Rubrikens ord återfinns med olika variationer redan i några fornsvenska texter som berör de manliga könsdelarna penis och scrotum (testikelpungen). I vår första bibelöversättning från år 1541 berättas det om ett slagsmål mellan två män där hustrun till en av kombattanterna fattar motparten ”om hans hemligh ting” för att avstyra handgemänget (5 Mos. 25:11). I Bibel 2000 heter det att hon ”griper tag om könet”. I det följande ska jag koncentrera mig på den del av de hemliga tingen som på vanlig finlandssvenska kallas skräppor. Jag bygger i första hand på Ordbok över Finlands svenska folkmål (FO) och på Svenska Akademiens ordbok (SAOB). Dessutom har jag konsulterat vänner och bekanta.
Påsar och säckar
Skräppa är ett ord med traditioner. Det fanns redan i fornsvenskan, då med betydelsen ’ränsel’. SAOB meddelar att ordet numera är dialektalt eller ålderdomligt och betecknar en säck eller en påse avsedd för personliga tillhörigheter och liknande, eller en ränsel eller en väska. I ett undermoment sägs det att skräppa i regionalt eller dialektalt språk också kan användas om ”testikelpung; äv. i pl., sammanfattande, om testikelpungens båda halvor”. Finskans reppu ’ryggsäck, ränsel’ är inlånad form av samma ord.
Olika ord med betydelsen ’säck’ eller ’påse’ återkommer i flera benämningar på scrotum. Pung är ett standardsvenskt ord. Det är välbelagt i alla våra regioner. Ordet används ofta i pluralis eftersom själva företeelsen är tvådelad.
Påse är en naturlig benämning på pungsäcken. FO antyder att det är allmänt förekommande i våra dialekter. Också SAOB noterar betydelsen.
Taska är välbelagt. I fornsvenskan kunde ordet beteckna en pung eller väska av olika material. I nutida dialekter kan det likaså syfta på en väska eller på en ficka. Vi återfinner ordet i finskans tasku ’ficka’. Enligt SAOB är taska dessutom en fullt bruklig men starkt vardaglig benämning på testikelpungen. Ordet kan spåras ända tillbaka till vulgärlatinets tasca ’påse, säck’. Kortformen task har en tydligare anknytning till könsdelarna, inte bara till pungen utan också till penis. Det är också en sammanfattande benämning på de manliga könsorganen. Ordet är enligt ordböckerna ”starkt vardagligt”. Task förekommer inte i ordsamlingarna för vår dialektordbok, men jag har fått belägg för ett pluralt taskar från Borgå. Ordet kan här vara ett sentida inlån ur sverigesvenskan. Ett annat udda belägg är väskor som jag har fått besked om från Purmo i Österbotten.
Hängande och slängande
Här byter jag utgångspunkt för min genomgång, nämligen till pungsäcken och penis i deras egenskap av hängande och slängande företeelser. De olika termerna hänför sig ofta till ”hela paketet av mannens kapina” – som en av mina informanter uttrycker sig. Redan det medicinska penis hör kanske till gruppen. Det har nämligen antagits vara en bildning till verbet pendere ’hänga’.
Klifsa tycker jag är en vacker benämning, eftersom ordet i våra dialekter i första hand har betydelsen ’klase av bär eller blommor’. Ordet förekommer jämsides i österbottnisk dialekt som en sammanfattande beteckning för de manliga könsorganen. FO nämner också sammansättningen pilleklifsa (Jeppo) där förleden är ett av de många orden för ’penis’.
Kangelbär är mer prosaiskt. Ordet betecknar i första hand en exkrementklump som har torkat fast vid hudhår vid ändtarmsöppningen. Som beteckning för testikelpungen förekommer ordet på Åland. Bakom det hela ligger verbet kangla ’dingla’.
I andra dialekter används verbet pingla i samma betydelse. Det motsvarande substantivet pingla betecknar som väntat hängande föremål av olika slag. En ”örpingla” är alltså ett örhänge. I Korsnäs kan pingla användas också om testikelpungen. Varianten pyngla anförs i FO som beteckning för testikelpung ”särsk. hos hingst o. tjur”. I delar av norra svenska Österbotten används ordet också om mannens organ. Flertalsformen pynglor dominerar.
De två hängande loden i ett golvur har också inspirerat. I Vörå kan lod användas om mannens pung. Motsvarande användning av klocka förekommer i lite nordligare trakter.
I familjärt språk finns många beteckningar där hängande och slängande kan anas. Mina informanter har levererat pappas slarva, klingklong, klikoklako och kilikellot. Många fler finns säkert. Rietz gamla dialektordbok bjuder på dinglidang.
Bollar, stenar och kulor
I många språk används ord med betydelsen ’boll’ om testiklarna eller pungen, exempelvis engelskans ball och de nordiska språkens ball och balle. Det österbottniska balle (med uttalsformen ”balla”) är en benämning på pungen. Det plurala ballar med syftning på pungkulorna är belagt i många dialekter, från norra Österbotten till östra Nyland. Singularisformen ball förekommer som benämning också på penis, vilket väl är en sekundär betydelseutveckling. Moderna sverigesvenska ordböcker tillhandahåller balle ’penis’ som ett starkt vardagligt ord. Bollar tycks vara en sydösterbottnisk benämning på testiklarna. Det etymologiskt besläktade ballonger är enligt FO känt som benämning på testiklarna i nyländsk dialekt.
Ord med betydelsen ’sten’ är vanliga testikeltermer i många språk. I svenskan används sten som benämning på testiklarna i entydiga sammanhang. Det preciserande skräppsten är väl vårt vanligaste finlandssvenska ord. Andra entydiga termer är ballsten (Nyland), pungsten (södra Finland). Påsasten är belagt bara i Nagu. Kulor och pungkulor förekommer också i mitt material från såväl Finland som Sverige.
FO anför koddar (pluralis) ’testiklar’ bara från Ingå och Sjundeå. Ordet och betydelsen noteras i SAOB, där det bedöms som regionalt och ”starkt bygdemålsfärgat”. Det är tidigast belagt i texter från 1700-talet. I diskussionen om ursprunget ger SAOB hänvisningar till fornsvenska, norska och danska motsvarigheter. Ordet är enligt ordboken samhörigt med kudde.
Hela paketet
En sökning på ”könsdelar” i FO ger ett tjugotal träffar. Flertalet är samlande beteckningar för mannens nedre organ. Benämningarna bygger ofta på ord med betydelsen ’saker, grejor, tillhörigheter’: filoker (pluralis; Pojo 1876), gehör (Tenala), kapina (ett finskt lånord; södra Österbotten och Pargas), karlasaker (pluralis; Nagu). Hela paketet har jag också hört. Nedreverk är ett 1800-talsbelägg från Pyttis.
Skräppor och glad johanne!
Olika sydfinländska folkliga hälsningsfraser innehåller ord vårt standardord skräppor. Allmännast är den franka hälsningen skräppor och glad johanne, där johanne alltså är det vanliga finlandssvenska ordet för midsommar. Jag har fått många rapporter om användningen, från Åboland i väster till östligaste Nyland. Bakgrunden till hälsningen har jag inte lyckats utröna.