Språkkontakt uppstår i situationer där språkbrukare med olika modersmål möts, och kontakten leder till att språken påverkas sinsemellan. Dialekter är inga undantag. I denna artikel ska vi se på lån i de svenska dialekterna i Finland med material ur Ordbok över Finlands svenska folkmål(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun) som utgångspunkt. Av naturliga skäl är lånorden från finska i majoritet men det finns också andra långivande språk, t.ex. ryska och (amerika)engelska.
Liksom i tidigare avsnitt diskuteras här huvudsakligen lånord, men vi vill inledningsvis påminna om att språkkontakt kan påverka och ge upphov till förändringar på alla språkliga nivåer. Intonationen eller satsmelodin kan färgas genom kontakt med ett annat språk, och också böjningen av ord, ordföljden och hur språkbrukarna bildar meningar kan påverkas av mönster från andra språk.
Då man lyssnar på olika dialekter lägger man lätt märke till att intonationen kan variera mycket mellan talare från olika områden. Dialekterna i Svenskfinland har alltså olika intonationsmönster. En del av skillnaderna i intonation har uppstått på grund av språkkontakt och påverkan från talare av finska dialekter. De svenska dialekterna i östra Nyland uppvisar intonationskurvor som ligger nära intonationsmönstren i närliggande finska områden, medan vissa svenska dialekter i södra och mellersta Österbotten ligger närmare de intonationsmönster som beskrivits för vissa svenska dialekter i Sverige.
Som det framgick i förra delen av serien har det under århundradenas lopp lånats in en stor mängd svenska lånord i finska. Det språkliga lånegodset har i allmänhet kommit in samtidigt som samhälleliga och kulturella nymodigheter. På motsvarande sätt har det svenska ordförrådet under långa perioder utökats genom livliga kontakter. I många fall har samma ord hittat vägen in i såväl det svenska standardspråket som i svenska dialekter, t.ex. lågtyska ord som arbete, bli, fri, krydda, straffa.
Finska och svenska har under en lång tidsrymd talats i det område som i dag utgör Finland. Längs syd- och västkusten – i Nyland, i Åboland, på Åland och i Österbotten – har folkspråket i hundratals år utgjorts av svenska dialekter. Området brukar indelas i omkring åttio urskiljbara sockendialekter. Huvuddelen av befolkningen i Finland har dock varit finskspråkig och inåt land har den svenskspråkiga kustbebyggelsen varit omgiven av finska grannar. Ortnamnen längs kusten vittnar om att det också har funnits finskspråkig befolkning på de områden som senare uppfattades som främst svenska.
I trakter där svenska och finska dialekter mötts har det förekommit språkkontakt med ett ständigt utbyte av lånord och annan språklig påverkan mellan språkgrupperna. De områden där dessa språkmöten mellan svenska och finska dialekter skett kan ses som ett slags naturliga språklaboratorier för kontakt och påverkan mellan språken. Finska lån är alltså i jämförelse med lån ur andra språk vanliga i de svenska dialekterna i Finland.
Dialekterna uppvisar variation på många språkliga nivåer. Också när det gäller förekomsten av lånord finns skillnader mellan de svenska dialektområdena. En grov beräkning utifrån insamlat dialektmaterial från sju svenska delområden visar att det största antalet finska lån finns i östra Nyland samt i mellersta och norra Österbotten. Därefter följer västra Nyland och Åboland, medan antalet finska lån är mindre i södra Österbotten och på Åland. Beräkningen bygger på material som är insamlat under första hälften av 1900-talet. De finska lån som har dokumenterats kan variera från socken till socken beroende på språkförhållandena, men också beroende på att en del orter haft besök av upptecknare som haft ett speciellt intresse för finska lån. Det kan också noteras ett det fortsättningsvis ständigt kommer in moderna finska lånord i de svenska dialekterna.
