hushallsklass-1913
Foto: Signe Brander/Helsingfors stadsmuseum

Enligt Institutet för de inhemska språkens enkät om benämningar på skolämnen är matta eller matte och hissa mer eller mindre de enda slangorden som används av finlandssvenskar för de skolämnena. Det här kom fram i en enkät som Institutet för de inhemska språken delade i sociala medier i september 2021. Vi frågade vilka benämningar på skolämnen folk använde under sin skoltid och var de hade gått i skola.

Totalt kom det in 293 svar från svenska orter i Finland, och ytterligare 10 svar från Sverige. Flest svarande (182 personer, 66 procent) hade gått i skola i Nyland, men även Åboland (31 personer, 11 procent) och Österbotten (63 personer, 23 procent) var väl representerade. De övriga som svarade hade gått i skola på Åland, i någon annan del av Finland eller i något annat land än Finland och Sverige.

I statistiken i den här artikeln ingår svaren från Nyland, Åboland och Österbotten, eftersom övriga informanter var för få för att kunna räknas med.

De flesta som svarat var 20–69 år, med en relativt jämn fördelning i de olika åldersgrupperna (se stapeldiagram). I Österbotten var de flesta 20–29 år gamla (19 personer, 30 procent). Överlag var de som själva går i skola i dag nästan inte alls representerade i den här studien.

Åldersfördelningen bland dem som svarat i Nyland, Åboland och Österbotten.
Åldersfördelningen bland dem som svarat i Nyland, Åboland och Österbotten.

Alla säger hissa

Det fanns två ämnen som stack ut, nämligen gymnastik och matematik. Gymnastiken tycks vara jum(p)pa (med olika stavningsvarianter, bland annat jomp(p)a, gympa) i hela Svenskfinland. Matematiken är en vattendelare mellan norr och söder: i Nyland talade nästan alla av dem som svarade på vår enkät om matta och några få om matte, medan inte en enda österbottning har angett matta som svar, utan matte verkar vara nästan allenarådande. I Åboland används bägge varianterna, 10 personer angav matte som alternativ, medan 14 personer talar om matta.

De två ämnen där variationen var minst i fråga om olika benämningar var, förutom gymnastiken, religion och historia. Hissa var den enda formen bland de 97 procent som angav något smeknamn för ämnet historia, och för religionen gällde samma sak: förutom ett reli (Österbotten) och ett rellu (Nyland) var rella benämningen för de 95 procent som hade svarat något på den frågan.

Överlag ser man en rätt tydlig a-trend i södra Finland och e-trend i Österbotten. I Nyland och Åboland är till exempel den gängse benämningen på modersmålet (svenska) modda, medan modde är vanligare i Österbotten (39 modde mot 21 modda). Det intressanta är att åldersgruppen 20–29-åringar i Österbotten nästan uteslutande talar om modde (18 modde mot 1 modda), medan fördelningen är betydligt jämnare bland dem som är 30 år och äldre, enligt den här enkäten. Det är förstås tänkbart att någon viss region eller skola i Österbotten är överrepresenterad bland 20–29-åringarna.

Sydfinländsk samstämmighet, österbottnisk variation

Andelen som över huvud taget använder smeknamn för skolämnena är i genomsnitt störst i Nyland, och Nyland är också mest homogent i fråga om de olika benämningarna. Fysiken är ett bra exempel på det här. Hela 97 procent av nylänningarna har angett en kortform för fysik, och alla använder samma kortform, nämligen fyssa. Fyssa gäller också för de 81 procent av åbolänningarna som angav en benämning för fysiken. Det här kan jämföras med Österbotten, där bara 33 procent hade angett en kortform för fysiken, men där många olika benämningar förekom: fyke, fyssa, fysa, fysse, kefy och fykka. En person hade skrivit att fyke är en sammanslagning av fysik och kemi, och det är högst troligt att detsamma gäller kefy.

Ett annat bra exempel på sydfinländsk samstämmighet och österbottnisk variation är huslig ekonomi. I Nyland angav 95 procent (171 personer) en kortform för ämnet, och av dem angav 167 personer hussa som kortform. I Åboland svarade alla 31 respondenter samma sak: hussa. Även i Österbotten är hussa vanligast, men av de 52 personer (83 procent) som svarade på frågan fanns också alternativen hu(u)sli, huslig, husa (med långt u, har några påpekat), husliga, hyckla, husis och kocken.

