Information på vars och ens eget språk?
4/2007

Jannika Lassus

Information på vars och ens eget språk?

Enligt lag ska alla myndigheter i Finland betjäna svenskspråkiga medborgare på både svenska och finska. I praktiken innebär detta att var och en ska få tillgång till information på svenska eller finska. I Sverige är en språklag under arbete och utredningen ska vara klar vid årsskiftet. I denna artikel utreds på vilka språk och hur lättillgängligt socialförsäkring sinstitutionerna FPA och Försäkringskassan informerar om bidrag på internet. Jannika Lassus skriver på en doktorsavhandling om svenska socialförsäkringsbroschyrer till barnfamiljer.

Myndigheter och andra institutioner i såväl Finland som Sverige har i dag informationssidor på internet. Det är i synnerhet för den yngre delen av befolkningen det självklara mediet för att söka information och råd om såväl rättigheter som skyldigheter till exempel då det gäller förmåner, bidrag och beskattning. Avsikten är här att se närmare på FPA:s och Försäkringskassans information på internet och se på vilket sätt institutionen betjänar de olika grupper som nämns i grundlagar, språklagar och andra dokument.

Språksituationen i Finland i ett nötskal

Enligt grundlagen (731/1999) och språklagen (423/2003) har Finland två nationalspråk: finska och svenska. Grundlagen fastställer de grundläggande rättigheterna medan språklagen i större detalj beskriver hur tvåspråkigheten ska förverkligas i kommuner och i offentlig förvaltning. Bland annat poängteras vikten av information på båda språken och rätten till tolkning.

Inte bara nationalspråken har en erkänd status, det finns också en separat samisk språklag (1086/2003). I den fastställs bland annat att den gäller för Folkpensionsanstalten, och att myndigheter ”… skall utåt visa att de betjänar allmänheten även på samiska” (5 kap. § 24). Traditionellt är det viktigaste området för samisktalande Enare, Enontekis, Sodankylä och Utsjoki kommuner, och i dessa kommuner kan invånarna kräva betjäning på sitt modersmål. Men det som kanske glöms bort är att det finns tre varieteter av samiska i Finland och att många samisktalande bor utanför de traditionella områdena. I grundlagen nämns att ”samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur” (731/1999, 2 kap. § 17). I samma paragraf nämns också teckenspråk och hjälp för tolkning och översättning vid handikapp. Enligt lag har alltså många fler än endast de som talar och hör svenska och finska rätt att bevara och utveckla sitt språk.

Befolkningens språkliga sammansättning år 2006 var enligt Statistikcentralen följande: personer med finska som modersmål omfattade 91,5 % av Finlands befolkning, personer med svenska som modersmål utgjorde 5,5 %. Personer med samiska som modersmål uppgick till 0,03 % av befolkningen. Ett annat modersmål än de ovan nämnda hade 3 % av befolkningen. Ryska har 42 182 personer som modersmål och estniska 17 489 personer. Andra stora språkgrupper som nämns är engelska, somaliska och arabiska. Antalet personer som talar romani är svårt att uppskatta, men enligt Granqvist (2007) rör det sig om ca 13 000 personer som i olika hög grad gör det.

FPA på internet

År 2005 hade FPA:s webbplats enligt FPA:s årsredovisning hela 4,9 miljoner besök mot 3,4 miljoner året innan. Det är tydligt att internets ställning stärkts som informationskälla för allmänheten också då det gäller socialförsäkringsförmåner. I en intervju med informatörer vid FPA som jag utförde år 2006 konstaterades att enligt FPA-bladets kundundersökning ville 20 % av läsarna ha information via internet.

När jag skriver in www.fpa.fi i min webbläsare en dag i slutet av oktober 2007 landar jag på en webbsida på svenska. Sidan domineras av 12 punkter med logotyper, varje punkt har en rubrik som representerar en livssituation eller bidragstyp: barnfamiljer, arbetslöshet, pensioner, studerande. Dessutom finns en synlig länk till ”Våra e-tjänster”. Nere till vänster finns länkar till versioner ”Suomeksi” och ”In English”, dvs. för information på finska och engelska. I den engelska versionen finns rikligt med basinformation under alla ämnesområden, men e-tjänster går inte att utföra på engelska. På finska och svenska verkar sidorna vara helt likvärdiga: det finns gott om webbinformation, broschyrer i pdf-format, forskningsrapporter, blanketter, e-tjänster och mycket mera. Språklagens andemening har uppfyllts.