I den del av Ordbok över Finlands svenska folkmål(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun) som ligger på nätet (avsnittet A–K) finns det närmare 700 uppslagsord som anges ha finskt ursprung: 565 har allmänspråkligt ursprung medan 127 ord går tillbaka på finska dialektord. Största delen av den senare gruppen eller 80 ord har k som begynnelsebokstav, vilket är förväntat eftersom ord på k– är mycket vanliga i finska (den överlägset största bokstaven i finska ordböcker; i svenska är det s– som är störst). Inom samma alfabetsavsnitt (A–K) finns det 62 uppslagsord som anges ha ryskt ursprung och sammanlagt 79 ord som har lånats in från amerikansk engelska och ytterligare 26 lån från annan engelska. De här siffrorna har vi fått fram genom sökning i nätordboken med begränsning till respektive språk (finska, dialektal finska, amerikansk engelska, engelska och ryska). Det finns fler långivande språk, men de här är de största.
De finska lånen har ofta omformats och anpassats och många har levt sitt eget liv i de svenska dialekterna. I tabellen här invid ges exempel på ett urval lån från finska. Den första gruppen ord har motsvarigheter i allmänfinska, den andra bara i finska dialekter.
Finska(565 ord sammanlagt) | Dialektal finska(127 ord) | ||||
| Ord | Betydelse Fi. ord | Ord | Betydelse Fi. ord | Ord | Betydelse Fi. ord |
| ajka a. | duktig, duglig; stor aika | hsa | jkta, ha brttom hosua | huka | mtta, omdme huka |
| haska | frslsa, dsla haaskata | joucka | skara, hop joukko | hta | jkta, staka sig, stamma hotia |
| hassog, -ot | fnig, fjollig hassu | joucka | grimas; faxer; upptg; tjuvknep juoni | htig, -og | alltfr snabb, otlig hti |
| hujla | vila, ta paus huilata | jn, jna | (o)vanor; frestllning juoni | klani, -og | flintskallig; torr, ofruktbar klani |
| hulina | nojs, stoj hulina | jna | lom (fgel) kaakkuri, kakkuri | kcken, -ig | vermodig, viktig kekke |
| hulivili | vildhjrna; buse; galning hulivili | kackur | klinga, skramla kilist (presens kilisee) |
|
|
| hurja | vild; hurtig; omttlig hurja | kilisa (substantiv) | (dricks)krl kippo | ||
Dessa är exempel på ord som har lånats in i olika mån i olika svenska dialekter. Alla förekommer naturligtvis inte i alla dialekter, men hätä, joucka och kalja är exempel på ord som förekommer över hela det svenskspråkiga området.
Ordet hätä är ett oböjligt substantiv med betydelserna ’nöd, fara; trångmål’ eller ’brådska, hast’, men det förekommer också i viss mån som adjektiv med betydelse ’nervös, otålig’ i uttryck som han vart så hätä ’han blev så nervös’. Det förekommer i alla områden utom på Åland. Uttalet varierar. Den adjektiviska formen hätig, hätog kan antingen vara en svensk bildning till hätä eller ett direkt lån av det dialektala finska häti ’jäktad, hastig, brådskande’.
Artikeln hätä i Ordbok över Finlands svenska folkmål.
Det finska joukko ’skara, hop’ har gett lånordet joucka med samma betydelse. Joucka är en så kallad normaliserad form. Den används som uppslagsform i dialektordboken och återspeglar det faktum att joucka kommit att anslutas till de svaga femininerna (hon-ord av typen flicka som slutar på -o i en stor del av våra dialekter). De många uttalsvarianterna tyder helt klart på att detta ord levt sitt eget liv i de svenska dialekterna.
Ordet joucka i Ordbok över Finlands svenska folkmål.
Ett mycket etablerat finskt lån är kalja ’svagdricka, spisöl’. Formmässigt har det varit lätt att anpassa, men genus varierar mellan neutrum och maskulinum, dvs. mellan det/he och han. Till kalja finns det också en del sammansättningar (kaljadricka, kaljaflaska, kaljaväll (väll ’välling’). I (icke-dialektalt) finlandssvenskt språkbruk har kalja mer och mer börjat användas i betydelsen ’öl’.
