Kännspak
3/2018

Charlotta af Hällström-Reijonen

Kännspak

Finlandismen kännspak förekom redan i fornsvenskan, men i en annan betydelse än dagens ’lätt igenkännlig’. I dag används kännspak i olika betydelser i Finland och Sverige.

Adjektivet kännspak är numera sällsynt i Sverige, men förekommer rätt ofta i Finland. En liten, högst ovetenskaplig minienkät jag gjorde på Facebook visar att många finlandssvenskar gillar ordet, en del säger sig rentav älska det. Men det finns också de som direkt ogillar det. Enkäten visade också att inte alla finlandssvenskar känner till ordet kännspak, och att få sverigesvenskar i min bekantskapskrets på Facebook ens vet vad det betyder.

Kännspak i fornsvenskan

Kännspak finns upptaget i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL, 2015) och där får man veta att ordet är provinsiellt och finländskt och betyder ’lätt igenkännlig, karakteristisk’. Tittar man efter i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) noterar man att ordet har förekommit i fornsvenskan i formen kännespaker. Där hittar man också en annan, ursprungligare, betydelse av ordet, nämligen ’som har lätt att igenkänna sådant som han förut sett’, särsk. ’som har lätt att igenkänna personer’ och ’som har fint spårsinne eller väderkorn eller stor urskillningsförmåga; skarpsinnig, klyftig, förslagen’.

Ordet har förekommit i fornsvenskan i formen kännespaker.

Det senare ledet ‑spak har inget med substantivet spak ’metall­stång för manövrering eller reglering’ att göra, utan är samma ord som adjektivet spak som betyder ’foglig, medgörlig; lugn’. Detta ord kunde i äldre tid också betyda ’klok, förståndig’.

I Samuel Columbus språkriktighetsbok En svensk ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt (1678) står det att ordet kännspaak betyder ’den som känner igen en efter lång frånwaro’.

Olika betydelser i Sverige och Finland

I Sverige används kännspak fortfarande i dialekter i nästan hela landet. Det vanliga är att ordet används om människor (ibland djur) som har lätt att känna igen och minnas, ofta handlar det om att känna igen andra personer. På vissa ställen används det också om trevliga personer som har lätt att lära känna andra. Även andra närliggande betydelser förekommer. Kännspak har alltså i Sverige betydelser som inte motsvarar den finlandssvenska. Den betydelse vi finlandssvenskar känner till, ’lätt igenkännlig’, förekommer ändå på Öland, i Halland, Västergötland, Dalarna och Hälsingland. (Källa: Birgit Eaker, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.)

Ordet kjennespak förekommer även i norska dialekter.

Ordet kjennespak förekommer även i norska dialekter, i tre betydelser: ’som har lätt att känna igen’, ’som är lätt att känna igen’ (t.ex. ”ho er så kjennespak i den gule kåpa”) och om djur ’tam’.

I finlandssvenskan är betydelsen ’som är lätt att känna igen’ nästan allenarådande. Denna användning förekommer såväl i den överregionala finlandssvenskan som i dialekterna. Ordbok över Finlands svenska folkmål ger belägg från många håll i Svenskfinland, till exempel an je så tjännspa:k tå an haltar (han är så kännspak eftersom han haltar) från Vörå i Österbotten. I Ekenäs i västra Nyland har man tecknat upp uttrycket få kännspak på någon eller något vilket betyder att känna igen någon eller något. Där närmar vi oss den ursprungliga betydelsen.

Runeberg var först

Ordet kännspak används alltså fortfarande också i överregional finlandssvenska i betydelsen ’lätt igenkännlig, karakteristisk’. När utvecklingen till den nya finlandssvenska betydelsen har skett är svårt att ange med säkerhet, men det första kända belägget är ett brev från Johan Ludvig Runeberg till hustrun Fredrika Runeberg, daterat den 25 juni 1847. Han hade rest genom Tavastland till Österbotten, ett landskap han uppfattade som ointressant, även om han tyckte att invånarna var vackra. Man får väl lov att läsa in någon typ av torr humor makarna emellan när man läser vad han skrev till sin hustru:

I Österbotten mötte oss åter den sterilaste eller rättare ointressantaste natur. Deremot utgjorde folket der vår förtjusning. Så mycken fägring har jag icke trott skulle finnas hos vårt folk, och mitt hjerta är så fullt af nya hyresgäster åter, att jag icke skulle vara i stånd att hitta på Dig ibland dem alla, om Du icke vore känspak genom deras utomordentliga skönhet. Märker Du huru fint jag vet att ställa mina ord. (Brev från Johan Ludvig Runeberg till Fredrika Runeberg 25.6.1847.)

I finlandssvenska tidningstexter förekommer ordet ofta.

Ett annat tidigt belägg på ordet hittar man i Otto Höijers bok Skildringar ur den nyländska skärgården (1858 s. 98–99), där det handlar om kännspaka båtar:

Nej, men si vi ha' här i skärigården nästan hvar sockin sin lilla skiljaktighet i segel o' båt' o' riggning, så ti' exempel känna alla oss för våra stora segel, andra socknars folk ha' igen andra båtmärken hvarpå di ä' kännsbaka.

Används i skrift även i dag

Också dagens författare använder ordet, ett exempel hittar man i Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten (1994):

På strandklipporna ligger Rosa och Isabella. Isabella sover i solen mellan gråa filtar när hon har solat sin kropp tillräckligt. Hon har smort in sig med en sololja som har en stark och kännspak doft som finns kvar i hennes hud genom alla sommarens dagar.

I finlandssvenska tidningstexter förekommer ordet ofta. Här är ett exempel från Ålandstidningen:

Det påminner mycket om vår hemort, liknande blommor och liknande trädgårdar, säger Fay glatt på sin kännspaka dialekt. (Ålandstidningen 10.7.2012)

Föga förvånande är väl att ordet nämns av Hugo Bergroth i hans bok Finlandssvenska, handledning till undvikande av finlandismer i tal och skrift (1928 s. 318):

Allmänt i bruk hos oss är fortfarande det gamla ordet kännspak, som förekom redan i fornsvenskan, i betydelsen ”i besittning av förmågan att lätt igenkänna”, och i denna betydelse fortlevat i nysvenskan intill mitten av 1800-talet, men numera är i det närmaste utdött i Sverige. I finlandssvenskan har kännspak emellertid antagit ‑ och brukas uteslutande i ‑ bet.  lätt igenkännlig, karakteristisk. Exx.: [...] ”Napoleons kännspaka gestalt”; högsv. lätt igenkännliga. [...] Någon gång, men ytterst sällan, förekommer i Sverige kännspak i finländsk betydelse.

Om Bergroth ansåg att också kännspak var en finlandism som skulle undvikas, framgår inte så tydligt, men i dag anses ordet närmast berika finlandssvenskan. Men vi som använder ordet gör ändå klokt i att tänka på att inte alla, inte ens alla finlandssvenskar, vet vad ordet betyder.

Charlotta af Hällström-Reijonen
Skribenten är avdelningsföreståndare för svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken.