Kompetenshöjande ord
4/2006

Minna Levälahti

Kompetenshöjande ord

Den dynamiska utbildningsvärlden och de utbildningsord som pedagogerna bollar med kan vara svåra att greppa. Språkvårdaren Minna Levälahti reder ut några av de begrepp som har med kompetensutveckling att göra.

För de flesta av oss vuxna finländare innebär livslångt lärande att vi antingen vill eller måste vidareutbilda oss, fastän vi redan har en eller flera examina. Vi går på specialiseringskurser inom vår egen bransch eller omskolar oss helt och hållet. Det finns nästan oändligt med alternativ för den kunskapstörstiga och det skapas hela tiden nya utbildningar. Om inte förr så märks det stora utbudet när man ska ge namn åt alternativen och försöka skilja utbildningsformerna från varandra, eller när man ska översätta de finska termerna till svenska. I Finsk-svensk utbildningsordlista har till exempel de finska orden jatkokoulutus och täydennyskoulutus sju svenska motsvarigheter var och lisäkoulutus tre. Min utredning handlar om de orden.

Påbyggnadsutbildning vid universitet

Om vi siktar på en akademisk karriär är det påbyggnadsstudier som gäller. Jag som är filosofie magister kan bli licentiand eller doktorand med sikte på en filosofie licentiat- eller doktorsexamen, dvs. en vetenskaplig påbyggnadsexamen. För att få en sådan måste jag gå igenom en forskarutbildning, bedriva forskarstudier, och under den tiden kan jag kalla mig forskarstuderande.

De flesta akademiska utbildningsområden erbjuder en vetenskaplig påbyggnadsutbildning. Undantagen är naturligtvis inte ovetenskapliga utan har bara andra benämningar.

En konstmagister vid Konstindustriella högskolan kan börja på en konstnärlig påbyggnadsutbildning. Målet är då är en licentiat- eller doktorsexamen inom konstindustriella utbildningsområdet. De övriga konstnärliga påbyggnadsexamina i Finland är licentiat- och doktorsexamen inom området för bildkonst, inom utbildningsområdet för musik och inom utbildningsområdet för teater. Doktoranderna har möjlighet att avlägga ett offentligt lärdoms- och färdighetsprov i stället för att skriva en doktorsavhandling.

Inom de medicinska, odontologiska och veterinärmedicinska utbildningsområdena motsvaras högre högskoleexamen av licentiatexamen. Deras yrkesinriktade påbyggnadsutbildning leder alltså till en doktorsexamen. Det finns tre yrkesinriktade påbyggnadsexamina, som även kallas specialiseringsexamina: specialläkarexamen, specialtandläkarexamen och specialveterinärexamen.      

Den påbyggnadsutbildning som ges på Försvarshögskolan leder till generalstabsofficersexamen eller doktorsexamen i militärvetenskaper.

Den som vill bedriva fortsatta studier med en påbyggnadsexamen som mål förutsätts ha en hög­re högskoleexamen inom samma utbildningsområde. Påbyggnadsutbildningarna har redan förändrats och kommer att förändras framöver. Dels erbjuder även yrkeshögskolorna påbyggnadsutbildningar och dels kommer licentiatexamen att bli en specialiseringsexamen med yrkesinriktad betoning.

Påbyggnadsutbildning på yrkeshögskolor

För att bli antagen till en påbyggnadsutbildning på en yrkeshögskola måste man ha en yrkeshögskoleexamen eller annan lämplig högskoleexamen och dessutom minst tre års arbetserfarenhet inom området. Påbyggnadsutbildningen omfattar fördjupade studier och ett lärdomsprov, som är ett utvecklingsuppdrag inom arbetslivet. Examensbenämningen för en person som avlagt en högre yrkeshögskoleexamen är samma examensbenämning som gäller för utbildningsprogrammet men med tillägget (högre YH). En person med högre yrkeshögskoleexamen i företagsekonomi har alltså titeln tradenom (högre YH), på finska tradenomi (ylempi AMK) och på engelska Master of Business Administration. En påbyggnadsexamen vid yrkeshögskola ger samma behörighet för en offentlig tjänst som en högre högskoleexamen.

Påbyggnadsutbildning och påbyggnadsexamen är med andra ord termer inom högskoleutbildningen i Finland. I Sverige är påbyggnadsutbildning både en allmän term och en term med speciell betydelse: Det kan betyda ”fortsatt utbildning för högre kompetens inom visst område; en vidareutbildning som är en direkt påbyggnad på en tidigare mer grundläggande utbildning, t.ex. på grundnivå i högskolan”. Det kan också betyda ”påbyggnad på visst gymnasieprogram för höjd kompetens”.