Ordet kalja i Ordbok över Finlands svenska folkmål.
En del ord ingår i mer eller mindre fasta fraser bildade enligt finsk modell:
vara hukas ’vara i knipa; vara illa däran’ (olla hukassa ’vara försvunnen; vara förlorad’)
vara hutikas ’vara berusad’ (olla hutikassa ’vara berusad’)
Det finns också en hel del sammansättningar där framför allt efterleden är av finskt ursprung:
dyngpönta ’snuskig person’ till pönttö ’balja, bunke’
gråtäpplog ’gråfläckig, gråprickig’ till täplä ’fläck’
hundkoppi ’hundkoja’ till koppi ’litet rum, koja’
hömoska ’hömodd’ till moska ’skräp, sörja, röra’
kaffeporo ’kaffesump’ till poro ’grums el. bottensats i en dryck’
kägelpalicka (ett kägelspel) till palikka ’kloss, käpp’
I viss mån har också avledningselement lånats in från finska, framför allt finska verbändelser. Det finns med andra ord en del ord i våra dialekter som förefaller ha finskt ursprung men där man inte kan hitta något motsvarande finskt ord. Sådana exempel är bjånutta ’domdera’ (förekommer i dialekter i norra Österbotten), jamsutta ’kälta, tjata’ (Nedervetil) och bjånista ’brumma, svärja’ (Borgå).
Eftersom svenskar och finnar levt så länge i nära kontakt i vårt land är det naturligt att det är de finska lånorden som dominerar, men som vi nämnde i början finns det lån också från andra språk och i tabellen nedan ger vi några exempel på sådana. Flest är de amerikaengelska orden. Utvandringen från Finlands svenskbygder till Amerika har periodvis varit omfattande och hemvändande emigranter har haft med sig ord och uttryck som spridit sig och fått fäste i dialekterna också bland folk som aldrig satt sin fot i Amerika. De ryska lånorden kommer på tredje plats i antal och beror naturligtvis på kontakter österut. I en del fall kan finska ha varit förmedlande språk.
Amerikaengelska(79 ord)
| Engelska(26 ord) | Ryska(62 ord) | |||
| Ord | Betydelse Eng. ord | Ord | Betydelse Eng. ord | Ord | Betydelse Ry. ord |
| badra | hindra bother | along | framt, vidare along | butka | koja el. barack; finka butka |
| betta | hlla vad bet | brdyx | tunn bredyxa broad-axe | hudoj | trtt, kraftls chudj |
| cake | sockerkaka cake | halovej | hugg i o. dra! haul away | jasicka | trbehllare fr urintransport jsjtjik |
| crowd | hop, mngd crowd | klerk | (skepps)ombud el. agent klerk | jukt | juft (typ av lder) juft |
| fajtas | slss fight | karasj | bra, vl chorosj | ||
| happna | hnda, ske happen | kasavejka | rock (olika typer) katsevjka | ||
| kidd | barn kid | kibitk, kibitka | typ av slde kibtka | ||
| kleba | brd, limpa chleba | ||||
När Ordbok över Finlands svenska folkmål(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun) är klar kommer den att innehålla i runda tal 120 000 uppslagsord. De 51 600 orden i avsnittet A–K som nu finns tillgängligt på nätet utgör alltså drygt 40 procent av ordboken. Om orden med finskt ursprung är ungefär jämnt fördelade över alfabetet skulle ordboken i sin helhet redovisa drygt 1 300 ord av finskt ursprung eller ca 1,3 procent av uppslagsorden. Det är egentligen lite med tanke på de täta kontakterna.
Det material som ordboken bygger på är insamlat före 1950. Nyare forskning har visat att andelen lånord i skrivet språk ökade avsevärt under senare delen av 1900-talet; inlånen i talat språk är dessutom troligen betydligt mer frekventa. Såväl de finska som de engelska lånorden i dagens dialekter utgör därför säkert en betydligt större andel än de som redovisats här.
—-
Nina Martola, Leila Mattfolk och Caroline Sandström arbetar på Institutet för de inhemska språken.