Den svenska historien från torshammaren till #Metoo
3/2018

Bianca Holmberg

Den svenska historien från torshammaren till #Metoo

Elisabeth Åsbrink: Orden som formade Sverige. Natur och kultur 2018. 344 sidor.

Orden som formade Sverige är en serie nedslag i den svenska historien, som författaren närmar sig via citat (Öppna era hjärtan), poesi (Som handen griper en solvarm sten), enstaka ord (geopolitik), låttitlar (Lyckliga gatan) och till och med en hashtagg (#Metoo) och en akronym (OMG). Vissa av kapitlen berättar om ett längre skeende, till exempel Lapp ska vara lapp, som handlar om hur samerna har behandlats i Sverige genom årtiondena. Andra är mer reflektioner över vad som är svenskt, som till exempel kapitlet Den blomstertid nu kommer. Där reflekterar författaren över svenskarnas förhållande till religion och drar slutsatsen att medan man i många andra länder vänder sig till en gud, vänder sig svenskarna till naturen. Vissa av kapitlen kretsar mycket tydligt kring det aktuella citatet, ordet eller vad det kan vara, medan andra är mer löst knutna till texterna de utgår från.

Målande och berörande språk

Greppet är intressant – redan kapitelnamnen väcker intresse och omväxlingen i ämnena gör att läsningen blir varierad. Åsbrink har ett professionellt, flytande och lättillgängligt språk. Stundvis blir det riktigt målande, ja, till och med berörande. Kapitlet Lyckliga gatan, som anspelar på en låt från 1967 och handlar om det så kallade rivningsraseriet på 1960- och 1970-talen, då gamla trähus revs för att ge plats åt moderna höghus, avslutas så här: ”Istället ligger de flesta svenska städer runt en stadskärna som består av inglasade gallerior med samma butikskedjor och samma varor vart man än ser. Så blev det. Städernas centrum: hjärtan av glas.”

Pride i ordböckerna

En invändning har jag som språkvetare: När Åsbrink skriver om HBTQ-rörelsen och icke-heterosexuella personers rättigheter i kapitlet Pride, skriver hon att ordet pride inte ännu finns i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), ”en osynlighet som lär bero på att ord på P trycktes under perioden 1952–1955 och en svensk användning av ordet pride uppstod senare, enligt uppgifter från ordbokens redaktion”. Det här är säkert helt korrekt, men eftersom SAOB är en historisk ordbok hade det varit mer relevant att hänvisa till de nuspråkliga ordböckerna Svenska Akademiens ordlista (SAOL) eller Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO). (Ordet pride finns inte i de här ordböckerna heller, men i senaste upplagan av SAOL från 2015 finns åtminstone pridefestival.)

Titeln på boken till trots är det här definitivt en bok om den svenska historien, inte språkhistoria, så den som vill fördjupa sig i språkhistorien kan med fördel välja en annan bok. Men för en som jag, som är intresserad av språk och också gillar historia, gärna på mer lättsam och populär nivå, passar den utmärkt.

Bianca Holmberg
Recensenten är språkvårdare och redaktionssekreterare för Språkbruk.