Vidareutbildning, kompetensutveckling och fortbildning

Ett gemensamt ord för allt det lärande som har anknytning till arbetet är kompetensutveckling. Kompetensutvecklingen är individuell och syftar till att en anställd ska klara svårare eller vidgade arbetsuppgifter. I Sverige kallas det också arbetsplatsförlagd utbildning. Kompetensutvecklingen innebär inte bara formella studier, men en del av den är självfallet olika typer av vidareutbildning. Den vidareutbildning som ges till yrkesverksamma för att de skall utvecklas professionellt och som inte leder till någon examen kallas fortbildning. Fortbildningen kan vara både kortkurser och mer omfattande studiehelheter, dvs. fortbildningsprogram. Högskolornas fortbildningscentraler ordnar bland annat yrkesinriktade specialiseringsprogram, som är långvariga och omfattande och ska ge fördjupade yrkeskunskaper.

Tilläggsutbildning

En typ av fortbildning är tilläggsutbildning. Den är avsedd för personer som har en viss examen eller som har avklarat tidigare studier inom ett närliggande område. Om tilläggsutbildningen är omskolning till en annan kompetens (kompetensväxling) utgående från samhällets behov kallas den examensinriktad fortbildning (”muuntokoulutus”). Denna vuxenutbildning leder ofta till en magisterexamen eller yrkeshögskoleexamen. Den ordnas om det finns eller kommer att bli stor efterfrågan på personer med en viss kompetens. Exempel på examensinriktad fortbildning är de två tilläggsutbildningar som Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi för tillfället erbjuder: ”Från DI till matematiklärare” och ”Med farmaceutexamen i sikte!” och Åbo universitets tilläggsutbildning för sjukskötare som vill bli läkare. 

Kompletterande utbildning

Ofta ser man kompletterande utbildning som motsvarighet till finskans täydennyskoulutus. I lagen och förordningar förekommer både ”fortbildning” och ”kompletterande utbildning” för ”täydennyskoulutus”. I en del officiella texter där ”täydennyskoulutus” har översatts med ”kompletterande utbildning” har ”jatkokoulutus” översatts med ”fortbildning”.

Det vi ganska snabbt kan konstatera är att jatkokoulutus är ett mycket vidare begrepp än fortbildning. Den vanligaste betydelsen av fortbildning är ”uppdatering av kunskaper och färdigheter på ett område som man redan har utbildning för eller är verksam på” (Egidius 2006). För att minska begreppsförvirringen kan vi försöka begränsa fortbildning till att betyda just det som definitionen säger och som jag har presenterat här. Fortbildning leder alltså inte till examen – undantaget examensinriktad fortbildning.

Om vi finländare använder kompletterande utbildning som synonym till fortbildning ska vi vara medvetna om att svenskarna inte gör det. I Sverige är kompletterande utbildningar yrkesutbildningar inom konstnärliga områden, till exempel dans, teater, design, flyg och friskvård. De ordnas utanför det offentliga utbildningssystemet men får ekonomiskt stöd av staten.

Däremot används kompletteringsutbildning, kompetenshöjande utbildning och komplettering av utbildning som synonymer i betydelsen ”tillägg till tidigare utbildning för att nå högre kvalifikationsnivå”. Skillnaden mellan fortbildning och vidareutbildning är att fortbildning handlar om att man uppdaterar sig eller går vidare inom det område man redan har sakkunskap inom, medan vidareutbildning/kompletteringsutbildning handlar om att man kompletterar sin sakkunskap med andra ämnesområden och kunskaper.

Efterutbildning

I Finsk-svensk utbildningsordlista är efterutbildning ett svenskt alternativ till både jatkokoulutus, täydennyskoulutus och lisäkoulutus. Egidius termlexikon ger två definitioner av ordet: dels norsk och dansk beteckning på det som i svenskt utbildningsväsen kallas fortbildning och dels allmän term för fortbildning, kompletterings- och vidareutbildning. Enligt Svensk ordbok är efterutbildning ”utbildning som sker efter huvudsaklig utbildning, t.ex. i militära sammanhang av äldre årsklasser värnpliktiga”. Ordet är inte särskilt vanligt i utbildningstexter.

 

Finsk-svensk utbildningsordlista

(Focis och Utbildningsstyrelsen 2005)

jatkokolutus  vidareutbildning, fortsatt utbildning, påbyggnadsutbildning, efterutbildning, ibl. äv.: fortbildning, akad. äv.: postgradual utbildning, forskarutbildning

täydennyskoulutus   fortbildning, komplettereande utbildning, kompletteringsutbildning, kompetenshöjande utbildning, fördjupande utbildning, vidareutbildning, efterutbildning

lisäkoulutus  tilläggsutbildning, efterutbildning, påbyggnadsutbildning

 

Källor

•   Undervisningsministeriets webbplats
•   www.taydennyskoulutus.fi
•   Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi
•   Högskoleordlista (2005)
•   Egidius, Henry (2006) Termlexikon i pedagogik, skola och utbildning
•   www.skolverket.se

 

Minna Levälahti