Kvinnor i Helsingfors gatunamn
4/2019

Hanna Ikonen

Kvinnor i Helsingfors gatunamn

Kvinnonamnen är fortfarande underrepresenterade bland memorialnamnen i Helsingfors, och också namnbildningen har traditionellt sett annorlunda ut för kvinnor än för män.

Under de senaste åren har diskussionen om kvinnors (o)synlighet i samhället och det offentliga rummet varit livlig. Böcker om ”superkvinnor” och kvinnliga pionjärer, till exempel Ellen Thesleff, Minna Canth, Tove Jansson och andra har hittat sin väg till bokhandlarna och en reform av familjeledigheterna har diskuterats.

Frågan om gator uppkallade efter kvinnor anknyter till samma diskussion. Diskussionen om kvinnors synlighet i gatunamn har inte bara pågått i många europeiska städer, utan också i till exempel USA och Indien. I Paris har det förts en kampanj för att fler gator ska uppkallas efter kvinnor, eftersom den nuvarande fördelningen är att 31 procent av gatorna är uppkallade efter män och bara 2,6 procent efter kvinnor. I Amsterdam har det kastats fram en idé om att uppkalla namnlösa broar efter kvinnor.

Den kvinna som har fått flest gator uppkallade efter sig i Helsingfors, hela sex stycken, är Gunilla Svanström, ägare till Degerby gård 1687–1709.

Den kvinna som har fått flest gator uppkallade efter sig i Helsingfors, hela sex stycken, är Gunilla Svanström, ägare till Degerby gård 1687–1709.

Kuva: Hanna Ikonen

Namn på offentliga platser är ett resultat av kommunal namnplanering. Namnen avspeglar också värderingarna hos namngivarna och i samhället under den tid då gatorna fick sina namn. I stadsmiljö syns namnen på gatuskyltar, vilket bidrar till att hålla minnet av historiska personer levande.

Jag har undersökt gatunamnen i Helsingfors med syftet att utreda hur många gator som har fått namn efter kvinnor, vilka de här kvinnorna är, vilken grupp de representerar (konstnärer, politiker och så vidare) och vilka skillnader det finns mellan namnen på de platser som är uppkallade efter kvinnor respektive män. Jag har alltså inte bara fokuserat på själva namnen, utan också på platserna och personerna bakom. Jag har samlat in namnen ur Helsingfors namnregister (hri.fi) och analyserat dem både kvantitativt och kvalitativt.

Memorialnamn i Helsingfors

Det finns cirka 7 000 officiella namn på gator, parker, gång- och cykelbanor, torg, öppna platser och andra offentliga platser i Helsingfors.  Om man räknar både de finska och svenska namnen finns det 14 000 officiella namn av det här slaget i staden.

Av namnen har 549 stycken, dvs. 8 procent, sin bakgrund i en eller flera personers namn (till exempel Alli Tryggs park efter Alli Trygg-Helenius, som engagerade sig för kvinnosaken och i nykterhetsfrågan, Virtarantagatan efter Pertti och Helvi Virtaranta som var forskare i finska språket och som är kända för det fält- och insamlingsarbete de gjort, Markelinsstigen efter släkten Markelin som ägde gården Prästbacka i Baggböle). De här namnen kallas memorialnamn. Till memorialnamn kan man också räkna namn givna efter historiska händelser (Unionsgatan efter freden i Fredrikshamn 1809), fiktiva karaktärer (Snövits väg efter sagan om Snövit och de sju dvärgarna), Aapovägen (efter Aapo som är en av de sju bröderna i Aleksis Kivis roman), konstnärliga verk eller produktioner (Fågel Blå efter sagospelet av Zacharias Topelius), färdmedel (Junogatan efter fartyget m/s Juno), företag (Sparbankskajen efter restaurangen Sparbanken, Tuulensuugränden efter biografen Tuulensuu), djur (Finkes bro efter isbjörnen Finke), byggnader (Svalbogatan efter villa Svalboet) och orter (Solnavägen efter Helsingfors vänort Solna i Sverige).

Konstnären Ellen Thesleff är en av de kvinnliga pionjärer som har hedrats med ett memorialnamn i Helsingfors.

Konstnären Ellen Thesleff är en av de kvinnliga pionjärer som har hedrats med ett memorialnamn i Helsingfors.

Kuva: Museiverket/Musketti

Memorialnamn bildade till personnamn är den vanligaste typen av memorialnamn. I Helsingfors centrum finns det många memorialnamn bildade till personnamn, men också utanför centrum kan man hitta memorialnamn av det här slaget.

Generellt kan man konstatera att antalet memorialnamn bildade till personnamn är större i huvudstäder och stadskärnor än i mindre städer och på landsbygden. I huvudstäder hedrar man minnet av personer som har haft stor nationell eller lokal betydelse eller är internationellt kända.   