Men för andra minoriteter är situationen en annan. Då jag söker efter information på någon av de tre samiska varianterna hittar jag till en början ingenting. Då jag byter till de finska sidorna hittar jag så småningom en broschyr på samiska, från år 2004. Jag hittar inga blanketter och ingen kontaktinformation. Enligt en intern utredning vid FPA över språklagarnas inverkan finns det en del blanketter översatta till samiska som är tillgängliga internt. På ryska, estniska eller romani hittar jag inte heller någon information på internet. Men det är möjligt att det via FPA-byråerna går att få kortfattad tryckt information som anställda lokalt producerat på något av minoritetsspråken, eller material som finns tillgängligt internt. Men allmänt tillgängligt finns det mycket lite informationskällor för personer som inte har svenska, finska eller engelska som sitt modersmål eller goda kunskaper i något av språken.

Då det gäller tillgängligheten för andra specialgrupper i samhället finns det också mycket att uträtta. I Finland finns ingen lag som säger att funktionshindrade bör ha tillgång till myndighets­information, endast rekommendationer. Teckenspråk nämndes i grundlagen som ett språk, men det finns inga tecknade broschyrer på FPA:s internetsidor. Personer med nedsatt hörsel förutsätts läsa informationen på finska eller svenska. Men för personer med nedsatt syn hittar jag ingen hjälp. Det finns ingen version där texten läses upp, och ingen möjlighet att trycka för större stil. Det finns inte heller någon lättlästversion av informationen. Informationen har med andra ord inte anpassats till funktionshindrade. Enligt uppgift från FPA kommer vissa förbättringar att ske under år 2008.

FPA:s information på internet uppfyller lagens krav då det gäller svenska och finska. Men om vi frångår lagens krav kan man fråga sig vilken service en institution som FPA förutsätts ge. Kunde man tänka sig en ökad servicenivå genom information på fler språk? Informationen på FPA:s internet-sidor ges nu på tre språk: svenska, finska och engelska. Också de minoritetsspråkstalare som bor på olika håll i landet kunde använda internet för att få information på sitt modersmål. Ser man på befolkningens modersmål kunde det vara motiverat att också ge ens grundläggande information på ryska, estniska, romani och samiska. Terminologin måste fastställas, kanske rentav skapas, men för att öka tillgängligheten kunde institutioner som FPA ge information också på minoritetsspråken. Därtill borde väl FPA som administrerar sjukpenningar och handikappbidrag se till att informationen på internet är tillgänglig också för personer med nedsatt funktionsförmåga.

Språksituationen i Sverige

I Sverige folkbokförs inte uppgift om modersmål. Därför är det inte möjligt att ge lika exakta siffror för den språkliga fördelningen i Sverige som för den i Finland. Det finns för närvarande ingen språklag som berör svenskan i Sverige, dvs. ingenstans fastställs det att svenskan är landets huvudspråk. En utredning över detta är under arbete, och ska inlämnas senast vid årsskiftet. Minoritetsspråkens ställning fastställs i ett riksdagsbetänkande och i Europarådets minoritetsspråkskonvention som Sverige har undertecknat. Enligt dessa finns det i Sverige fem minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli/tornedalsfinska, romani och jiddisch. På Språkrådets webbplats finns information om att ungefär 20 000 personer talar samiska, 40 000 romani, 4 000 jiddisch och 75 000 meänkieli/tornedalsfinska. För finskan ges inga uppgifter, men enligt Nationalencyklopedin uppskattas antalet finsktalande till ungefär 200 000 personer. Nationalencyklopedins artikel om Sverige och språk i Sverige ger något lägre antal talare för de olika språken än vad Språkrådet ger. Bland de invandrade språken nämner Språkrådet albanska, arabiska, grekiska, persiska, polska, bosniska, serbiska, kroatiska, spanska och turkiska.

