Meänkieli fick sin första språkvårdare
3/2018

Bianca Holmberg

Meänkieli fick sin första språkvårdare

Samtidigt som många meänkielitalare har svenska som hemspråk finns det också en ny vilja att föra meänkieli vidare till nästa generation. Nu har Sverige för första gången en statligt anställd språkvårdare i meänkieli, Elina Kangas.

Elina Kangas växte upp i Pello på finska sidan om Torne älv. Den finska dialekt som talas på den finska sidan i Tornedalen är den som ligger närmast meänkieli av alla finska dialekter. Tack vare dialekten, naturliga kontakter med meänkielitalare på andra sidan statsgränsen och studier i finska och dialektologi fick Kangas en gedigen grund i språket. Under studietiden i Uleåborg deltog hon i ett minoritetsspråksprojekt, då hon reste runt och intervjuade meänkielitalare.

Sedan mars 2018 är Kangas språkvårdare i meänkieli på Institutet för språk och folkminnen. Eftersom hennes tjänst är helt ny, har jobbet hittills i hög grad gått ut på att planera inför framtiden och se hur de andra språkvårdarna i nationella minoritetsspråk jobbar.

– Jag håller kontakt med meänkielitalare och med dem som jobbar med olika språkprojekt eller söker bidrag för att kunna starta projekt. Just nu är vi också flera som jobbar med ett skolmaterial som ska besvara de frågor som skolelever ofta ställer om meänkieli, säger Kangas.

Elina Kangas är den första statligt anställda språkvårdaren i meänkieli.

Kuva: Språkrådet

Standardisering pågår

Tiden får utvisa hur mycket traditionell språkvård som kommer att ingå i Kangas jobb, men naturligtvis får hon redan nu frågor om ordval, skrivsätt och översättning. Meänkieli är speciellt på så sätt att det inte finns en helt självklar skriftspråksstandard, utan standardiseringsprocessen pågår fortfarande på vissa områden.

I dag finns också en större medvetenhet bland språkbrukarna om att de själva kan påverka språkbruket.

– Man har jobbat med skriftspråket sedan 1980-talet och som i alla språk tar det tid för regler att etableras. I dag finns också en större medvetenhet bland språkbrukarna om att de själva kan påverka språkbruket, att språkpolitik inte handlar så mycket om att någon fastställer regler som språkbrukarna ska följa, säger Kangas.

Precis som andra språk påverkas meänkieli av de omgivande språken, framför allt svenska. Det syns bland annat på de många svenska lånorden. Ändå är det ofta lättare för en finskspråkig att förstå meänkieli än tvärtom. Det beror på att meänkielitalare oftast har gått skolan på svenska och alla är inte bekanta med det finska skriftspråket och den finska grammatiken.

Ovanligt som hemspråk

Den språkbytesprocess från meänkieli till svenska som började för många decennier sedan pågår fortfarande.

– Språkbytesprocessen har gått så långt att det är få som känner att de kan meänkieli så bra att de kan tala det med sina barn i dag. Jag känner till folk som skulle vilja göra det men som inte vet hur de ska göra. Det är utmanande, speciellt i en svensk omgivning, om man inte får stöd från omgivningen och samhället, säger Kangas.

Språkbytesprocessen har gått så långt att det är få som känner att de kan meänkieli så bra att de kan tala det med sina barn i dag.

Samtidigt har attityderna till språket förändrats till det bättre och Elina Kangas berättar att många vill undersöka sina rötter och ta reda på varför meänkieli inte längre talas i deras familjer. Det finns också flera projekt och projektplaner för att bevara språket, bland annat språkboverksamhet, med klubbar, läger och förskoleavdelningar där målet är att använda meänkieli i högre utsträckning än i barnens övriga vardag.

Service på meänkieli i Luleå och Stockholm

Sedan 2000 är meänkieli ett av de fem nationella minoritetsspråken i Sverige. Rent officiellt stärks situationen för meänkieli nästa år, eftersom ytterligare en kommun, Luleå, har ansökt om att få bli en del av förvaltningsområdet för meänkieli och Stockholm har aviserat att kommunen kommer att ansöka. Det betyder att kommuninvånarna på begäran har rätt att få viss service på meänkieli. När jag frågar hur Elina Kangas ser på framtiden för meänkieli säger hon att mycket beror på språkbrukarna själva och i synnerhet på det stöd de får.

– Det är en spännande tid för meänkieli. Det finns så många ivriga som vill jobba för språket, många projekt som pågår och en växande språklig medvetenhet.

 

Uppdatering 1 oktober 2018: Luleå är sedan 1 februari 2018 en del av förvaltningsområdet för meänkieli.

Bianca Holmberg
Skribenten är språkvårdare och redaktionssekreterare för Språkbruk.