Många tror att översättningsarbetet handlar om att översätta ord för ord. Den som är något mer insatt i översättning inser att det inte är så svart och vitt, utan att det i stället handlar om att förmedla ett innehåll och budskap från ett språk till ett annat – och att det blir omöjligt att göra det om man översätter ord för ord. Jag tycker det blir särskilt tydligt när jag ska översätta svordomar. Det är då jag som översättare ställs inför frågan: Är ett helvete alltid ett helvete? Eller – känsliga läsare varnas – som oftare i mitt fall: Är en fitta alltid en fitta?
Svordomar handlar om tabun
Svordomar finns i alla språk, men skiljer sig åt i vad de representerar. Gemensamt är att svordomarna oftast handlar om olika typer av tabun. Magnus Ljung som har skrivit Svordomsboken beskriver i en artikel i Svenska Dagbladet att tabuna ofta handlar om ”religion, avföring och könsorgan – men också olika slag av sex och vad man kan kalla mammamotivet” (där mammamotivet handlar om sexuella anspelningar om kvinnliga släktingar).
Svordomar går sällan att översätta rakt av
Eftersom vi svär med hjälp av olika saker i olika språk blir det ofta tydligt att man inte bara kan direktöversätta en svordom. Magnus Ljung berättar i artikeln att man i spanskan till exempel ofta använder svordomar med religiöst motiv, och att en av de vanligaste svordomarna i spanskan är hostia som betyder oblat, alltså nattvardsbröd. Det klingar inte så svordomsaktigt på svenska, och skulle bli helt oförklarligt vid en direktöversättning. På samma sätt är hund ett skällsord på många språk, medan det i svenskan snarare har positiva konnotationer (till exempel att vara trogen som en hund).
Ibland återfinns samma ord som svordom både på käll- och målspråket, men det är inte säkert att det har samma känslomässiga tyngd på båda språken. Ett direktöversatt ord kan alltså uppfattas både som en mildare och som en grövre svordom än det är på källspråket. Ibland är de i princip utbytbara: ”What the hell are you doing?” motsvarar ganska exakt ”Vad i helvete gör du?”, trots att det handlar om en rak översättning. Men redan om vi går till ordet shit är det nog många engelsktalande som skulle anse att shit är fulare eller grövre på engelska än vad skit är på svenska.
Ibland återfinns samma ord som svordom både på käll- och målspråket, men det är inte säkert att det har samma känslomässiga tyngd på båda språken.
En annan aspekt som blir särskilt tydlig i engelskan, ett språk med hög status, är att många tycker att engelska svordomar och uttryck låter coolare eller grövre än svenska motsvarigheter. Den omtalade översättningen tjosan, din jävel av Bruce Willis replik i filmen Die Hard yippie ki-yay motherfucker har florerat runt internet som ett exempel på en dålig översättning. Själv tycker jag inte alls att den är så dum: Yippie ki-yay låter knappast coolare för en engelskspråkig än vad tjosan gör för en svenskspråkig, och att översätta motherfucker till mammaknullare hade inte låtit naturligt.
Ibland måste man direktöversätta
Ibland kan dock den bokstavliga översättningen av en svordom ha betydelse – i till exempel förhörsprotokoll eller telefonavlyssningar kan det ha stor betydelse exakt vad som har sagts. Om man misstänker det är det bra att återge den ordagranna betydelsen i översättningen. När texttypen tillåter kan översättaren därför göra en anmärkning om det, till exempel så här:
Källtext: Why do you care, motherfucker?
Översättning: Varför bryr du dig, din jävel [Direktöversatt mammaknullare, ö.a.]?
I det här exemplet skulle det till exempel kunna ha relevans att personen har nämnt någonting om den andra personens mamma.
Det gäller att hitta en motsvarande svordom
När en text innehåller den typ av svordom som inte går att översätta rakt av blir det översättarens uppgift att hitta ett ord på målspråket som ger samma effekt och väcker samma känslor som ordet gör på källspråket – alltså ett ord eller uttryck som är lika stötande, elakt eller kränkande.
Ett tydligt sådant exempel ställs jag inför när jag översätter finskans vittu, som ordagrant betyder fitta. Vittu är en väletablerad svordom och en mycket grov sådan även på finska, men har en mer utbredd användning och uppfattas som klart mildare än svenskans fitta. Som alltid spelar kontexten roll, men ett voi vittu kan oftast översättas med ett men jävlar eller liknande på svenska och få samma klang i mottagarens öra. Ännu mer tydligt att man måste byta ut ordet blir det när man ska översätta olika finska uttryck där vittu ingår, till exempel uttrycket vittujen kevät. Det har snarast betydelsen se på fan, men direktöversatt betyder det fittornas vår, vilket definitivt skulle få folk att reagera i en översättning …
Finskan har också skapat ett verb av ordet, vittuilla, som betyder ”att jävlas”, men bokstavligt talat ”att fittas”. Att fittas ser man till exempel då och då i finlandssvenska texter, men det har åtminstone i Sverige en klart vulgärare ton än att jävlas, som skulle ligga närmast till hands i en översättning.
Så sammanfattningsvis: Är det bland det roligaste som finns att översätta svordomar? Ja. Men det är också klurigare än man tror.