Finlandssvenskar i Norden
4/2018

Bianca Holmberg

Finlandssvenskar i Norden

Vad händer med modersmålet hos en finlandssvensk som flyttar till ett annat nordiskt land? Språkbruk har intervjuat två finlandssvenskar som har bott i andra nordiska länder för att ta reda på hur deras språkanvändning och syn på språk och modersmål påverkades av utlandsvistelserna.

Försöker tala svenska men gillar danska uttryck

Svenskan är Heidi Oravas viktigaste arbetsredskap och därför vill hon inte blanda ihop de skandinaviska språken när hon talar. Men hygge tog hon med sig när hon flyttade tillbaka till Finland efter sju år i Köpenhamn.

När Heidi Orava flyttade till Danmark 2011 för att jobba som seniorrådgivare på Nordiska ministerrådets kommunikationsavdelning var hennes nordiska språkförståelse hyfsad. Den nya arbetsgemenskapen hade danska, norska och svenska som arbetsspråk medan finska och isländska användes kolleger emellan och i de officiella mötessituationerna. De flesta kollegerna var danskar.

– När jag lärde mig avkoda diftongerna på danska gick det mycket lättare! En del kollegor talade ”blandinaviska” och jag förstår att det finns pragmatiska skäl till det, men jag var rädd att ta in för många influenser från andra språk i min svenska, eftersom den är mitt viktigaste arbetsredskap, säger Heidi Orava.

Härliga danska uttryck

Även om Orava försökte hålla sin svenska så svensk som möjligt var hon nyfiken på likheterna och olikheterna mellan de många språken i sin vardag.

– Om jag tar in danska i mitt språk gör jag det – förhoppningsvis – medvetet. Det finns så härliga uttryck och roligheter att nörda in sig på, säger Heidi Orava.

När det går åt skogen säger danskarna till exempel ”det går agurk” eller ”det går get i något”. Orava ger också exempel på danska ord som hon gillar att använda för att de uttrycker så mycket i ett enda ord.

– Rummelighed till exempel. Det betyder ungefär att det är tolerant, högt i tak och finns plats för alla, men jag tycker det säger lite mer än de svenska uttrycken. Och hygge har vi tagit med oss som koncept. Det går inte att översätta med mys. Hygge är mer än mys.

– Om jag tar in danska i mitt språk gör jag det – förhoppningsvis – medvetet.

– En sak som folk har påpekat är att jag låter dansk när jag reagerar på det som någon säger. Jag kan till exempel säga ”Nåh!” i betydelsen ”wow, ser man på” eller ”åhå, det var värst” och det missförstås ibland. Vi använder inte ”nå” i lika många situationer på svenska.

Hygge och rummelighed är två danska ord som Heidi Orava tog med sig från Danmark när hon flyttade tillbaka till Finland efter sju år i Köpenhamn.

Kuva: Bianca Holmberg

Orava berättar också att det finns uttryck som kan låta milda i svensk översättning men som i själva verket kan uppfattas riktigt kränkande. ”Han er dum at høre på” (sv. ”dum att höra på”) låter kanske inte så farligt för en svenskspråkig, men betyder att den som uttrycker sig verbalt avslöjar sin brist på intelligens.

Orava reagerade också på hur olika laddning olika ord har i svenskan och danskan.

– En morgon hörde jag Danmarks radios P2-värdar obekymrat diskutera huruvida en känd mördare var ”sinnessjuk” eller inte och så vitt jag uppfattade det var det helt oladdat. Vokabulären kring psykiska åkommor är mycket mer rättfram i danskan än i svenskan.

Mer danska under föräldraledigheten

I och med att Orava jobbade på Nordiska ministerrådet levde hon inte i en helt normal dansk vardag. Det var när hennes dotter föddes 2015 som Orava märkte att danskan kom in i hennes vardag mer än tidigare. Alla undersökningar och förberedelser under graviditeten och efter dotterns födelse gick förstås på danska, vilket betydde att Orava och hennes sambo använde den danska vokabulären eftersom de aldrig hade talat om de här sakerna på svenska.

När dottern föddes började Orava i högre grad uttala ändelserna i ord som ”pratade”.

– Före föräldraledigheten hade jag heller aldrig talat danska på jobbet, men tydligen talade jag så mycket danska medan jag var hemma med vår dotter att spärren för att slå över till danska var lägre om en kollega inte förstod mig och något behövde förklaras närmare.

