Memocate vill underlätta kommunikationen med personer med demens
4/2017

Joanna Nylund

Memocate vill underlätta kommunikationen med personer med demens

Det Helsingforsbaserade företaget Memocate, verksamt inom ramarna för Helsingfors universitet, skapar digitala produkter som ska underlätta den vardagliga kommunikationen med personer med demens. Dess grundare och ledande forskare, språkvetaren Camilla Lindholm drivs av en stark vilja att göra dessa personers liv mer människovärdigt.

Camilla Lindholm.

Kuva: Joanna Nylund

Fröet till Memocate såddes redan för ett antal år sedan. Under studietiden extraknäckte Camilla Lindholm på ett äldreboende och kom där för första gången i kontakt med personer med demens. Det var på många sätt en givande upplevelse, men hon började också reflektera över kommunikationssvårigheterna som uppstod. För den som lider av demens kan också enkla, vardagliga budskap vara utmanande, och mycket av arbetstiden gick åt till att reda ut missförstånd. Kunde det finnas något bättre sätt att kommunicera på? Denna undran ledde så småningom till att Lindholm började forska i demens och kommunikation på Helsingfors universitet.

Memocate är ett resultat av Helsingfors universitets policy att stöda forskare som vill kommersialisera sin forskning utan att lämna universitetet. Camilla Lindholm grundade företaget tillsammans med två kolleger och personalstyrkan uppgår för närvarande till sju personer, bland dem forskare och animatörer. Lindholm arbetar som ledande forskningsrådgivare för Memocate vid sidan om sitt arbete som forskare vid universitetet.

Pilotprojektet inlett

Memocates första pilotstudie pågår just nu. I den deltar personal från två vårdenheter.

− Vårt mål är att skapa en nätbaserad utbildning för vårdpersonal, men också för närstående. Vi vill nå alla som på något sätt kommunicerar med personer med demens. Vi skapar digitalt, nätbaserat utbildningsmaterial som ska ligga ute på nätet och fungera som självstudier. Eftersom vi nyss kommit igång kombinerar vi än så länge självstudierna med workshoppar, berättar Lindholm.

Memocate presenterar sitt material för vårdpersonalen, som sedan studerar det på egen hand och prövar att tillämpa det.

− Sedan återvänder vi för att höra vad de tyckt. Hur var materialet, hur väl fungerar det? Just nu samlar vi in feedback. Vi arbetar hela tiden i dialog med vårdpersonalen, också för att undvika att vi jobbar fram något som de inte uppfattar som relevant.

De små sakerna avgör

Materialet består delvis av förklarande text men också av animationer som ger exempel på olika kommunikationssituationer. Animationerna grundar sig på videomaterial av verkliga situationer som Camilla Lindholm spelat in och studerat. Övningarna är främst tänkta att väcka reflektion över det egna handlingssättet.

Kommunikationen med personer med demens kan förbättras med enkla medel, tror Lindholm.

Memocate är tänkt att underlätta vårdpersonalens vardag, inte göra den tyngre!

− Vårt syfte är verkligen inte att gå in och skuldbelägga personalen på något sätt, eller lägga till deras arbetsbörda. Det är jätteviktigt för oss att vårdarna inte uppfattar det här som något extra de också måste göra. Memocate är tänkt att underlätta vårdpersonalens vardag, inte göra den tyngre!

Lindholm berättar att det som tydligast kommit fram i forskningen är att kommunikationen ofta hänger på små saker.

− Små detaljer kan göra att det går fel, men små detaljer kan också förbättra.

Vanliga missar och några goda råd

− Ett fall vi har med i materialet illustrerar detta väl: en klient med demens blev tillfrågad om han ville ha mera saft. Inget svar kom, så vårdaren upprepade frågan flera gånger och viftade med saftkannan. Till sist gick budskapet hem. Men själva problemet fick sin början i att klienten inte förstod att han blev tilltalad. Situationen kunde ha gått smidigare om vårdaren först hade etablerat ögonkontakt och försäkrat sig om att klienten var medveten om att orden var riktade just till honom, konstaterar Lindholm.