Hushållsklass i Cygnaeusskolan på Bangatan 8 i Helsingfors år 1913.
Hushållsklass i Cygnaeusskolan på Bangatan 8 i Helsingfors år 1913. Foto: Signe Brander/Helsingfors stadsmuseum

I vissa ämnen finns det stora variationer mellan andelen som svarat i de olika delarna av landet. Finskan är ett sådant ämne. I Nyland angav drygt hälften en kortform, i de flesta fall fina (uttalas kortstavigt), och några fini (kortstavigt) och finna. I Österbotten var det bara 8 personer (12 procent) som angav en kortform, men variationen var även här betydligt större, sett till hur få svaren var: finsk, finna, fina och ugriska fanns bland alternativen. I Åboland var det i stort sett fina som gällde bland den knappa fjärdedel som svarade, förutom ett mofi (modersmålsinriktad finska).

I Nyland förekom också mofi, nyfi, afi och vafi för finska. De är benämningar som anspelar på två olika finskkurser, nämligen modersmålsinriktad finska (mofi) och den så kallade nybörjarfinskan eller A-finskan, som då ger upphov till förkortningarna nyfi och afi. Det fanns också ett vafi för ”vanlig finska”, i motsats till modersmålsinriktad finska.

Bilsa från finskan?

Biologi och geografi är ämnen med stor variation både i fråga om kortformer och stavning. Den absolut vanligaste varianten i Nyland, där hela 98 procent angav en kortform för biologi, var biolla. Benämningen förekom i fyra stavningsvarianter: biolla, bjolla, biålla och bjålla. Hela 168 personer angav någon av dessa varianter, och 9 personer kallade ämnet för bilsa. Två personer skrev bigga. Även i Åboland var den biolla med stavningsvarianter som gällde, men procentuellt sett var bilsa vanligare där. Sexton personer hade svarat biolla, medan sju personer angav bilsa som kortform. I Österbotten var variationen igen väldigt stor – 78 procent angav en av följande kortformer: bige, bigga, bigge, billa, biolla/bjolla. Bige var väldigt vanligt bland 20–29-åringar, med flera kommentarer att det står för ett sammanslaget ämne biologi/geografi. Samma benämning förekom också för geografi, i samma åldersgrupp.

Jogga, gogga och geogga

De olika svaren för ämnet geografi visar särskilt tydligt att benämningarna på skolämnena framför allt har använts i talspråk. Många har kommenterat att de är osäkra på stavningen och varianterna är många. Jogga är den vanligaste benämningen, överlägsen i Nyland med sina 137 belägg, och den stavas jogga, gogga eller geogga. Övriga nylänningar (38) angav gegga som benämning för geografi. I Åboland vägde det jämnt mellan jogga, som också stavades jågga och jeogga, och gegga. I Österbotten fanns igen den största variationen: jogga, gegga, jegga, bige och bigge. En respondent skriver att gegga ska sägas jegga, vilket betyder att gegga och jegga åtminstone i Österbotten kan vara olika stavningsvarianter på samma benämning.

Psykka men tecka

Stavningsvarianterna för de olika benämningarna på engelska var också imponerande många: enkka, enka, encka, encku, enkku, enku, enko och encko. För psykologin gäller i första hand kortformen och stavningsvarianten psykka, men också psycka förekommer. Däremot stavas kortformen tecka för ämnet teckning eller bildkonst nästan genomgående med ck, säkert påverkat av att ordet teckning stavas med ck. Hankka för handarbete stavas oftast just så, men också hancka och ett och annat hanka förekom.

Ämnet handarbete eller textilslöjd delar för övrigt landskapen mellan varianterna hankka (hanka, hancka) respektive hant(t)a och handa. I Nyland hade 123 personer (drygt 70 procent) angett en kortform för ämnet. Av dem angav 80 personer hankka med stavningsvarianter som svar, 38 talade om hant(t)a och enstaka om hanttu och hamppa. I Åboland var däremot hant(t)a (12 svar) dubbelt så vanligt som hank(k)a (6 svar) bland de drygt 60 procent som svarade. I Österbotten, där bara en fjärdedel angav en kortform för ämnet, talades det om hantta, handa, hankka (hancka), syslöjd, textil, texta och slöjd. Variationen är igen störst i Österbotten, trots förhållandevis få svar från regionen.

Sverige gillar -e

För att också ta med de tio sverigesvenska svaren som en sista jämförelse mellan finlandssvenska och sverigesvenska benämningar kan man konstatera att Sverige enligt den här enkäten definitivt favoriserar –e i slutet på kortformerna. Bland dem som nämndes fanns bland annat matte, fysse, krille, bille, musse och fysse för matematik, kristendom, biologi, musik och fysik.

Inom ramen för den här enkäten fanns det inte möjlighet att göra ordentliga jämförelser mellan åldersgrupper, varken mellan regionerna eller inom dem, men det skulle vara en intressant fortsättning på vår informella enkät. Är benämningarna bundna till ålder, skola eller kommun?

Vår enkla pejling visar att det här är ett område som också kunde vara värd en liten studie.