När dottern föddes började Orava i högre grad uttala ändelserna i ord som ”pratade”.

– Mitt språk blev lite mer precist, speciellt medan hon lärde sig prata – kanske som en motreaktion till alla svalda ljud i danskan. Danska barn lär ju sig att prata senare än barn i andra språkgrupper på grund av att orden är svårare att uppfatta.

Överlag är Heidi Orava mycket nöjd med erfarenheten av att ha bott i Danmark. På sitt nya jobb på Nordisk kulturkontakt i Helsingfors har hon kollegor som jobbar med att ge barn möjlighet att bekanta sig med de nordiska språken och se det som naturligt och odramatiskt att kommunicera på olika nordiska språk, vilket hon tycker är fint.

– Det är en generationsfråga. Jag märker till exempel att det finns mycket större ”rummelighed” i inställningen till svenska bland danskar som är över 50 än bland de yngre, säger hon.

 

 

Fränare debatt och artigare vardag i Sverige

Som Nordenkorrespondent i Stockholm inspirerades Anna Svartström av många skickliga journalistkollegor och av det debattglada klimatet. Kvar i hennes eget språk blev bland annat fika och fredagsmys.

För en finlandssvensk journalist är det vardag att i praktiken också vara översättare. Jobbet görs ofta på finska medan resultatet ska vara en artikel eller ett inslag på god svenska. Det här var också journalisten Anna Svartströms vardag innan hon för några år sedan flyttade till Stockholm för att bli Nordenkorrespondent för Hufvudstadsbladet (HBL). Hon bodde i Stockholm i tre år, 2015–2018, och flyttade tillbaka till Helsingfors och jobbet som reporter på HBL i februari 2018.

– Jag slogs av hur enkelt det var att få jobba hela vägen på samma språk. Jag tog del av materialet på svenska, skrev ut det på svenska och kunde citera folk direkt. Det var roligt och stimulerande, ett bra språkbad, säger hon.

Svartström upptäckte att det samtidigt fanns en risk med att jobba helt på svenska: när hon inte var tvungen att fundera på översättning från finska var det också lättare att släppa igenom floskler. Det var något det gällde att vara medveten om.

Under sin tid som korrespondent i Stockholm hade Anna Svartström orsak att fundera på svenska uttryck och hur de förstås i Finland, bland annat ”utsatt område” och ”EU-migranter” som i Finland kallas ”(invandrartät) förort” och ”romska tiggare”.

Kuva: Bianca Holmberg

För Svartström var det också inspirerande att på nära håll se hur de svenska journalisterna jobbade.

– Många av dem är starka stilistiskt och de låter inte makthavare och politiker komma undan så enkelt. I radio- och tv-intervjuer hör man ofta journalisten säga ”nu svarade du inte på min fråga”. På den punkten tänker jag att finländska journalister, förstås också jag själv, ibland har orsak att rannsaka oss själva.

Svartström upplevde även det svenska debattklimatet som stimulerande. Många politiker är retoriskt starka och måna om att formulera sig väl.

Svartström upplevde även det svenska debattklimatet som stimulerande. Många politiker är retoriskt starka och måna om att formulera sig väl – även om somligt också kan vara inövat – och till exempel mellan ledarskribenter förekommer mycket och livlig diskussion.

Förort eller utsatt område?

I Finland småler man kanske ibland åt formuleringar eller omskrivningar i svenskan i Sverige, som exempelvis när städare blir lokalvårdare. I vissa fall kan de tolkas som en ängslighet, men Anna Svartström lade också märke till en strävan efter ett mer inkluderande språk, vilket hon uppskattade.

Vissa uttryck kan bli väl abstrakta med drag av ängslighet, men vissa kan också tydligare beskriva vad det egentligen handlar om.

– När jag kom till Sverige var det mycket tal om bland annat ”utsatta områden” och ”EU-migranter”, som vi i Finland oftast kallar ”förorter” och ”romska tiggare”. Då var jag tvungen att tänka till – hur förstås det här ordet i Finland? Vissa uttryck kan bli väl abstrakta med drag av ängslighet, men vissa kan också tydligare beskriva vad det egentligen handlar om.

Svartström tar uttrycket ”utsatta områden” som exempel. ”Utsatt område” inbegriper mer än till exempel ”(invandrartät) förort”. Alla förorter är inte ”utsatta områden” och det finns fler kriterier än invandrartäthet som gör att ett område är ”utsatt”.

Rakt på sak i Danmark

Eftersom Anna Svartströms bevakningsområde var hela Norden reste hon också till framför allt Danmark och Norge och kunde jämföra språken och språkbruket i de olika länderna med varandra. Hon hade dessutom bott ett knappt år i Danmark några år innan hon flyttade till Sverige och den vägen fått en inblick i det danska språket och samhället.

– Det danska språkbruket är mer rakt på sak. I Danmark har jag sett rubriker där något är ”skidt” (skit) och att säga att det är ”pissekoldt” (”pisskallt”, dvs. iskallt) uppfattas inte som fult.

– Det danska språkbruket är mer rakt på sak.

– I Danmark kallas förorter eller utsatta områden ”getton”. Där har jag reflekterat över om det förutom lingvistik också återspeglar ett hårdare politiskt klimat och förhållningssätt till de här områdena och till integration överlag.

Mer artighet i Sverige

Förutom de rent yrkesmässiga skillnaderna mellan att jobba som journalist i Finland och Sverige hade Anna Svartström anledning att fundera på språket i mer privata sammanhang. Hur hälsar man? Hur visar man artighet? Här stötte Svartström på större skillnader än man kanske spontant skulle kunna tänka sig, med tanke på att det handlar om samma språk.

– Det kändes som om jag aldrig hann vara först med att fråga hur det stod till. Den jag pratade med hann före, ofta med ett ”tjena, läget?”.

Orden ”precis” och ”intressant” hade en något annorlunda innebörd än Svartström var van vid.

Andra språkliga skillnader som bottnade i sociala koder var till exempel att enbart ett tack uppfattades som lite kort. Man skulle gärna säga ”tack snälla” eller ”tack så väldigt mycket”. Och orden ”precis” och ”intressant” hade en något annorlunda innebörd än Svartström var van vid.

– Det fanns ett visst kodspråk som jag måste lära mig. En gång försökte jag få en intervju med en politiker och fick svaret ”Intressant, vi ska kolla och återkomma!” men det gjorde hen aldrig. Ett ”intressant” behöver inte betyda så mycket, säger Svartström.

Svenskar är också personligare i kundservice och använder gärna kundens förnamn. ”Vi ska kolla upp det här, Anna” är vanligt när man ringer telefonoperatören.

– Det kändes lite konstigt och främmande. Däremot kändes det svenska sättet att alltid dua självklart.

Numse och fika fick hänga med

När Anna Svartströms barn var små fick bak heta numse (danska) och fika är ett självklart inslag i hennes svenska i dag. De här och några fler ord adopterade Svartström in i sitt ordförråd.

– Hygge så klart! Och fredagsmys, som i och för sig kanske har blivit lite vanligare överlag, som en del av vurmen för det nordiska.

Det ställer krav på journalister att jobba på ett minoritetsspråk och då är en språkdusch som hennes tre år i Stockholm en inspirerande och nyttig upplevelse.

En av de fördelar med att bo i Sverige som Anna Svartström uppskattar mest är att hon fick leva i en så stark språklig miljö. Det ställer krav på journalister att jobba på ett minoritetsspråk och då är en språkdusch som hennes tre år i Stockholm en inspirerande och nyttig upplevelse. Men hon kände också av det som många finlandssvenskar har sagt sig uppleva: de är alltid i minoritet.

– Det är en glädje att vara en del av en språkmiljö där ditt modersmål är majoritetsspråket, men jag fick också ta smällen av att alla inte uppfattade mig som en del av sammanhanget. Jag fick fundera mycket på min identitet, och inte bara på ett språkligt plan.

Profiler

Heidi Orava
Ålder: 37
Ort: Helsingfors
Jobb: kommunikationschef på Nordisk kulturkontakt
Familj: sambo och treårig dotter

 

Anna Svartström
Ålder:
43
Ort: född i Kyrkslätt, bosatt i Helsingfors
Yrke: journalist på Hufvudstadsbladet
Familj: man och två barn, 12 och 9 år gamla

Bianca Holmberg
Skribenten är språkvårdare och redaktionssekreterare för Språkbruk.