I Helsingfors följer man principen att personer som ska hedras genom ett memorialnamn bör ha varit döda i minst fem år (förutom presidenter) och ha stark anknytning till Helsingfors och gärna till platsen som uppkallas efter dem. Principen följer FN:s rekommendation om memorialnamn.

100 kvinnor, 430 män

I dag är 100 platser i Helsingfors uppkallade efter kvinnor, till exempel Bertha Pauligs gata (Bertha Paulig blev ägare till företaget Paulig efter att maken Gustaf Paulig avled 1907), Maria Wiiks park efter målaren som arbetade i Finland och Frankrike i slutet av 1800-talet, Kristinegatan efter drottning Kristina som regerade i Sverige på 1600-talet och Cisselestigen efter Cecilia Mattsdotter, som även kallades Cissele. Hon ägde ett frälsehemman i Hertonäs. Det här kan jämföras med att hela 430 platser har fått namn efter män, som Ludvigsgatan efter arkitekten Johan Carl Ludvig Engel som planerade viktiga offentliga byggnader när Helsingfors blev huvudstad år 1812, A.I. Virtanens plats efter Artturi Ilmari Virtanen, framstående kemist som fick Nobelpriset 1945 och Sibeliusparken efter kompositören Jean Sibelius. De resterande personrelaterade memorialnamnen är namn på hela släkter, som Flemingsgatan efter krigar- och statsmannasläkten Fleming och Shemeikkagränden efter en finskkarelsk runosångarsläkt, eller par, till exempel Bergbomsgränden efter syskonen Kaarlo och Emilie Bergbom som grundade Finska teatern, föregångare till Finlands nationalteater.

Kvinnliga pionjärer

Av kvinnorna som hedrats med memorialnamn representerar 21 kultur och konst (konstnären Ellen Thesleff, sångaren Ida Ekman, arkitekten Martta Martikainen-Ypyä). Det finns 20 representanter för godsägare och deras familjer (Clara Tallberg med anknytning till Drumsö gård, Gertrud Henriksdotter och 13 andra kvinnor med en relation till Hertonäs gårds historia och område), 12 kommer från kungliga och kejserliga familjer (kejsarinnan Maria Fjodorovna och kejsarinnan Elisabeth Alexejevna), 5 representerar vetenskap och utbildning (Rosina Heikel, Finlands första kvinnliga läkare och Agnes Sjöberg, Finlands första kvinnliga veterinär) och 4 är företagare (Armi Ratia som grundade Marimekko, Maria Hammarén som hade en trädgårdshandel i Kasberget). Bland kvinnorna finns 5 politiker eller samhällspåverkare: Miina Sillanpää lyfte upp sociala frågor som var viktiga för kvinnor och var Finlands första kvinnliga minister, Tekla Hultin var riksdagsledamot och redaktör aktiv i kvinnofrågor. Antalet kvinnor med anknytning till religion är 2 (heliga Birgitta, cirka 1303–1373, och Mathilda Wrede som ägnade sig åt fångar och deras själavård), 1 är idrottare (Ludovika Jakobsson, konståkare och den första finländska kvinnan som tog olympiskt guld 1920) och 2 är arbetare (Elsa Söderström och ”Villbergskan”, gift med en trädgårdsmästare som hette Villberg och som själv bland annat arbetade i trädgårdar). De flesta av de här kvinnorna var pionjärer inom sitt område.

Ludovika Jakobsson blev Finlands första kvinnliga OS-medaljör när hon tillsammans med sin man Walter Jakobsson vann guld i konståkning i OS 1920.

Ludovika Jakobsson blev Finlands första kvinnliga OS-medaljör när hon tillsammans med sin man Walter Jakobsson vann guld i konståkning i OS 1920.

Kuva: Museiverket/Musketti

Vissa kvinnor har gett namn åt fler än en plats, och bland de 100 platser som på kartan är uppkallade efter kvinnor finns därför bara 72 unika namn. Namndrottning är Gunilla Svanström som har fått äran att namnge sex platser på Degerö (Gunillaberget, Gunillagränden, Gunillahörnet, Gunillastigen, Gunillastråket och Gunillavägen). Det första av de här namnen kom 1968 och det sista 2014. Gunilla Svanström ägde Degerö gård 1687–1709 och var sondotter till borgmästare Lars Mickelsson.

Efternamn bara för män

Memorialnamn bildade till personnamn kan bildas till en persons förnamn (Adrianaskvären efter mamsell Adriana, dotter till borgmästare Abraham Wetter), efternamn (Karamzins strand efter Aurora Karamzin) eller både för- och efternamn (Minna Canths gata). Andra alternativ är att bilda ett memorialnamn till en titel och efternamnet (Änkefru Freytags gränd, till minne av Kristina Freytag) eller bara en titel (Kaptenskans backe, till minne av den ryskfödda grevinnan Manjefa Multanovskaja).