En uppfattning om vilka språkgrupper som är de största kan man få genom att studera Statistiska centralbyråns (SCB:s) befolkningsstatistik över medborgarskap. Ur ”Tabeller över Sveriges befolkning 2005” framgår att den största gruppen som bytt från utländskt medborgarskap till svenskt medborgarskap under år 2005 var personer som tidigare hade irakiskt medborgarskap. Förutom de som tidigare hade irakiskt medborgarskap var det under åren 19962005 personer med medborgarskap i Finland, Iran, Syrien, Somalia, Jugoslavien, Turkiet, Kroatien, Bosnien Hercegovina och Serbien och Montenegro som bytte till svenskt medborgarskap. Medborgarskapet säger naturligtvis inget säkert om språket, men det ger en antydan om vilka språk som kan tänkas vara aktuella i Sverige i dag.

Försäkringskassans språkprinciper

Sverige är med andra ord språkligt heterogent, trots att majoriteten har svenska som modersmål. Försäkringskassan är medveten om språksituationen i Sverige. Enligt intervjuer som jag gjorde år 2004 med informatörer vid Försäkringskassan, dåvarande Riksförsäkringsverket, har språkvalen föregåtts av intern utredning. En urvalsgrund har varit att sådana förmåner som nyinflyttade till Sverige kan få översätts till olika språk. Nya i Sverige anses ha det största behovet av översatt information på sitt eget språk. Senare ska alla kunna ta till sig information på svenska.

I ”SFA:s informationsstrategi för kunder med utländsk bakgrund”, en rapport inom socialförsäkringsadministrationen som färdigställdes under våren 2004 av Nelli Kopola, konstateras att ca 20 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund och att ca 12 procent är födda i ett annat land än Sverige. Rapporten diskuterar också problemet med ursprungsland och etnicitet och språk, där verkligheten är brokigare än statistiken. Enligt rapporten fanns det fram till år 2004 inom socialförsäkringsadministrationens olika avdelningar översatta texter på finska, franska, spanska, engelska, tyska, arabiska, turkiska, farsi (persiska) och bos­niska/kroatiska/serbokroatiska. Enligt en av de intervjuade informatörerna fanns det år 2004 en allmän broschyr om socialförsäkringen översatt till ca 28 språk. Uppgifterna om översättningar varierar med andra ord.

Försäkringskassan på internet

Vad hittar jag då jag i oktober 2007 skriver in www.forsakringskassan.se i min webbläsare? Den sida jag landar på har vissa gemensamma drag med FPA:s ingångssida. Livssituationerna finns representerade (t.ex. förälder, sjuk, pension, ung) hos Försäkringskassan precis som hos FPA. Det finns också länkar till självbetjäningstjänster och mycken annan information. Längst upp till höger på sidan finns en gulblå flagga som lätt identifieras som den svenska, och bredvid den står det ”Välj språk”. Då jag klickar på  ”Välj språk” öppnas en ny sida där en stor del av texten är på engelska. Till vänster finns en meny från vilken det går att klicka vidare till Lätt svenska, Ljud och punkt, English/Engelska, Suomeksi/Finska, Français/Franska, Español/Spanska, Deutsch/Tyska, Srpski/Serbiska, Türkçe/Turkiska. För varje språk finns minst en broschyr eller flera broschyrer som går att ladda ner, antingen i formen av enbart text eller som formgivna broschyrer. I vissa fall står informationen direkt på webben. Broschyrer att ladda ner finns också på Lätt svenska. Under ”Ljud och punkt” hittas broschyrer som är inspelade som mp3-filer, och material i punktskrift kan beställas gratis hem.

Den interna utredningen ”SFA:s informationsstrategi för kunder med utländsk bakgrund” föreslog år 2004 information på flera språk än de som tre år senare är företrädda. Förutom de språk som finns föreslog rapporten att också arabiska och farsi skulle ingå och att behovet av somaliska, dari och albanska skulle utredas vidare. Rapporten föreslog att det skulle finnas information på samiska och meänkieli/tornedalsfinska inom vissa förvaltningslän. Då jag öppnar de regionala webb­sidorna för Försäkringskassan i Norrbotten, Jämtland och Västerbotten så finns det ingen information på meänkieli eller samiska på sidorna. Möjligtvis finns det trycksaker av något slag på kontoren i länen.

