Kommunikativa mönster i Sverige och Finland
4/2017

Sofie Henricson, Marie Nelson

Kommunikativa mönster i Sverige och Finland Att tolka det unika utifrån det generella

Hur framför handledare i Sverige och i Finland synpunkter på en students akademiska text? Hur bemöter studenten handledarens råd? Räcker ja eller okej som återkoppling på ett råd, eller krävs mer uppgraderade uttryck som jättesmart eller härligt? Hur länge kan det vara tyst i ett svenskt handledningssamtal i Sverige och i Finland innan tystnaden blir tryckande? Hur ser ålänningar på den svenska som talas i Sverige och i Finland och hur håller vi egentligen tummarna i de båda länderna, när vi hoppas att det ska gå bra för någon?

Denna typ av frågor har vi studerat inom forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk – Kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska (IVIP). Syftet med forskningsprogrammet är att utreda kommunikativa likheter och skillnader mellan sverigesvenska och finlandssvenska samtal av motsvarande slag, vilket i praktiken handlar om att analysera de skillnader som sticker ut ur en gemensam svenskspråkig grund. Programmet pågår i åtta år, 2013­–2020, och finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. Inom programmet studeras kommunikativa mönster i Sverige och i Finland i tre olika domäner: service, lärande och friskvård.

Den teoretiska ramen för vårt arbete utgörs av den så kallade variationspragmatiken, där ett intresse för regional och social variation kopplas till pragmatisk variation, alltså hur språket används i olika kommunikativa, geografiska och kulturella sammanhang. Inom variationspragmatiken har olika varieteter av ett språk oftast studerats med kvantitativa metoder utifrån bland annat enkätundersökningar. Näranalyser av naturligt förekommande samtal i kombination med ett fokus på pragmatik är inte lika vanliga och här bidrar den forskning som bedrivs inom IVIP med nya metodologiska infallsvinklar. När vi kombinerat analyser av enskilda interaktioner med ett generaliserande och kontrastivt syfte har vi dock stött på metodologiska utmaningar. I det följande berättar vi mer om vårt material, våra analysmetoder och hur vi tacklat de metodologiska utmaningar vi ställts inför i våra studier av kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska lärandesamtal.

100 timmar samtal

Under de två första projektåren, 2014–2015, samlade vi in ett mycket omfattande material för att kunna välja ut så jämförbara interaktioner som möjligt. Vad gäller materialet har vi ansvarat för varsin varietet, men har alltid diskuterat och stämt av materialläget med varandra för att få samstämmiga och likvärdiga inspelningar. Vi har också besökt varandras inspelningsmiljöer och gjort en del av inspelningarna tillsammans. Totalt har cirka 100 timmar spelats in och här har vi strävat efter att fånga olika slags lärandesituationer, bl.a. språk- och ämneshandledningssamtal, studentpresentationer och uppsatsventileringar. I de allra flesta fall har deltagarna samtyckt till videoinspelning, men i enstaka fall har vi, enligt deltagarnas önskemål, endast använt audioinspelare.

Ingen autentisk interaktion är den andra exakt lik och i praktiken kan man inte uppnå en fullständig motsvarighet mellan två samtal, varken mellan eller inom länderna. Många starkt rutinartade samtal, såsom språkhandledningssamtal, uppvisar ändå påfallande likheter och vi upplever att de sverigesvenska och finlandssvenska samtal vi valt att analysera är jämförbara.

Som komplement till samtalsmaterialet har vi fotograferat såväl inspelningsmiljöer som icke-verbal kommunikation, samlat in studenttexter och skrivit fältanteckningar. Därtill har vi genom intervjuer, enkätstudier och fokusgruppssamtal studerat uppfattningar om kommunikativa mönster i Sverige och i Finland samt kartlagt deltagarnas upplevelser vad gäller forskningens eventuella påverkan på samtalet. Genom att använda olika materialinsamlingsmetoder, s.k. metodtriangulering, har vi fått en bättre helhetsbild av de fenomen vi studerat.

De sverigesvenska handledarna tenderar att linda in sina råd mer än de finlandssvenska handledarna.

Kuva: Pixabay

Olika analysmetoder för att få en mångsidig bild

Precis som i materialinsamlingen har vi i vårt analysarbete använt olika slags metoder för att på ett varierat sätt tolka och presentera kommunikativa mönster i de två materialinsamlingarna. I samband med analysen har samtalen transkriberats. En grundläggande utgångspunkt har sedan varit att studera de inspelade samtalen interaktionellt och förankra analysen av specifika fenomen i den aktuella samtalskontexten. Vi har genomgående strävat efter att komplettera det kvalitativa analysarbetet med kvantitativa iakttagelser, för att kunna förstärka eller tona ner de mönster som noterats.

