Nordisk lexikografisk ordbok
2/1998

Krista Varantola

Nordisk lexikografisk ordbok

Bakgrund

Nordisk leksikografisk ordbok (NLO) är produkten av ett nordiskt samarbetsprojekt som lanserades 1992 inom  Nordiska föreningen för lexi-kografi. Redan då NLF grundades 1991 såg man det som en viktig uppgift för föreningen att vara med i utvecklandet av en nordisk lexikografisk  teori och terminologi, vilka då ansågs vara mer eller mindre slumpartade och  därför resulterat i en alltför individualistisk lexikografisk metodik i Norden.

NLO är  alltså inte bara en nordisk terminologisk beskrivning av de verbala verktyg man behöver när man utarbetar ordböcker eller forskar i lexikografi utan också ett ambitiöst projekt att skapa en bättre nordisk verktygslåda för praktiskt lexikografiskt arbete. De som åtog sig detta arbete är alla välkända nordiska språkvetare, antingen pragmatiskt orienterade lexikografiska teoretiker eller teoretiskt orienterade praktiska lexikografer. De var väl medvetna om att de hade fått en mycket krävande arbetsuppgift.

Det är inte enkelt att ställa samman en verktygslåda  som innehåller lingvistiska begrepp på flera språk även om den kulturella kontexten är  rätt homogen.

För att kunna hålla ordning och reda i en verktygslåda  behöver man naturligtvis många olika fack i lådan. Därtill måste man bestämma sig för hur många fack man vill ha och hur stora de skall vara, vilka verktyg som skall finnas  i de olika facken, vilka verktyg som skall tas med och  vilka som skall uteslutas, vilka som  behöver extra bearbetning osv.  Och till sist måste man bestämma hur de skall användas i det nordiska sammanhanget. Det är med andra ord fråga om en omfattande systematisk begreppsanalys och samtidigt ett  harmoniseringsprojekt inom Norden som även har en vidare internationell dimension genom sitt termregister, som utöver de nordiska språken också tar upp termer på engelska, franska och tyska.

Varufakta

NLO består av tre huvuddelar: inledningsdelen med förordet och en introduktion till lexikografi; en översikt av den systematiska klassificeringen och bruksanvisningen;  själva ord- eller lemmaförteckningen och termregistren på åtta språk (danska, finska, isländska, nynorska, svenska, engelska, franska och tyska). Metaspråket är norskt bokmål.  Vem som har skrivit vad framgår av  förordet och den systematiska klassificeringen. Totalt innehåller NLO ca 1 000 fackuttryck från lexikografin och närliggande områden. Av dem är ca 720 försedda med en definition eller en annan förklaring.

Inledningen

Inledningen tar ställning till vad lexikografi är och tar sedan upp andra aspekter såsom ordboken som kulturell och kommersiell företeelse, ordboken och normen, ordboken och  dess användare. Lingvistiska begrepp och termer förklaras i den mån det är nödvändigt för att kunna diskutera lexikografi. Författarna har en eklektisk inställning till konkurrerande teorier. Överhuvudtaget är det pragmatiska betraktelsesättet mycket uppmuntrande inom ett område där man ofta möter kategoriska uppfattningar och ortodoxa attityder om vad som är korrekt  och vad som är förbjudet.

I inledningen behandlas också kort förhållandet mellan lexikografi och lingvistik; allmänspråk, fackspråk och det överlappande området mellan dem; ordbokstypologi med ordbokstyper enligt kvantitativa och strukturella egenskaper men också enligt funktionella egenskaper; informationskategorier; ordbokskomponenter och ordbokens mega-, makro- och mikrostrukturella egenskaper; allmänna och specialordböcker av olika slag; lexikografiska arbetsmetoder och projektövervakning samt  hjälpmedel såsom textkorpusar och konkordanser. Med andra ord har författarna fått rum för en mängd aktuell information om lexikografins vardag i en kompakt och sansad, logisk och läsbar inledning på 35 sidor.