Det som kan försvåra kommunikationen ytterligare är att klienten oftast sitter ner medan vårdaren står upp: då uteblir lätt ögonkontakten. Ett annat vanligt fenomen är att vårdaren går genom rummet och samtidigt frågar något. Det blir för mycket för en person med demens att ta in.

Rent språkligt finns det också några allmängiltiga råd att ta till sig.

− Ett ganska självklart råd är att inte tala för snabbt. Å andra sidan visar forskningen att det inte heller är bra att tala överdrivet långsamt – har man problem med minnet är det lätt att tappa tråden då.

Det är också viktigt att inte kommunicera mer än en sak per mening. Bildstöd används i specialomsorgen och kan också vara till hjälp för personer med demens, men det är bra att komma ihåg att många också har gestaltningssvårigheter.

Till stöd för anhöriga

Memocates första målgrupp är yrkespersoner, men redan nästa år står de anhöriga i tur. Lindholm konstaterar att vissa utmaningar är gemensamma för båda grupperna, men det finns också en del som skiljer. Hon tänker sig ett infopaket med kommunikationsråd som den anhöriga kan ladda ner från nätet och tillägna sig på egen hand.

− På vårdhemmet kan det handla om att se över sina arbetsrutiner. Den anhöriga, däremot, genomgår en emotionell process. För att kunna ta emot råd om hur man bäst kommunicerar med personen med demens måste man samtidigt acceptera att den personliga relationen nu blir något helt annat. ”Nu tar jag som anhörig på mig ansvaret för att kommunikationen ska fungera; nu är vi inte längre jämbördiga.” Det är en mycket smärtsam insikt, säger Lindholm.

I sin forskning har Lindholm talat med många anhöriga till personer med demens.

− Många har beskrivit hur de fått en broschyr i handen och skickats hem. Deras vardag handlar ofta bara om att överleva. Vi arbetar på att försöka få in Memocate i ett skede där det kan vara till störst hjälp för dem.

Acceptans och rehabilitering

Problem i kommunikationen kan också komma av outtalade förväntningar.

− Något man starkt avråder ifrån är att försöka få personen att minnas. Det kan vara uttalanden som ”men kommer du inte ihåg…”, sagda i tron att det ska aktivera minnet. Men demenssjukdomar fungerar inte så. Det är stressande för en person med demens att bli påmind om sin oförmåga, påpekar Lindholm.

Tidigare ansågs rehabilitering vara lönlöst eftersom demenssjukdomar är framskridande, men Lindholm säger att synen långsamt ändras.

− I ett tidigt skede av sjukdomen kan man tänka på att hjälpa den sjuka, och vartefter sjukdomen framskrider rikta stödet alltmer till personerna runtomkring.

Hon hoppas att rehabiliteringstanken ska få ett starkare fotfäste.

− Vi lever längre och minnessjukdomarna ökar. Det är en ekonomisk realitet för samhället, men jag ser det också som en demokratisk rättighet för individen att få leva så människovärdigt som möjligt, så länge som möjligt.

Memocate ser framåt

Camilla Lindholm uppfattar sitt arbete som meningsfullt även om utmaningarna ibland känns enorma.

− Jag önskar att jag kunde göra mer! Men som forskare känns det väldigt viktigt att få vara med och sprida den här kunskapen.

Memocate siktar på att inom de närmaste åren utveckla en stabil produktfamilj och utvidga sin verksamhet till de övriga nordiska länderna. Företaget söker samtidigt fler finansiärer.

− Materialet ska underlätta livet för alla som berörs av demens. Det är det viktigaste för mig, säger Lindholm avslutningsvis.

Joanna Nylund är frilansjournalist och fotograf, baserad i Helsingfors.
Joanna Nylund

Joanna Nylund är frilansjournalist och fotograf, baserad i Helsingfors.