Finlandssvenska handledare mer direkta

I handledningssamtalen har vi bland annat studerat sekvenser där handledaren ger råd och studenten bemöter rådet. I våra materialsamlingar är råd en frekvent förekommande och förväntad handling och i det totala materialet märks inget explicit motstånd mot de råd som ges. Däremot ser vi vissa skillnader i hur handledarna formulerar och studenterna bemöter råd i de två materialsamlingarna. De sverigesvenska handledarna tenderar att linda in sina råd mycket mer än de finlandssvenska handledarna, som ger mer koncisa och direkta råd. I de sverigesvenska samtalen bemöter studenterna vanligen råden med uppgraderade och ofta evaluerande uttryck som absolut, gud va bra eller det här är ju guld värt. I de finlandssvenska samtalen är det i stället vanligt med neutrala uttryck som okej eller och därtill kan studenten bemöta rådet med längre turer som klargör skrivprocessen eller framför studentens egen åsikt i frågan.

I de sverigesvenska samtalen bemöter studenterna vanligen råden med uppgraderade och ofta evaluerande uttryck som absolut, gud va bra eller det här är ju guld värt.

Signaler om samproduktion mellan handledare och student i Sverige

Kvalitativa närstudier har ofta varit den primära infallsvinkeln i våra analyser, men ibland har dessa närstudier kombinerats med kvantitativa iakttagelser av ett studerat fenomen. Vid en gemensam genomgång av våra inspelningar reagerade vi på handledarens användning av olika pronomen. Genom att räkna antalet pronomen i några handledningssamtal fann vi till exempel 138 belägg på pronomenet vi i de sverigesvenska samtalen, men endast 12 belägg i de finlandssvenska samtalen. När vi sedan studerade de olika beläggen sekventiellt, identifierade vi en användning av pronomenet vi, alltså personligt pronomen i första person plural, som stack ut.

Den kvalitativa analysen visade att ett konkret och mötesrelaterat vi förekom i båda materialen, som i ska vi stänga dörren? eller ska vi starta så?. I det sverigesvenska materialet fann vi därtill en användning av pronomenet vi som snarast antyder att handledare och student arbetar gemensamt med uppsatsen. Exemplet nedan visar en sådan, samproducerande, användning av pronomenet vi.

Exempel               Vi jobbar med dom här frågeställningarna

01   STU:   vi får kika på det

02   HAN:   ja precis (1.2) vi vi jobbar med dom här frågeställningarna

03          men när ni väl tittar på materialet så kanske vi hittar en
04          till frågeställning [vi vet] inte

05   STU:                       [mm ja ]

06   STU:   mm

I exemplet talar handledaren, på rad 2–4, om uppsatsarbetet som en gemensam arbetsprocess: vi jobbar med dom här frågeställningarna (rad 2) och på rad 3 och 4: så kanske vi hittar en till frågeställning vi vet inte. Detta kan tolkas som en relationsskapande samhörighetssignal som även förhandlar om den asymmetriska relationen mellan handledare och student till något som i interaktionen snarast framställs som samförfattande.

Långsammare samtalstempo i Finland

Ett fenomen vi båda reagerat på i den andras material är samtalstempot. I sverigesvenska öron har pauserna i de finlandssvenska samtalen ibland uppfattats som att uppspelningen inte startat som den borde, medan den mycket frekventa förekomsten av överlappande tal och uppbackningar i de sverigesvenska samtalen gett ett påfallande intensivt intryck i finlandssvenska öron. Samtalstempot har även kommenterats av de assistenter som hjälpt till med transkriptionsarbetet. De har ansett att de pausrika finlandssvenska samtalen varit betydligt mindre tidskrävande att transkribera än de överlappningstäta sverigesvenska.

Paustolerans är ett fenomen där vi noterat tydliga skillnader mellan de sverigesvenska och de finlandssvenska samtalen.

Paustolerans är alltså ett fenomen där vi noterat tydliga skillnader mellan de sverigesvenska och de finlandssvenska samtalen och här vore det givande att även göra jämförelser med ett finskspråkigt material. Genom ett nystartat samarbete mellan IVIP:s lärandeprojekt och två finska forskare, Marjo Savijärvi och Anne Mäntynen, finns möjlighet att faktiskt göra jämförelser med språkhandledningssamtal på finska.

Inom samarbetet har vi hittills huvudsakligen tittat på studenters positiva bemötanden av handledares råd, med fokus på sekvenser där studenterna uttrycker att de förstått något som tidigare varit oklart, alltså ger uttryck för ökad insikt. Under handledningen säger studenterna till exempel nyt kun sä sanot näin niin se kuulostaa ihan selkeältä ’nu när du säger så här så låter det helt tydligt’ (finskt samtal), jå nu ramlade poletten ner (finlandssvenskt samtal) och gud va bra har jag inte tänkt på (sverigesvenskt samtal). Genom att spegla våra finlandssvenska och sverigesvenska samtal mot samtal på finska vinner vi nya insikter om förhållandena mellan språk, kulturer och nationer.

