null Ge mig konkreta ord

Opinion 3.6.2021

Maria Fremer

Ge mig konkreta ord

”Välj konkreta ord” skriver vi i vår nyutkomna webbkurs om klarspråk. Det är ett tema som dyker upp i olika skepnader i mitt arbete. Jag kan börja med min egen titel: liksom väldigt många andra inom statsförvaltningen är jag anställd som specialexpert. Det ger inte den minsta ledtråd om vad jag gör. Jag föredrar därför att presentera mig som språkvårdare. Då vet ni lite bättre var ni har mig.

Numera benämns organisatoriska enheter ofta enligt den tjänst eller service de erbjuder, eller (i Finland) enligt de ärenden man uträttar där. Den som till exempel studerar vid ett universitet ska vända sig till studieärenden, studieservice eller studietjänster när hen har frågor om sina studier.

Förr skulle vi vända oss till expeditioner, kanslier, byråer och kontor när vi hade något vi ville uträtta.

Det är inte lätt att få reda på vem som egentligen sköter jobbet. Organisationen är byggd så att den döljer sina enheter och personerna som arbetar där, oftast bakom anonyma e-postadresser och chattrutor. Så länge allt går bra är det inget problem – men om det inte fungerar så sitter kunden där med den anonyma e-postadressen. De anställda är kanske skyddade mot påhopp från arga kunder, men samtidigt är de mer utbytbara än förr. Kanske blir kunderna också mindre hänsynsfulla när motparten inte verkar vara en riktig person.

Så länge allt går bra är det inget problem – men om det inte fungerar så sitter kunden där med den anonyma e-postadressen.

Förr skulle vi vända oss till expeditioner, kanslier, byråer och kontor när vi hade något vi ville uträtta. Sedan försvann de bara. Varför? Servicen blir ju inte bättre för att alla funktioner heter något med service. För mig låter de gamla orden plötsligt så gedigna. De ger ramar och konturer på något konkret som levererar den där servicen som vi behöver. Jag skulle hellre vilja vända mig till en studentexpedition än till studieärenden. En expedition behöver inte vara ett fysiskt rum med en lucka för kundtjänst. Expeditionen kan finnas på nätet, och personerna som jobbar där kan sitta var som helst. De konkreta orden signalerar ändå en fast och pålitlig struktur, medan de abstrakta (service, tjänster, ärenden) svävar fritt och flyter ut.

De konkreta orden signalerar en fast och pålitlig struktur, medan de abstrakta svävar fritt och flyter ut.

Servicen tycks inte heller bli bättre av mantrat ”vi jobbar ständigt med att förbättra vår service”. Det här upprepas närmast i problemsituationer: omöjligt långa telefonköer, e-tjänster som ligger nere och fysiska kontor som ska stängas. Det känns som en besvärjelse: Det är bäst att du inte kontaktar oss för att klaga, för vad du än har för synpunkter kan du lita på att vi redan håller på och löser det. Om du klagar försinkar du vårt förbättringsarbete! Det trista är att det för kunden kan verka som om det ständiga utvecklingsarbetet kommer i vägen så att man inte har tid att ge någon service.

De luddiga benämningarna döljer aktören och lyfter i stället fram processen. Är det speciellt i det digitala som detta görs? Det trodde jag, tills vi nyligen fick en fråga till vår språkrådgivning från en person som undrade över de nya utropen på järnvägsstationerna: Denna service stannar vid Dickursby och Böle. Frågeställaren undrade om hen faktiskt hör rätt. Varför inte tåget stannar i Dickursby och Böle? Det undrar jag också. Med erfarenhet som översättare kan jag gissa hur det gått till. Jag vet att det ofta är bråttom, och att det är knepigt när finskan fungerar så annorlunda. På finska uttrycks det nämligen så här: Pysähdyspaikat ovat Tikkurila ja Pasila. Direkt översatt blir det Hållplatserna är Dickursby och Böle. Kanske man har tyckt att det låter konstigt att kalla stora stationer för hållplatser. Men i stället har man kopierat konstruktionen från engelskan: This service will call at Tikkurila and Pasila. Det här är en förklaring, men ingen ursäkt. Egentligen är det bara luddigt och konstigt att säga så, på samma sätt som det är luddigt och konstigt att säga specialexpert i stället för språkvårdare.

***

Opinionsskribenterna ansvarar själva för åsikterna i sina texter.

 

Maria Fremer

Skribenten är språkvårdare vid Språkinstitutet. Foto: Sonja Holopainen