Finlands riksdag är samlad till plenum. På dagordningen finns en regeringsproposition om vårdreformen och en lagmotion om fiskerirättigheter. Ledamöterna ska också diskutera kärnkraft, jord- och skogsbruk och nio andra ärenden.
Under diskussionen om vårdreformen stiger en ledamot upp och håller ett sex minuter långt anförande på svenska. Under tiden sitter tolkarna Madeleine Berner och Anna Heikkilä i tjänstemannalogen till vänster om talmannen och gör korta anteckningar med händer som darrar, medan adrenalinet rusar runt i kroppen. De vet att de snart ska stiga upp och på finska sammanfatta det som ledamoten har sagt inför riksdagen och tv-kamerorna som finns i plenisalen.
Ungefär så beskriver Madeleine Berner och Anna Heikkilä sin upplevelse av att tolka i plenum. Trots att de har jobbat som tolkar i riksdagen i fyra respektive nio år och suttit i plenum från tisdag till fredag under alla dessa år är det fortfarande lika spännande.
– Att tolka i plenisalen blir man inte van vid! Jag tror jag går på något slags adrenalinånga när jag sitter där, för jag har svårt att minnas situationen efteråt, säger Anna och Madeleine håller med.
Det speciella och spännande med att vara tolk just i riksdagen är att tolken är så synlig. I vanliga fall ska en tolk ju märkas så lite som möjligt, men i plenum är allt fokus på tolken under den stund då hen tolkar ett anförande.
I det här sammanhanget tolkar Anna och Madeleine konsekutivt, det vill säga låter ledamoten tala klart och ger sedan ett sammandrag på finska. På andra möten använder de ofta simultantolkning, vilket betyder att de sitter i ett bås och tolkar via hörlurar samtidigt som någon talar, eller viskningstolkning, då de sitter nära personen som behöver tolkning och tyst tolkar direkt till hen. Ibland använder de prima vista-tolkning, då de läser en text på finska eller svenska från ett papper och direkt tolkar den till det andra språket.
Förberedelse är A och O
Veckans plenum och riksdagens frågetimme på torsdagarna klockan 16 utgör ryggraden för tolkarnas arbete. Under en vanlig vecka är måndagen plenifri och den dagen går åt till förberedelse inför veckan. Anna och Madeleine läser termlistor, artiklar, regeringspropositioner, lagtexter, utskottsbetänkanden och pressmeddelanden för att förbereda sig på de ämnen som ska diskuteras under veckan. Dessutom följer de medier och håller sig uppdaterade om vad enskilda politiker skriver i sociala medier, för att skapa sig en uppfattning om vem som kanske kommer att uttala sig under veckan och på vilket sätt.
– Hela arbetet går ut på att vara väl förberedd. Man får leka detektiv och försöka få fram så mycket information som möjligt om de olika ämnena, för vi vet inte på förhand vad ledamöterna kommer att säga, säger Madeleine.
Andra ofta återkommande möten är till exempel utskottsmöten med sakkunnighöranden. I plenum är det bara de svenska anförandena som tolkas till finska, men på utskottsmötena går tolkningen åt båda hållen. Madeleine och Anna tolkar alltså både från svenska till finska och från finska till svenska.
– Jag har svenska och Anna har finska som modersmål, och det är en bra kombination, säger Madeleine.
Läser varandras tankar
Även om plenum hålls mer eller mindre regelbundet varierar tolkarnas arbete stort. Plenum slutar inte förrän den sista ledamoten som vill uttala sig har gjort det, vilket betyder att Annas och Madeleines arbetsdagar kan sluta fyra på eftermiddagen eller fyra på natten. När arbetet är så oregelbundet och krävande hjälper det att ha en god relation och personligheter som stämmer överens. Det har Madeleine och Anna.
Annas och Madeleines arbetsdagar kan sluta fyra på eftermiddagen eller fyra på natten.
– Vi tänker lika och läser varandras tankar. Jag kan skriva ut en artikel som jag tycker verkar viktig till oss båda och i samma stund kan Anna komma in med samma artikel och lägga den på mitt bord, säger Madeleine.
– Och om Madeleine tolkar kan jag hjälpa till med att anteckna tal, egennamn och annat och visa upp framför henne för att hjälpa henne med tolkningen. De bästa stunderna är när vi får arbeta tillsammans och när vi lyckas tillsammans, säger Anna.
Vegetarianen i slakteriet
Förutom det täta samarbetet i plenisalen och allt förberedande och läsande som det kräver, innebär Annas och Madeleines jobb en hel del resande. Det är vanligt att något utskott åker på resa tillsammans och då är tolkarna ofta med. Speciellt på Åland har de varit många gånger och de skrattar gott åt alla varierande tolkningssituationer de har råkat ut för.
– På Kastelholm har vi många gånger tolkat en svenskspråkig guide och berättat om Karin Månsdotter, Erik XIV, bödlar och armborst på finska, berättar Madeleine.
– Man måste vara flexibel, och inte alltför fin i kanten i det här jobbet, fyller Anna i.
– I ena stunden sitter man på en fin restaurang, och i nästa stund står man som vegetarian och tolkar i ett slakteri, tillägger Madeleine.
Under det senaste halvåret har det inte blivit särskilt mycket resande för Anna och Madeleine, men däremot massor av jobb. Orsaken är förstås coronapandemin.
– I vanliga fall förbereder vi oss för veckans plenum på måndagarna. Men nu har ärendena varit så brådskande att materialet har kommit samma morgon eller till och med en halv timme före plenum! Då gäller det att bläddra snabbt och försöka skapa sig en uppfattning om dagordningen. Att inte vara förberedd är det mest utmanande, säger Madeleine.
– Nu om någonsin har det varit viktigt att försöka hålla koll på vad som händer i samhället och följa vad statsrådet informerar om, säger Anna.
Vanligen infaller de brådaste tiderna före jul och före riksdagens sommaruppehåll, men nu har mötena pågått till långt in på nätterna hela våren.
Glamour och ansvar
Anna Heikkilä och Madeleine Berner älskar sin arbetsplats och vet att den är unik på många sätt. De talar varmt om den fina gemenskapen på riksdagens svenska byrå och sina översättarkollegor. De inser också att det visst är något glamouröst med att jobba i det vackra riksdagshuset och plötsligt stå bakom en presidentkandidat eller en minister i matkön. Men det medför också ett ansvar, något som Anna och Madeleine är väl medvetna om och försöker leva upp till.
– Man ska vara medveten om att man jobbar med folkvalda riksdagsledamöter. Man vill uppföra sig värdigt och det är ibland svårt att veta hur formell eller avslappnad man ska vara, eller om man ska dua eller nia, säger Madeleine.
En bra tolk behöver förmåga att läsa in olika situationer och måste kunna uppträda, samtidigt som hen alltid uttrycker andras åsikter och därför ska hålla sig saklig och neutral.
– Dessutom behövs en bred allmänbildning och nyfikenhet. Man ska veta lite om allt. Nackdelen är förstås att jag inte längre kan läsa morgontidningen som avslappning. När jag läser funderar jag alltid på om något av det som skrivs kommer att komma upp i plenum, säger Madeleine.