Ålänningarna kan både svensk och finländsk kommunikation

Ett språksamhälle som under arbetets gång mer och mer intagit en särställning är de åländska öarna. Ålands placering, mitt emellan Finland och Sverige, är intressant i sig och vi har fått upp ögonen för att ålänningarna, som en följd av detta, är mycket väl insatta i hur man kommunicerar i både Finland och Sverige. Detta framgår bland annat av en enkätstudie som genomförts inom lärandeprojektet där Åland som språksamhälle stått i fokus.

För att tillvarata den åländska expertisen och få insyn i åländska perspektiv på kommunikativa mönster i Finland och i Sverige har vi genomfört intervjuer och ett fokusgruppssamtal på Åland. Materialet stöder på ett allmänt plan de iakttagelser om kommunikativa mönster som vi tidigare lyft fram på detaljnivå i våra studier av interaktionen i lärandesamtal, nämligen att sverigesvensk kommunikation betonar relationsskapande strategier och undviker hierarkiska rollfördelningar, medan finlandssvensk kommunikation är mer direkt och sakinriktad, eller som en av de åländska intervjupersonerna uttrycker det: Sverige har en konsensuskultur, man vill ha allas åsikt och man går ganska långt för att alla ska vara överens, medan Finland är lite mera direkt, vissa skulle kalla det mera ärligt, andra mera brutalt.

Sverigesvensk kommunikation betonar relationsskapande strategier och undviker hierarkiska rollfördelningar.

Vi ”håller tummarna” olika

Vid ett möte mellan oss båda via Skype skulle vi hålla tummarna för något och förstärkte automatiskt den framåtsyftande lyckönskningen med en gest. Till vår förvåning möttes två olika gester på datorskärmarna. Sverigesvenska Maries tummar hölls inne i en sluten näve medan finlandssvenska Sofies tummar pekade rakt upp. Detta väckte vår nyfikenhet om hur gester skiljer sig åt och ledde till en mindre fallstudie om att hålla tummarna i Sverige och i Finland. I studien har vi fotograferat händer i Sverige, Svenskfinland, finska Finland och på Åland, för att se vilken gest som kompletterar uttrycket att hålla tummarna.

Den variation vi kunnat påvisa vad gäller gester för att hålla tummarna förstärker intrycket av att finlandssvensk interaktion på många sätt ligger mitt emellan det sverigesvenska och det finska. I tvåspråkiga och finskdominerade regioner pekar svenskspråkiga tummar i allmänhet uppåt, precis som hos finsktalande i Finland, medan vi i mer svenskspråkiga regioner får gott om belägg på tummar som hålls i näven, precis som i Sverige. Vår pågående tumstudie förstärker intrycket av att det finns en betydande regional variation vad gäller kommunikativa mönster i finlandssvenskan, där en del regioner orienterar sig starkare mot det sverigesvenska, medan andra förefaller ha mer gemensamt med finska kommunikationsmönster.

Sofie Henricson håller tummarna.

Marie Nelson håller tummarna.

Pragmatik ett känsligare område än ordval

För att kontrollera och få kommentarer på de resultat vi fått inom lärandeprojektet har vi ofta presenterat våra resultat för de grupper vi studerat, dvs. universitetsanställda och studenter. De reaktioner vi fått har ofta handlat om ett roat igenkännande vad gäller samtalen inspelade inom den egna varieteten och i regel har åhörarna bekräftat de skillnader vi själva noterat. Ibland har vi ändå stött på ett ganska starkt motstånd vad gäller möjligheten att generalisera mönstren till att gälla en viss nationell varietet i sin helhet. Detta motstånd har eventuellt ett samband med att det är just kommunikativa mönster vi intresserat oss för och inte till exempel ordval eller uttal.

Vad gäller finlandismer över lag leder observationer om ett särfinländskt bruk i regel inte till protester. Även om inte samtliga finlandssvenskar använder en viss konstruktion i samtliga sammanhang brukar det anses vara oproblematiskt att tala om ett mönster, som många känner igen. Möjligen kommer språkets pragmatiska nivå närmare in på talarens personlighet och blir därmed känsligare än till exempel språkets syntaktiska eller lexikala dimensioner. Om man däremot betraktar pragmatik som en språklig nivå bland andra behöver det inte vara vare sig problematiskt eller överraskande att vi inom en till stora delar gemensam svensk kommunikativ grund finner specifika kommunikativa mönster som skiljer det sverigesvenska och det finlandssvenska åt. Det är ändå viktigt att poängtera att de kommunikativa mönster som kännetecknar de sverigesvenska respektive de finlandssvenska samtalen inte i sig är vare sig bättre eller sämre, utan att kommunikationen i båda varieteterna är ytterst välanpassad till sin egen språkliga och kulturella kontext.

Sofie Henricson

Sofie Henricson är finlandssvensk forskardoktor inom IVIP och universitetslärare i nordiska språk vid Åbo universitet.

Marie Nelson
Marie Nelson är sverigesvensk forskardoktor inom IVIP vid Stockholms universitet och universitetslektor i svenska som andraspråk vid Mälardalens högskola.