Bruksanvisningen

 

litteratur98.jpg 

Bruksanvisningen är placerad mellan inledningen och själva ordlistan, även om den också kommer med bakåtsyftande hänvisningar till inledningens funktion i boken. Huvudvikten ligger dock på  en beskrivning av NLO:s struktur och ordboksartiklarnas innehåll som är mycket utförlig. Maximalt kan man i en ordboksartikel få följande information om lemmat: definition, fördjupande förklaringar, klassifikationskod, hänvisning till diskussionen i inledningen, ekvivalenter på de nordiska språken och på engelska, franska och tyska samt hänvisning till relevant litteratur. Naturligtvis ingår inte alla informationstyper i alla artiklar.

 

 

Ordboksdelen

Ordboken är alfabetiskt ordnad enligt norskt bokmål. Efter ett tusental  lemman följer  de alfabetiskt ordnade registren på åtta språk. Den alfabetiska ordningen i lemmaförteckningen förefaller förnuftig. En systematisk ordning baserad på  begreppssystem hade knappast  varit möjlig att bygga upp användarvänligt. Klassificeringskoden ger begreppsanalytisk information och det gör också hänvisningarna till diskussionen i inledningen.

 

Överhuvudtaget är det intressant att man i denna ordbok – både i inledningen och i själva artiklarna – har överbryggat den ofta djupa klyftan eller misstron mellan lexikografi och terminologi. När man studerar NLO skulle man nästan kunna hävda att den klyftan är onödig. NLO är både lexikografisk (med uttrycket som utgångspunkt) och terminologisk (med  begreppet som utgångspunkt). För användaren är denna attityd befriande. Man förstår att författarna har försökt ta hänsyn till användarnas olika behov och därför ger dem en möjlighet till den information de vill ha – ur antingen begreppsanalytisk eller lexikal  synvinkel.

 

Med en blick står det klart att denna ordbok är en mycket rik informationskälla för såväl lexikografer som  språkvetare och forskare. Varje ordboksartikel utgör ett kompakt, välskrivet informationspaket. I själva verket liknar makrostrukturen en hypertext på papper.  Vill man veta vad latent ord heter på de olika språken kan man, beroende på utgångsspråket, börja i själva ordboken eller registerdelen. Vill man veta mera kan man gå till den systematiska klassificeringen och se att klass 31 100 hör till morfologin. Vidare hänvisas man till inledningen där man kan få en djupare inblick i besläktade begrepp. I slutet får man nyttiga litteraturhänvisningar om man vill fördjupa sig i  latent ord-problematiken.

 

Detsamma gäller för  ekvivalent. Man får mycket nyttig information om ekvivalensrelationerna mellan språken, information som man önskar kunde bli filtrerad också till vanliga tvåspråkiga ordböcker för att ordboken inte skall bli ett farligt vapen i en naiv användares händer. Situationen har ju blivit allt farligare med elektroniska flerspråkiga ordböcker som gärna säljs med argumentet att de ger snabba automatiska svar på alla översättningsproblem medan behovet av användarkontroll glöms bort.

 

Som sammanfattning kan man säga att författarna av NLO  har  producerat ett utmärkt uppslagsverk som kan utnyttjas av praktiska lexikografer och språkforskare i samma utsträckning.

 

En sak skulle jag dock vilja kritisera och det är namnet Nordisk leksikografisk ordbok. Titeln är inte tillräckligt genomblickbar för den potentiella användaren och avslöjar inte vilket  mångsidigt informationspaket  som är gömt mellan pärmarna.  För användaren är verket egentligen en färdigt utstakad genväg till lingvistiska, lexikologiska, lexikografiska och terminologiska fenomen och deras behandling i litteraturen

 

                                                  Krista Varantola

 

Nordisk leksikografisk ordbok.  Redaktion: Henning Bergenholtz, Ilse Cantell, Ruth Vatvedt Fjeld, Dag Gundersen, Jón Hilmar Jónsson och Bo Svensén. Utgiven av Nordisk forening for leksikografi. Universitetsforlaget, Oslo 1997. 348 sidor.

 

 

 

 

Krista Varantola