Mer muntlighet i svenskundervisningen!
1/2011

Mer muntlighet i svenskundervisningen!

Seminariet Tradition och förnyelse i svenskundervisningen i finska skolor arrangerades den 21 januari på Hanaholmens kulturcentrum.

Grammatiken har en alltför framträdande roll i svenskundervisningen i dag i de finska skolorna på bekostnad av det muntliga och kommunikativa. Betydligt större vikt borde läggas vid finska elevers muntliga svenskkunskaper i undervisningen. Det vore dessutom oerhört viktigt att också ha ett muntligt prov i studentexamen, menade Sauli Takala, professor emeritus med många års erfarenhet av att utveckla våra läroplaner. Takala ser också gärna att språkundervisningen integreras bättre i skolundervisningen, och att möjligheterna till ämnesundervisning på andra språk diskuteras mer. Vid seminariet på Hanaholmen presenterades även färska resultat om tendenserna i studentexamensproven i svenska.

Enligt Taina Juurakko-Paavola, ordförande för studentexamensnämndens svenska sektion, förstår abiturienterna svenska väl, särskilt i skrift, medan förmågan att formulera sig på svenska är svagare. Docent Åsa Palviainen, som presenterade nya forskningsresultat om studenters inställning till och användning av svenska, drog slutsatsen att en majoritet av Finlands universitetsstuderande förhåller sig positivt till de obligatoriska studierna i svenska. Undersökningarna gjordes åren 2006–2007 respektive 2009–2010 vid Jyväskylä universitet. Resultaten från de närmare 1 600 svaren visar att en majoritet av de studerande på universitetsnivå, till skillnad från studerande på yrkeshögskolenivå, ser rätt positivt på studierna i svenska. En majoritet av de universitetsstuderande som svarat hade skrivit svenskan i studentexamen, också efter att studentprovet i svenska blev frivilligt. Däremot skulle fler universitetsstuderande i dag än för tre år sedan välja bort kursen i svenska om den var frivillig. Svaren i den tidigare undersökningen var som helhet något positivare än de som samlades in tre år senare. Åren 2006–07 ansåg närmare 60 procent av studenterna vid universiteten att svenskan behövs i arbetslivet. Tre år senare hade andelen sjunkit till 45 procent. Enligt Palviainen kan det faktum att studentsvenskan blev frivillig 2005 ha lett till en större attitydförändring, där studenterna tolkar frivilligheten som att svenskan inte längre behövs.

Marko Paasonen, lektor i svenska och tyska vid Koulutuskeskus Salpaus i Nastola betonade – liksom många andra föredragshållare under dagen – vikten av den muntliga färdigheten i svenskundervisningen. Han berättade att hans elever är intresserade av den finlandssvenska vardagen, men också av historia och samhälle, svensk musik, svenska bloggar, ja, svensk populärkultur över huvud taget. Han påpekade att medierna gärna plockar upp enbart negativa attityder gentemot svenskan, men att det också finns ett stort intresse för det svenska språket som tyvärr aldrig syns i medierna. Till exempel har många av Paasonens elever börjat studera vid en svensk högskola i Finland. Paasonen menade också att studieatmosfären är oerhört viktig för studierna. Man måste också tillåta att eleven gör fel! Undervisningen i dag är alltför koncentrerad kring eventuella språkfel. (Språkbruk intervjuade Marko Paasonen i Språkbruk 1/2010.)

Den avslutande paneldiskussionen tog bland annat upp frågan om den obligatoriska svenskundervisningen. Att motivationen ökar om den obligatoriska svenskan blir frivillig är bara lösa antaganden, tyckte många av paneldeltagarna. Ingen forskning finns om att inställningen till svenskan blir mer positiv om den obligatoriska svenskan slopas, menade bland andra Sauli Takala och Åsa Palviainen.

Seminariet arrangerades den 21 januari av Svenska litteratursällskapet i Finland och Hanaholmens kulturcentrum samt nätverket Svenska nu. Uppslutningen var stor; kring 200 intresserade, främst svensklärare i finska skolor, samlades för att lyssna på forskare och lärare samt ventilera frågor kring svenskundervisningen.

I denna tidskrift: 1/2011