Enligt en svensk lag (2001:526) ska myndigheter verka för att, bland annat, deras information ska vara tillgänglig för personer med funktionshinder. Tillgängligheten till Försäkringskassans webbplats är bra för personer med funktionshinder. Förutom avsnittet ”Ljud och punkt” kan ingångssidans text förstoras under rubriken ”Anpassa”. Försäkringskassans webbplats har omnämnts som lättillgänglig i ett test om tillgängligheten för funktionshindrade som tidningen Internetworld låtit göra (se www.idg.se, nyhet 13.10.2005). Handisam, myndigheten för handikappolitisk samordning, har webbsidor som kan föregå som exempel på en tillgänglig webbplats. Där går det att välja Lättläst, Lyssna, Teckenspråk och Anpassa (storleken på bokstäverna). Försäkringskassan erbjuder samma möjligheter, med undantag av information på teckenspråk.

Diskussion

Varför är de två institutionernas principer för språkval och tillgänglighet på internet så olika varandra? Ett rimligt antagande är att landets lagstiftning och direktiven för myndigheternas verksamhet är olika varandra. Förutom landets lagstiftning finns det antagligen också i de två länderna olika inställning till språkfrågor och tillgänglighetsfrågor från början.

I arbetet med denna artikel besökte jag också den finska och svenska riksdagens internetsidor. Sveriges riksdag presenterar sin verksamhet på internet, under ”Andra språk”, på 23 språk; bland dessa finns olika varianter av samiska och romani chib. Finlands riksdag har information på finska och svenska, men också på engelska och franska. Trots att det inte finns en språklag i Sverige verkar det finnas en grundläggande vilja att alla i samhället ska kunna ta del av samhället och dess funktioner, om detta vittnar också förordningen om myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken. I Finland har vi en språklag, men utöver den verkar myndigheternas service inte sträcka sig, varför tolkningen blir den att vi i Finland inte vill att alla i samhället ska ta del av det.

Den mängd information som ges på de olika språken i Sverige varierar, den information som ges på andra språk än svenska är av allmän karaktär. Det kan ses som kontroversiellt att en finsktalande person i Sverige måste gå via en sida som heter ”Andra språk” för att få information på sitt språk ‑ ett språk med erkänd minoritetsstatus och ca 200 000 talare. Sverige anser att personer som bor i landet, och inflyttade som bott ett tag i landet och kanske förvärvat svenskt medborgarskap, ska kunna svenska så bra att all information inte behöver finnas på de mindre språken. En svensk medborgare eller en person som är bosatt i Sverige och som omfattas av socialförsäkringen anses per definition ha goda kunskaper i svenska. I verkligheten kan ändå kunskaperna vara svaga eller sakfrågorna så komplicerade att man behöver tolkhjälp.

På motsvarande sätt verkar Finland anse att det räcker med finska, svenska och engelska. På dessa tre språk ges så gott som all information som behövs. De stora grannspråksgrupperna ryska och estniska ignoreras därmed. Vidare verkar både Finland och Sverige anse att de små minoritetsspråken har så få talare att officiell information inte behöver ges på dessa språk ‑ trots att t.ex. samiskan är ett hotat språk med erkänd status i båda länderna.

En medveten språkpolitisk satsning från socialförsäkringsinstitutionernas sida som skulle synliggöra de officiella minoritetsspråken vore att införa sidor med övergripande information om förmåner på de språk som just nu helt lyser med sin frånvaro på internet. För Sveriges del avser jag här meänkieli, romani och samiska och för Finlands del samiska, romani och ryska. Om FPA dessutom kunde ge övergripande information på något av de nyare språken i Finland, t.ex. somali och arabiska, kunde det ses som ett steg i rätt riktning. Visser­ligen leder detta kanske till att nya termer måste skapas eller lånas in, men en sådan utveckling av de berörda språken är antagligen välkommen.  Våra nordiska länder är inte några språkliga isolat utan i hög grad delar av ett större sammanhang, och det får gärna synas också i socialförsäkringsinformationen på internet.

 

Källor

Befolkningsstatistik www.scb.se och www.stat.fi
Finländska lagar via www.finlex.fi
Samiska språkutredningar på www.kotus.fi
Sverigesvenska betänkanden, lagar och propositioner via www.riksdagen.se och www.regeringen.se

Jannika Lassus