I mina data kommer det fram att bara två av de memorialnamn som refererar till kvinnor har bildats till efternamn: Karamzins strand efter Aurora Karamzin och Maexmontanparken efter Johanna Maexmontan. Aurora Karamzin var en välkänd kvinna i Helsingfors och S:t Peterburgs sällskapsliv. Hon gav ekonomiskt stöd för socialt arbete och grundade bland annat Diakonissanstalten i Helsingfors. Johanna Maexmontan var en betydande aktör i Helsingfors restaurangliv på 1890-talet. Hon var chef för Societetshusets hotell, restaurang och pensionat i Åggelby och handlade också med vin och spirituosa.

Miina Sillanpää var Finlands första kvinnliga minister. Miina Sillnapääs plats i Helsingfors är uppkallad efter henne.

Miina Sillanpää var Finlands första kvinnliga minister. Miina Sillnapääs plats i Helsingfors är uppkallad efter henne.

Kuva: J. Indurski, fotograf: Launis Oy, förläggare 1907. Museiverket/Musketti

I närheten av Karamzins strand finns Auroragatan och man kan fråga sig om det här har påverkat beslutet att bara använda efternamnet i gatunamnet Karamzins strand. Johanna Maexmontan har gett namn bara åt parken i Åggelby. Bara ett namn har bildats enligt formen titel och efternamn, nämligen den ovannämnda Änkefru Freytags gränd.

När man ser på memorialnamn med anknytning till män är situationen annorlunda. Nästan hälften av namnen har bildats till efternamn. En orsak till det kan vara att män traditionellt oftare än kvinnor har kallats vid sitt efternamn. Det står dock helt klart att kombinationen efternamn plus efterled har använts och fortfarande bara används för män.

Förnamn för markägare

Alla kvinnor som representerar kultur, konst, vetenskap, utbildning eller företagande har både förnamn och efternamn i memorialnamnen, till exempel Elisabeth Kochs väg (trädgårdsplanerare) och Helvi Leiviskäs gränd (kompositör). Det enda undantaget är namnet Zaidagatan från 2008. Zaidagatan är uppkallad efter professor Zaida Eriksson-Lihr (1895–1974), som också grundade Allergisjukhuset.  Jag antar att det är hennes kön och dubbla efternamn som är orsaken till att bara hennes förnamn finns i gatunamnet.

När gator och platser har fått namn efter en lokal markägare eller en släkting till markägaren används bara förnamnet: Linas stig, Valborgsparken, Margaretastigen. Medlemmar i kungliga och kejserliga familjer har också bara förnamnet i de gator som kallats upp efter dem, förutom Gustav Vasas tre fruar Margareta Leijonhufvud, Katarina av Sachsen och Katarina Stenbock, som har fått platser uppkallade efter sig i Gammelstaden, där Gustav Vasa grundlade Helsingfors.

Fler kriterier än kön

Det har ofta sagts att man bara använder förnamnet när man uppkallar gator efter kvinnor. Exemplen ovan visar att de fall där bara förnamnet på en person används i memorialnamnet är starkt förknippade med den grupp (godsägare, konstnär ...)  som personen representerar. Det handlar alltså inte bara om kön.

I Helsingfors centrum har gatunamn traditionellt bildats bara till förnamn, oberoende av könet på personen som gatan uppkallats efter. Som exempel kan nämnas Fabiansgatan efter Fabian Steinheil, Albertsgatan efter Johan Albrecht (Albert) Ehrenström och Elisabetsgatan efter kejsarinnan Elisabeth Alexejevna.

Fler kvinnonamn i framtiden?

Skillnaden i antal gator namngivna efter män respektive kvinnor är märkbar och har inte minskat under 2000-talet. Under åren 2000–2018 namngavs 46 nya platser efter kvinnor och 106 efter män. Men kvinnornas roll har börjat tas på allvar också inom namnplaneringen, och jag tror vi kommer att få se fler kvinnonamn på kartor och skyltar i framtiden. Ur namnplaneringssynvinkel är frågan emellertid krånglig. En av namnplaneringens viktigaste principer är att existerande namn inte byts ut. En annan princip är att en person som kan komma i fråga för ett memorialnamn ska ha något slags anknytning till platsen som ska namnges. Det är utmanande att hitta lämpliga platser som saknar namn i urban miljö. Enkla lösningar som att byta namn på en plats som ursprungligen fått namn efter en man eller namnge parkeringsplatser eller andra mycket små platser efter kvinnor för att öka andelen kvinnonamn är inte heller hållbart. Men kvinnor kan i alla fall prioriteras inom namngivningen för att få en jämnare könsfördelning bland memorialnamnen.

Hanna Ikonen
Skribenten är planerare vid detaljplaneläggningen på Helsingfors stad och har namnforskning som hobby.