt gensvar. I det här projektet syntes också en annan effekt, nämligen stoltheten över de lokala volontärforskarna. Den syns i projektets medielista: 
 
– Väldigt många stenografer noterades av sina lokaltidningar. Titta, här är ”Lena” – hon är medborgarforskare! berättar Karolina Andersdotter. 
För henne är just det här något av en kungstanke: 
– Att allmänheten deltar i och bidrar till forskningen ökar tilltron och tilliten till forskning överhuvudtaget. Det skapar delaktighet och förståelse för vad forskning handlar om. Precis som man bättre kan förstå värdet av ett bord när man sett hur någon tillverkar det. 
 
Från Finland deltog däremot inga stenografer. Det beror troligen på att Sverige använder det så kallade Melins stenografiska system. I Finland har man huvudsakligen använt Neovius-Nevanlinnas system på finska. Det utarbetades på 1870-talet och är en variant av det tyska Gabelsbergers system.

Även Melins system har drag av det tyska Gabelsbergersystemet. Men det är nyare och blev inte alls så utbrett i Finland som i Sverige. Skriften bygger på frekvensen av specifika ljud i det svenska språket. Byggstenarna i själva skriften utgörs av vokaler, konsonanter och konsonantkombinationer – samt en uppsjö av förkortningar och suffix. 

Karolina Andersdotter och Malin Nauwerck.
Karolina Andersdotter och Malin Nauwerck.

Manusen skrevs för örat 

Det vetenskapliga samarbetet har också gett både forskningsmetodiken och den digitala textigenkänningen nya redskap. Samtidigt har forskningen lagt råmanuset till Bröderna Lejonhjärta i projektledaren, litteraturforskaren Malin Nauwercks händer. Det här är ett efterlängtat, stort och spännande genombrott i den barnlitteraturforskning som drivs inom ramen för Svenska barnboksinstitutet och finansieras av Riksbankens jubileumsfond. 
 
Ett par fynd som forskarna redan kunnat se i Lindgrens skrivprocess handlar just om manuskriptets modersmål, stenografin. Astrid Lindgren hade sekreterarutbildning och det var där hon hade lärt sig stenografera på 1920-talet. Hon var en banbrytare när det gäller högläsning för barn. En av de unika upptäckterna i materialet som volontärerna har dechiffrerat är att se hur berättelsen om Bröderna Lejonhjärta växer fram i blocken med en tydlig avsikt att texten ska låta rätt.  

 Den fonetiska texten har symboler som kan motsvara flera bokstäver, men också en mängd förkortningar och suffix som gör att en stenografitext blir väldigt kontextbunden vid läsning

– Vi har kunnat visa ett konkret samband mellan metoden att stenografera och muntligheten i hennes böcker. I någon mån är de är födda som ljudböcker, konstaterar Nauwerck. 


I det här fallet blir Lindgrens användning av stenografi ett redskap, därför att den är en ljudbetonad skrift. 
– Den fonetiska texten har symboler som kan motsvara flera bokstäver, men också en mängd förkortningar och suffix som gör att en stenografitext blir väldigt kontextbunden vid läsning, förklarar Nauwerck. 
Ett annat fynd är att författarens redigeringar huvudsakligen gjordes i stenogramblocken, som är fulla med överstrykningar och ändringar. Det, och Lindgrens personliga stil som hon hade utökat med sina egna ovanliga förkortningar, gjorde arbetet extra utmanande för de frivilliga stenograferna. Svårlästa överstrykningar fanns det också gott om. 


– Slutstriden mellan Katla och Karm fanns i väldigt många versioner. Det visar ju att det var en väldigt viktig scen som behövde bli helt rätt. Vissa kapitel har flera block, något som tyder på att hon har skrivit om dem flera gånger. De maskinskrivna manusen som skrivits ut skiljer sig väldigt lite från den färdiga boken. Så den process som sker, den sker just i de här blocken, påpekar Karolina Andersdotter. 


Hisnande berättelse i oroligt världsläge 


Malin Nauwerck beskriver det som rentav hisnande att läsa en alternativ version av ett så kanoniserat verk som Bröderna Lejonhjärta. 


–  Inte minst för att det är högaktuellt i tider av krig och förtryck – det skapar en särskild laddning. Det var inte bara slutstriden mellan odjuren som hade alternativa versioner. En spännande detalj är att Nangijala från början hade en annan geografi och att flera gestalter hade andra namn, avslöjar Nauwerck. 

Slutstriden mellan Katla och Karm fanns i väldigt många versioner. Det visar ju att det var en väldigt viktig scen som behövde bli helt rätt.
 

Manuskriptet till Bröderna Lejonhjärta kommer att presenteras i framtida publikationer. Just nu skrivs en bok på ämnet.  För alla som är nyfikna på hur projektet framskrider lönar det sig att ta en titt på Svenska barnboksinstitutets webbplats där Astrid Lindgren-koden(siirryt toiseen palveluun) har en egen sida.  
 
Och hur ser fortsättningen ut när det gäller själva forskningsmetoden och translittereringen? 
 
–  Själva den litterära forskningen pågår fortfarande och ju mer det finns translittererat, desto mer kan man studera. Ett mål är att göra digitala utgåvor av de translittererade manuskripten, säger Andersdotter. 


Och bägge forskarna passar på att ge beröm i det fallet: 
–   Här har vi tittat väldigt mycket på Finland som föregångsland. Ni har gjort väldigt fina onlineutgåvor av Parland och Topelius till exempel! 


Translittereringen av stenografin i Lejonhjärta-blocken har också bidragit med värdefulla data till den digitala handskriftsläsningen och HTR-forskningen (Handwritten Text Recognition), som med hjälp av Lejonhjärtablocken nu kan förbättras ytterligare. 

Rättelse: Texten ändrad 9.12 med en komplettering av fakta om Melins system. Det har använts också i Finland, men är inte lika utbrett som Neovius-Nevanlinnas system som utformades särskilt med tanke på finskan.

Forskningsprojekt: Astrid Lindgren-koden

  • Forskningen av Astrid Lindgren-koden administreras av Svenska barnboksinstitutet.
  • Inom ramen för projektet har författarens manusblock på stenografi avkodats av frivilliga medborgarforskare, ofta av pensionerade kvinnor som själva arbetat som stenografer.
  • Gemensamt har volontärerna translittererat 55 stenogramblock med utkastet till Bröderna Lejonhjärta.
  • Projektet är gränsöverskridande med resultat som gynnar medborgarforskning, litteraturforskning och digital handskriftsläsning.
  • Karolina Andersdotter, vid Åbo akademi, har ansvarat för medborgarforskningen och projektportalen. Malin Nauwerck, litteraturforskare på Svenska barnboksinstitutet, är projektledare.